Det var över två år sedan länsstyrelsen i Gävleborg beviljade en skyddsjaktansökan på varg i länet. Detta trots att såväl hundar som får vid ett antal tillfällen har dödats av varg efter det senaste skyddsjaktbeslutet.

Och inte heller anser myndigheten att en spolierad älgförvaltning är skäl som räcker för att skyddsjaga varg. Det framgår i det senaste skyddsjaktavslaget som kom i går, tisdag.

Den här gången gällde skyddsjaktansökan samtliga vargar i Ryssjöreviret, Gästrikland, som nyligen attackerade och dödade en gråhund som skällde ståndskall på älg.

Höga betesskador

De senaste två älgbetesinventeringarna i området visar på oacceptabelt höga betesskador. Nu varnar det lokala älgskötselområdet i Oslättfors att ett stopp för löshundsjakten, på grund av vargarna, kommer leda till att älgavskjutningen hamnar långt under avskjutningsmålen. Därför vill man ha skyddsjakt på vargarna i området.

Men så blir det alltså inte.

40 procent kvar

Länsstyrelsen godkänner, ansvarar för och övervakar älgförvaltningsplanerna. Just nu återstår 40 procent av tilldelningen att fälla för att nå avskjutningsmålet inom Oslättfors älgskötselområde. Jägarna säger att de inte kan nå målet när löshundar inte kan användas på grund av vargfaran.

Svensk Jakt kontaktade länsstyrelsens enhetschef Joel Isensköld, som skrivit under det senaste skyddsjaktavslaget. Han har inte möjlighet att svara på våra frågor och hänvisar till sin länsstyrelsekollega Sara Sundin, som därför får uttala sig för myndighetens räkning.

Hur ska de kvarvarande älgarna på tilldelningen fällas?

– Vi gör våra bedömningar om skyddsjakt på hur läget är här och nu. Det är inga lätta ställningstaganden vi ställs inför. Älgjakten är inte slut ännu och vi har inte fått in några alarmerande rapporter om problem i älgförvaltningen, säger Sara Sundin.

Men styrgruppen i det här älgskötselområdet skriver ju att det är stora problem. Vem kan mer om älgjakten än de älgjägare som jagar i området?

– Vi har en adaptiv älgförvaltning. Det klart att om de inte jagar kommer heller inga älgar fällas. Då kan vi hamna väldigt fel i avskjutningen kontra de uppsatta målen. Det kan i så fall vara ett problem.

Länsstyrelsen hänvisar i sitt avslag till Viltskadecenters bedömning om som säger att minst fyra hundar ska angripas av varg för att vargarna ska anses vara mer skadebenägna än medelreviret.

Tycker du att det är etiskt att släppa fler hundar i området när de löper en uppenbar risk att dödas av varg?

– Det kan jag inte ta ställning till. Det är upp till var och en.

Skulle du själv släppa din älghund lös i ett område där varg nyligen sökt upp och dödat en hund under pågående älgståndskall?

– Nej, det skulle jag nog inte göra rent hypotetiskt.

Det senaste skyddsjaktsbeslutet som länsstyrelsen Gävleborg beviljade var den 15 oktober 2015. Den gången gällde det en närgången varg i Sandvikens kommun. Vargen sköts dock aldrig.

Senast en varg sköts på skyddsjakt i Gävleborg var den 27 juli 2014. Vargen fälldes i Södra Veckebo utanför Färila.

Inte en enda varg har alltså fällts vid skyddsjakt i Gävleborgs län på nästan 3,5 år och det var över två år sedan länsstyrelsen beviljade en skyddsjaktansökan. Vad har du för kommentar till det?

– Att det inte är lätt att fälla en varg på skyddsjakt, särskilt inte på barmark.

Speciellt när länsstyrelsen inte ens beviljar skyddsjakt?

– Nej, då blir det ju ändå svårare.

Ska jag tolka det som att det inte finns några problem med varg i Gävleborgs län?

– Det klart det finns problem med varg, så även i Gävleborg. Men det har enligt våra bedömningar inte funnits några särskilt skadebenägna individer som motiverar ett skyddsjaktbeslut de senaste åren.

I Gävleborg ska det enligt länsstyrelsens förvaltningsplan finnas minst två årliga vargföryngringar och förvaltningsmålet är tre föryngringar.

Förra vintern hade länet enligt era egna inventeringar 5,33 vargföryngringar. Ni beslutar licensjakt på två vargar och har inte beviljat någon skyddsjakt sedan 2015. Hur har ni tänkt att vargstammen ska sänkas till den nivå ni själva beslutat om?

– Det finns nationella begränsningar om hur många vargar som får fällas totalt i landet. Olyckligt nog gör de att vi inte kan ta jaktbeslut som leder till att vårt lokala mål uppnås fullt ut. Det ska jagas varg även i andra län, inte bara i Gävleborg.

Finns det då någon lokal förvaltning av varg?

– Ja, i alla fall till viss del. Men det finns också ett antal begränsningar som vi måste ta hänsyn till och som gör att vi inte når hela vägen fram.

Vilka är de största begränsningarna, som du ser det, att vargförvaltningen i dag inte är så lokal som riksdagen faktiskt beslutat att den ska vara?

– Marginalerna är små! Naturvårdsverket har i ett regeringsuppdrag angivit 300 vargar som ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus, GYBS, samtidigt som Sverige till EU rapporterat 270 stycken som minsta antal för GYBS. Det ger inte utrymme att ta bort särskilt många vargar när vi har ett inventeringsresultat på cirka 355 vargar och samtidigt ska ta höjd för den skyddsjakt som sker i landet, framför allt i norra Sverige.

– Vi har en lagstiftning att förhålla oss till och den är densamma i hela Sverige. Det har självklart en påverkan som gör att det är svårt att ha en fullt ut regional förvaltning i alla avseenden.

– Vargförvaltningen är invecklad och byråkratisk, det är ingen hemlighet. Det är en stor utmaning för oss att kunna förklara våra beslut på ett begripligt sätt och det skapar ibland frustration och missnöje, säger Sara Sundin