Pär Skogh bor på en gård utanför Alfta i Hälsingland. Han är tidigare ostraffad och har arbetat hela sitt liv. Hans största fritidsintresse är jakt och fiske. Ett anonymt tips om en misstänkt illegal jakt på varg på en sjö mellan Bollnäs och Järvsö, förändrade dock hans liv. På många sätt – och under lång tid.

Det här är berättelsen om en jägare som fick sin mobiltelefon avlyssnad och övervakad i fyra månader, sina vapen beslagtagna i flera års tid och som fick besöka sin fars begravning i sällskap med fyra beväpnade poliser.

Det är också en berättelse om en massiv polisinsats halv sex på morgonen och en polisutredning, ledd av kammaråklagare Åse Schoultz, som tog tre år på sig för att komma fram till slutsatsen att det inte fanns några hållbara bevis för att Pär Skogh skulle ha medverkat vid illegal vargjakt.

Det här är också en berättelse om hur du som misstänkt för grovt jaktbrott kan komma att behandlas av staten.

46-årige Pär Skoghs allra första kontakt med Sveriges rättssystem har skapat ett djupt misstroende hos honom.

 

När Svensk Jakt intervjuar Pär suckar han flera gånger och skakar på huvudet. Han finner ibland inte ord för vad han ska tycka och tänka om den utredning som han hamnade i centrum av.

En utredning som delvis förstörde hans liv.

 

Möts av fyra poliser

Men vi tar det från början:

Det är en tidig aprilmorgon, en tisdag, i Hälsingland. Klockan är bara halv sex och Pär Skogh gör sig redo för en ny arbetsdag på sågverket. Han är på väg ut ur duschen när han möter fyra poliser som klivit in i hans hus.

Det pratas om misstankar om grovt jaktbrott och att han ska klä på sig och följa med. Pär vill först ge hundarna mat och det tillåts han göra. Därefter får han sätta sig i en polisbil för vidare färd till Uppsala.

 

Första förhör

Under transporten i polisbilen, klockan 06.19, hålls det första förhöret med Pär Skogh. Han delges då misstanke om grovt jaktbrott, ”att han uppsåtligen vid upprepade tillfällen och i samförstånd med ytterligare personer olovligen jagat fredat vilt i form av varg under tidsperioden 1 januari 2017 till och med den 28 februari 2017 i Järvsö med omnejd”.

Strax före klockan 09.00 leder poliserna in Pär i polishuset i Uppsala där han får genomgå kroppsbesiktning, ett tvångsmedel som beslutats av kammaråklagare Åse Schoultz. Besiktningen sker i form av salivprov för registrering av dna.

– Därefter blir jag inkastad i en liten fyllecell och blir sittande där ett antal timmar innan jag blir flyttad till en annan cell, berättar Pär Skogh.

Samtidigt genomför tre poliser en husrannsakan hemma hos Pärs föräldrar. De letar efter vapen och genomsöker en bil som därefter bärgas till Ljusdal.

 

Misstänkt för illegal rovdjursjakt

Det första längre förhöret med Pär hålls på torsdagen den 6 april, två dagar efter gripandet. Förhörsledare är polisen Sven Voltaire.

Pär informeras att han blir hörd som misstänkt för illegal rovdjursjakt. Pär vill inte kommentera och en del saker och påståenden som läggs fram av polisen minns han inte.

Fyra dagar efter polisens husrannsakan hemma hos hans föräldrar, avlider pappa Hans Skogh, 66 år, i en hjärtinfarkt. Det är en lördag. Pär sitter ovetande i en cell på polishuset i Uppsala. Först på måndagen får han veta vad som hänt då hans advokat ringer till häktet.

 

Vill inte kommentera

När Svensk Jakt ställer frågor om varför Pär först på måndagen fick veta vad som hänt hans far så får vi inga svar. Sven Voltaire vill inte svara på våra frågor utan hänvisar till sekretess.

I samband med husrannsakan hos Pär beslagtog polisen bland annat skinn från björn och lodjur och hävdade att det handlade om grovt jakthäleri. Det visade sig senare att skinnen kom från djur som var lagligt fällda och skinnen var märkta.

