Västerbottens fjärde björninventering genomfördes hösten 2019, men av olika anledningar har det dröjt fram tills nu innan alla resultat är klara.

– Det är olyckligt att det har dröjt så länge. Det är många olika parter som är involverade i arbetet och det som har strulat mest var jämförelsen med äldre dna-data från Sverige och Norge, säger Björn Jonsson, naturvårdsdirektör på länsstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Drygt 500 björnar

Naturhistoriska riksmuseet har gjort analyserna av de inkomna spillningsproverna. I 88 procent av totalt 1.231 inkomna prover hittades dna av björn. Totalt 359 björnindivider identifierades vid analyserna. Av dessa var 68 kända från tidigare inventeringar i Västerbotten eller grannlänen.

Utifrån analysresultaten beräknades Västerbottens björnstam bestå av drygt 500 individer hösten 2019. I siffran ingår även alla gränsbjörnar, som även rör sig i Norrbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län. I gränstrakterna mellan Västerbotten och Norge finns få björnar.

Döda björnar

Sedan hösten 2019 har minst 97 av dessa 500 björnar dött, vid jakt (94 björnar), i trafiken (1) eller av okänd anledning (2). Den största delen av de döda björnarna är hittills inte dna-analyserade.

– Det är många som har frågat, men än så länge kan vi inte säga hur många av björnarna som fälldes vid skyddsjakterna i våras som är kända från spillningsinsamlingen, säger Michael Schneider, rovdjursansvarig på länsstyrelsen.

Hitta resultaten

Resultat från varje analyserat prov finns nu tillgängligt i den skandinaviska rovdjursdatabasen Rovbase.

– Nu är det äntligen möjligt att själv kolla upp resultaten från de insamlade proverna. Det går även ta fram övergripande information över längre tidsperioder och större ytor via Rovbase, säger Michael Schneider.

Gamla bekanta

Två av björnarna som identifierades i spillningsproverna 2019 är kända från insamlingarna 2004, 2009 och 2014. Det betyder att de nu är minst 17 år gamla.

Det handlar om en hane och en hona. Med hjälp av spillningsproverna går det att följa deras förflyttning mellan olika platser.

Hanen med beteckningen ACM136 upptäcktes första gången 2004 mellan Rajastrand och Tvärsele i Dorotea kommun, då den sannolikt fortfarande följde sin mor. Fem år senare upptäcktes den cirka 100 kilometer längre åt sydost, i trakterna av Almsele i Åsele kommun. Hanen var kvar i samma område även 2014 och 2019 och det finns inga indikationer på att han skulle ha dött under 2020.

Två schematiska hemområden för hona ACF5. Cirklarna täcker en yta av drygt 300 kvadratkilometer vardera, vilket är lite större än det genomsnittliga hemområdet för en björnhona. Källa: Länsstyrelsen Västerbotten

Honan med beteckningen ACF5 upptäcktes också första gången 2004. Då var hon sannolikt kvar i mammans hemområde i trakterna mellan Svanabyn och Lomsjö, tvärs över gränsen mellan Dorotea och Åsele kommuner. Fem år senare hade hon flyttat till trakterna av Mårdsjö i Dorotea kommun, cirka 25 kilometer åt nordväst. Där fanns hon kvar även 2014 och 2019.

Det är oklart om hon har överlevt i år då det har fällts två vuxna björnhonor i utkanterna av hennes hemområde. Dna-analys av de fällda björnarna kommer att visa om honan var en av dem.