En ny studie från Naturhistoriska riksmuseet visar visar att fjällripor och dalripor är förhållandevis tåliga mot klimatförändringar, men att de nu nått vägs ände i många områden. När Vendela Kempe Lagerholm analyserade förhistoriskt DNA från upp till 27.000 år gamla ben av dalripa och fjällripa, överraskades hon av resultaten.

– De här fåglarna visar ett ovanligt mönster, med genetisk kontinuitet i Europa ända sedan istiden. De ripor vi har idag tillhör samma populationer som fanns här då, fast längre söderut. De lyckades alltså flytta i takt med de snabba klimatförändringarna, säger Vendela Kempe Lagerholm, försteförfattare till studien.

Flygförmågan avgörande

Även om varken fjäll- eller dalripa är några långflygare tror forskarna att det är flygförmågan som förklarar hur populationerna kunde överleva. Istidens ripor var också mer robusta än de som lever nu, vilket tyder på att de kan ha förändrat sin diet.

Men hur goda överlevnadskonstnärer riporna än är, finns en gräns även för dem.

För en dalripa från svenska fjällen är det ”Svalbard nästa” om den ska bege sig längre norrut. Och så långt klarar de inte av att flytta, tror Vendela Kempe Lagerholm.

– Det handlar inte bara om flygförmåga, utan också om beteende. Ripor är stannfåglar och håller sig helst inom sitt lilla område. De är inte programmerade att flyga långt, säger Vendela Kempe Lagerholm.

Vendela Kempe Lagerholm i DNA-laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet.
Foto: Staffan Waerndt, Naturhistoriska riksmuseet.