 

Nämner inte varg

Samma dag som det första förhöret hålls med Pär skriver polisens andra förhörsledare Magnus Johansson ett PM i vilket det fastslås att Pär tillsammans med ytterligare personer bedrivit olovlig jakt på varg. Han hänvisar sedan till den telefonavlyssning som använts i utredningen.

Men enligt de uppgifter som Svensk Jakt tagit del av så nämns inte ordet varg någon gång under denna avlyssning. En avlyssning som bland annat skedde den 11–12 februari då polisen hävdar att det skett en illegal vargjakt, där Pär medverkade.

Vidare skriver Magnus Johansson i PM:et att Pär med bil förföljt och ringat varg.

Hur polisen gör tolkningen att det handlar om en varg som jagas, framgår inte. Enligt kommissarie Lars Fredin så har polisen säkrat vargspår och spår efter passkyttar i området den 11–12 februari. Pär hävdar att det handlade om en rävjakt, men det tror alltså inte polisen på. Under avlyssningen används begreppet ”hon” om det vilt som jagas. Det anser polisen betyder varg.

 

Under det första längre förhöret medverkade även Pärs advokat, K G Myhrberg, som då var 79 år.

Pär ville byta advokat men både tingsrätten och hovrätten sade nej och menade att skälen inte var tillräckligt starka. Pär menade dock att för honom stod mycket på spel och att han inte ville ha en så pass gammal advokat, som heller inte hade några jaktliga kunskaper.

 

”Där stod Åse Schoultz och mumlade och påstod att jag skjutit en varg.”
Pär Skogh

 

Den 7 april hölls den första häktningsförhandlingen med Pär vid Hudiksvalls tingsrätt.

– Där stod Åse Schoultz och mumlade och påstod att jag skjutit en varg.

Dagen efter häktningen avlider alltså Pärs pappa.

– Det är klart att han påverkades av det som hände och att infarkten orsakades av all den stress han blev utsatt för, säger Pär som satt häktad med restriktioner.

Det innebär i korthet ingen som helst kontakt med omvärlden i form av nyheter eller telefonsamtal med anhöriga.

Totalt satt Pär inlåst i 31 dagar. Under tiden han satt häktad begravdes hans pappa. Pär fick tillåtelse att närvara vid begravningen, i sällskap med fyra beväpnade poliser.

 

”Där stod jag med min mamma med poliser runt omkring, som om jag vore någon jäkla mördare.”
Pär Skogh

 

Dagen innan begravningen åkte Pär i sällskap med poliserna hem till sin mamma för att prova ut kläderna inför begravningen.

– Där stod jag med min mamma med poliser runt omkring, som om jag vore någon jäkla mördare. Därefter skjutsades jag till Bollnäs där jag fick sova i en fyllecell natten innan begravningen. När vi på morgonen åkte till begravningen så vände sig polisen som satt på passagerarplats om och sade till mig: ”Blir det något bråk släpar vi ut dig ur kyrkan och åker raka vägen tillbaka till Uppsala. Bara så du vet”, berättar Pär Skogh.

 

Fyra poliser i två bilar anlände med Pär till kyrkan. Där väntade släkten. När begravningsceremonin startade så följde poliserna med in i kyrkan.

– De hade åtminstone lite hyfs och satte sig längst bak i kyrkan.

 

Förhandling via länk

Pär Skogh blev omhäktad den 25 april och förhandlingen skedde via videolänk från Gävle. Under transporten från Uppsala till Gävle fick Pär både handfängsel som fästes vid en kedja runt magen.

Pär Skogh säger också att han under tiden som häktad inte vetat särskilt mycket om vad han var misstänkt för.

– Åse Schoultz påstod att jag skjutit en varg. Hur hon kommit fram till det vete då tusan, säger Pär.

 

”Åse Schoultz påstod att jag skjutit en varg. Hur hon kommit fram till det vete då tusan.”
Pär Skogh

 

Han uppger också att under de transporter som gjordes mellan polishuset i Uppsala och tingsrätten i Hudiksvall och under resan till begravningen försökte polisen att få ur honom information om olika jakter och vem han hade jagat med. Dessa ”samtal” finns inte registrerade som några förhör.

– Vid ett tillfälle ville de ha reda på vem jag jagat lodjur med. Det var helt klart ett förhör som gjordes med mig i bilen, säger Pär Skogh.

 

Släpptes ur häktet

Torsdag den 4 maj släpptes han ur häktet.

– Det var på kvällen. Jag fick skjuts av polisen ner till tågstation, men det var så sent att alla tåg hade slutat gå.

Till slut fick han skjuts hem via en släkting till en av de andra misstänkta.

– Någon mobiltelefon hade jag inte. Den var ju på analys.

 

Ägodelar tagna i beslag

Pär försökte få tillbaka sina ägodelar som hade tagits i beslag. Det var allt från jaktkläder, skor till dator och pejlutrustning. Han berättar att det tog tid få tillbaka sina saker och att advokaten inte låg på särskilt hårt för att hjälpa honom.

– Till slut blev det en förhandling vid Hudiksvalls tingsrätt om mina saker och där medverkade Åse Schoultz via videolänk. Hon fick frågor av domaren som hon inte kunde svara på. Det gick inte speciellt bra för henne. Skinnen och telefonen fick jag inte tillbaka. Hon fick en månad på sig.

 

Stämt staten

När Pär kom hem fick han mer eller mindre ta över jordbruket samtidigt som han jobbade på sågverket.

Den 14 februari lades förundersökningen ner av Åse Schoultz.

Nu har Pär Skogh stämt staten på 7,5 miljoner kronor och krävt utredning av hur det gick till när telefonavlyssningen beviljades. Han har fått rätt i domstol att få tillbaka sina vapen, men polisen bromsar och vill inte lämna ut dem.

Pär förvarade ett av sina vapen hemma hos sin far. Han övertog licensen och vapnet blev kvar hos pappan. En domstol konstaterade att det var fel men att Pär har varit utan vapen i tre års tid och att han därmed i princip blivit ”straffad” för förseelsen och därför ska få tillbaka sina jaktgevär. Nu har polisen nyligen beslutat att han ska få tillbaka sina jaktvapen.

 

Vad var det då som gjorde att utredningen tog så lång tid som tre år?

Lars Fredin, poliskommissarie vid den operativa enheten i Gävleborg:

– Det kom en hel del mord emellan som prioriterades före misstänkt grovt jaktbrott. Det var även besvärligt, som jag har förstått, att gå igenom tekniken, alltså de misstänktas datorer och telefoner. Den tekniska utredningen tog ovanligt lång tid. Den långa tiden påverkade utredningen. Hade vi kunnat göra utredningen i ett enda svep så hade de misstänkta inte behövt leva i ovisshet och vi hade förmodligen kommit fram till ett annat resultat, säger Lars Fredin.

 

”Den tekniska utredningen tog ovanligt lång tid. Den långa tiden påverkade utredningen.”
Lars Fredin

 

Den 24 januari 2017 fick länsstyrelsen ett tips från allmänheten om vargspår och att en varg kunde vara påskjuten. Händelsen skulle ha inträffat kring Valåssjön, knappt tre mil norr om Bollnäs. Länsstyrelsens personal följde vargspåren till sjön där det hittades blod som smetats ut av skoterspår. En anmälan gjordes då till polisen.

 

Efter fyndet av blodet på sjön, vad var det sedan som gjorde att de här fyra personerna initialt blev misstänkta och intressanta för er att utreda?

– Allt initierades av ett tips via länsstyrelsen att en varg var skjuten. Det utmynnade i en kontroll på sjön. Och då visste vi att tipset stämde. Tipset pekade också ut personer. Det var det som vi byggde vidare på och åklagaren tog beslut om skälig misstanke, säger Lars Fredin.

 

Åklagaren pratar om bäriga tips, vad lägger man in i det begreppet? Är det att någon sett de här personerna i anslutning till den här platsen med vargblodet?

– Polisen får en mängd tips, där en del är väldigt substantiella och där tipsaren berättar väldigt mycket detaljer – då blir tipset intressant istället för tips där det bara kastas ut några namn, säger Lars Fredin och fortsätter:

– Med stor sannolikhet kan vi säga att de varit ute och jagat någonting vid det här tillfället i ett område där de inte har jakträtt. Kan man placera de här personerna på sjön? Njae, det blir en bedömningsfråga.

 

”Kan man placera de här personerna på sjön? Njae, det blir en bedömningsfråga.”
Lars Fredin

 

Lars Fredin berättar sedan om hur polisen med hjälp av strålningen från mobilmaster kan knyta en människa till en viss plats. Han säger också att avstånd till masterna spelar in och avgör också hur träffsäker positioneringen blir.

 

– Det hittades blod i en mängd som var anmärkningsvärd. Vargen kunde härledas via dna. Vargen har inte dött av sig själv och det var en massa fotspår runt omkring. Vargen dog inte på sjön utan cirka 600 meter in i skogen och därifrån fanns inga utspår.

Polisen fann också en mängd fotspår på platsen.

 

Kunde ni knyta de spåren till någon av de som var misstänkta?

– Nej, säger Lars Fredin.

 

Har du någon teori om vilka som skjutit den?

– Ja, det har jag naturligtvis, men utredningen är nedlagd och det vore oprofessionellt att uttala sig men man kan konstatera att det räckte till anhållning och häktning men inte till åtal.

 

[google_map_easy id=”48″]

Kartmarkeringarna visar Valåssjön samt området där vargspillningen hittades ett år efter att vargen ska ha dött.

 

Spillning efter ”stendöd” varg

Ett drygt år senare, den 21 mars 2018 registrerades i Rovbase spillning från den varg Lars Fredin anser är ”stendöd”. Spillningen hittades av en privatperson i det revir varifrån vargen härstammar, Långsjöreviret i Dalarna.

 

Hur har ni utrett frågan om vargspillningen från vargen ni misstänker blivit skjuten? Spillningen hittades ett drygt år senare på en helt annan plats.

– Ja det är utrett utifrån att förhör har hållits med den som hittade spillningen. Upphittaren har även förvarat spillningen i en frys.

 

Kan spillningen vara hittad före januari 2017?

– Han kunde inte uppge det, förmodligen hade han hittat spillningen under skidåkning men kunde inte ange när. Det var så långt vi kom, säger Lars Fredin.

Rolf Lundqvist i Enviken Dalarna var den som hittade vargspillningen och som lämnade in den till länsstyrelsen.

– Minnesbilden är att jag hittade den på en skogsväg mellan Rättvik och Enviken.

Han tror att det var snö i området. Han har inget minne av att ha hörts av polisen men att han däremot varit i kontakt med länsstyrelsen.

 

Vad är din kommentar till att spillningen från en misstänkt död varg hittades av dig, ett år senare?

– Det gör hela historien osannolik, säger Rolf.

 

Den 6 februari 2017 får polisen av tingsrätten i Hudiksvall tillstånd att använda hemliga tvångsmedel i form av bland annat telefonavlyssning. Helgen 11 till 12 februari 2017 misstänker polisen att det pågick en illegal jakt på varg i skogarna nära Järvsö.

– Det finns tekniska delar som visar att några av dem varit i det området, de har själva berättat att de varit på plats, säger Lars Fredin.

Han fortsätter:

– Det säkrades spår i snön av både varg och hur de här jägarna har passat. De berättar också i förhör hur de går och står och där är vi överens. Men vi är inte överens över vad de jagat, säger Lars Fredin.

De som då var misstänkta, däribland Pär, har berättat att det handlade om en rävjakt.

 

Oklara grunder

Pär Skogh har nekats av Hovrätten nedre Norrland att ta del av vad som låg till grund för beslutet att tillåta telefonavlyssning: ”I ärenden om hemliga tvångsmedel anses inte en misstänkt vara part.”

Hudiksvalls tingsrätt ville heller inte lämna ut handlingarna: ”De begärda handlingarna innehåller uppgifter som förebringats vid förhandling inom stängda dörrar och som omfattas av sekretess enligt ovan nämnda lagrum.”

Med andra ord, om du utsatts för hemliga tvångsmedel och där förundersökningen blivit nedlagd, har du svårt att få del av på vilka grunder polisen lyssnat på dina telefonsamtal.

 

Hemlig avlyssning

Pär Skogh har nu vänt sig till Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden eftersom han anser att han blivit utsatt för olagligt utnyttjande av tvångsmedel.

Under tiden från 2016-12-01 till 2017-04-04 har Pär varit föremål för hemlig telefonavlyssning och hemlig teleövervakning.

 

Lågt straffvärde

Så här skriver Pär i sitt brev till nämnden:

”En annan omständighet i sammanhanget är att den mobiltelefon som avlyssnades inte tillhörde mig utan var registrerad på min far. Jag använde den förvisso vid den aktuella tidpunkten men det fanns inga formella kopplingar till mig. Avlyssning beviljades och genomfördes på ett abonnemang som inte tillhörde någon misstänkt person.”

Pär Skogh påpekar också att det krävs ett straffvärde på minst två år för att få tillstånd till telefonavlyssning.

”Hitintills har ingen för grovt jaktbrott dömts till två års fängelse eller mer. Jag anser därför att jag blivit avlyssnad utan att det inom brottsrubriceringen funnits en laglig grund. Åklagare Åse Schoultz och domaren i Hudiksvalls tingsrätt har inte följt lagen då det begärdes respektive beviljades tillstånd för tvångsmedel.”

Pär Skogh menar också att det är olagligt att på så lösa grunder avlyssna så många personer då det rimligen bara är en person som skulle ha kunnat skjutit en varg.

”Vi vet nu också att vargen lever och ingen vet om skott har avlossats av någon av de misstänkta eller annan person. Jag anser därför att telefonavlyssningen används för att konstruera ett brott inte att avslöja en förövare.”

 

– När vi fått beslut om hemliga tvångsmedel kan vi begära ut telefonlistor, vilka nummer man haft kontakt med. Det kallas för hemlig övervakning. Vi begärde ut listor från december 2016, säger kammaråklagare Åse Schoultz.

 

Vad drar du för slutsats av att spillning från den påstått dödade vargen hittades ett år senare?

– Jag drar samma slutsats som en polis gjorde som hittade blodet efter vargen på sjön, att den inte kunnat gå därifrån. Den vargen levde inte när den här vargspillningen lades ut och då tänker jag att spillningen förvarats i frys och lagts dit.

 

Det låter ju väldigt utstuderat och beräknande, tror du den teorin stämmer?

– Ja, jag tror det.

 

Vem menar du skulle ha fryst in spillningen?

– Det kan jag inte spekulera i. Ingen aning.

 

Vad tycker du om proportionerna i det här fallet och på det sätt bland annat Pär Skogh har behandlats?

– Jag vet att man var väldigt mån om att han skulle få åka på sin fars begravning och poliserna höll en låg profil. De har försökt göra det så bra som möjligt.

 

Varför slog inte polisen till den 11–12 februari om ni nu var så säker på att det bedrevs illegal vargjakt den dagen?

– Dels handlar det om polisens resurser men också att man kanske inte sitter och lyssnar i realtid.

 

I den avlyssning som gjordes nämndes aldrig ordet varg ändå drar ni slutsatsen att de pratar om varg?

– Man pratar om en hon, hur hon rör sig och hur hon gått över där och där. Jag tror även Pär Skogh sa att ”det finns rävspår här också”. Sedan är frågan om man jagar räv på det här viset.

 

Kan du förstå att Pär Skogh känner sig mycket illa behandlad av samhället?

– Det är aldrig bra att en utredning drar ut på tiden men jag kan bara vädja till polisen att tillskjuta mer resurser och det har jag gjort upprepade gånger. Men på grund av en rad skjutningar och terrordådet på Drottninggatan så har det tagit så här lång tid. Det är inte okej men så ser verkligheten ut.

Åse Schoultz berättar att beviskraven vid häktning som skäligen misstänkt och även på sannolika skäl är ganska låga.

Hon berättar att utredningar gällande jaktbrott är svåra att genomföra eftersom det många gånger saknas en specifik brottsplats.

 

Drevs det här fallet för att statuera ett exempel från statens sida?

– Nej, så jobbar inte rättsvårdande myndigheter.

Åse Schoultz efterlyser en nationell polisiär grupp som jobbar med jaktbrott och som kan kliva in och utreda när ett jaktbrott uppdagas och utreda det med hjälp av naturbevakare.

– De här brotten sker i det tysta i naturen och är svåra att upptäcka och kräver speciell kompetens av polisen som utreder. Samhället har tyvärr inte resurser att utreda den här typen av brottslighet

 

Tror du att de misstänkta är skyldiga?

– Ingen kommentar. Jag hade inte tillräckliga skäl för åtal, slutar Åse Schoultz.

– Jag funderar på en JO-anmälan. Polis och åklagare får inte uttala sig så där. Jag är förvånad. Jag känner mig fortfarande utpekad av dem, säger Pär Skogh.

 

För lång utredningstid

Advokat Karl-Gösta Myhrberg företrädde Pär Skogh:

– Så här lång tid ska en förundersökning inte behöva ta. Vi har i olika omgångar försökt trycka på för att det ska gå snabbare. Vi har begärt prövning av de beslag som gjorts, eftersom tingsrätten då fastställer datum för när åtal ska vara väckt. I de fall vi gjort det har förundersökningsledaren hävt beslagen.

 

”Så här lång tid ska en förundersökning inte behöva ta.”
Karl-Gösta Myhrberg

 

Han menar att staten borde tillskjuta mer resurser och att det är galet att folk ska behöva vänta så länge på rättegång.

– Men även om resurserna är knappa och det kommer andra prioriterade brott emellan ska det inte behöva ta så här lång tid i åtalsfrågan, säger Karl-Gösta Myhrberg.

 

Hur ser du på den bevisning som lades fram i utredningen?

– Vi har hela tiden hävdat att det som åklagaren presenterat för oss inte är tillräckligt för ett frihetsberövande och definitivt inte tillräckligt för att få till stånd telefonavlyssning. Väldigt, väldigt tunt. Vi har heller ingen aning om vilka skäl hon åberopade för att få telefonavlyssning.

 

Pär Skogh har velat byta advokat, hur ser du på det?

– Jag har sagt att jag har inget emot att bli utbytt om rätten finner att det finns tillräckliga skäl för det. Det har prövats i tingsrätt och hovrätt som inte tyckte det fanns tillräckliga skäl för ett byte.

 

Anser du själv att du gjort ett bra jobb?

– Jag är mycket erfaren och haft ett antal stora brottmål. Jag har gjort vad jag kunnat, säger Karl-Gösta Myhrberg.

 

Advokat Sven Severin har försvarat en annan av de misstänkta i Hälsinglandsfallet. Han är mycket tydlig med att straffet för det misstänkta brottet ska överstiga två år för att en domstol ska kunna ge klartecken till telefonavlyssning.

– Det finns inget exempel i den svenska rättshistorien där någon dömts för ett grovt jaktbrott överstigande två års fängelse, och det ska dessutom vara fråga om endast ett brott, säger han.

 

”De som utreder de här brotten har väldigt begränsade kunskaper om jakt och hur man uttrycker det.”
Sven Severin

 

Sven Severin menar också att de som var misstänkta hade fullgoda förklaringar till det de pratat om över telefon, det som polisen satt och lyssnade på och som polisen sedan ansåg handlade om vargjakt.

– De som utreder de här brotten har väldigt begränsade kunskaper om jakt och hur man uttrycker det. Det bygger många gånger på rena missförstånd och okunskap och det är otillfredsställande att de som utreder inte har en viss kunskap om jakt.

 

Inga hållbara bevis

Sven Severin säger att det inte finns några som helst hållbara bevis eller omständigheter som talar för att de som var misstänktas varv inblandade i det som åklagare och polis påstår.

– Polis och åklagare drar mycket långtgående slutsatser på oerhört tunna indicier. De här personerna har varit misstänkta under lång tid och levt med det, både somnat och vaknat med den här allvarliga brottsmisstanken hängande över sig. Det är ett ok som man bär över hela den här tiden. Det är förskräckligt, säger Sven Severin.

Han berättar att det endast hållits ett förhör under tre års tid med hans klient.

– Under flera års tid hände ingenting i utredningen. Det är förkastligt, säger Sven Severin.

Han berättar också att han tycker polisen, med Nationella operativa avdelningen, NOA, i spetsen jobbar efter en hypotes.

– Sedan samlar man stöd för den hypotesen och bortser från allt som stör hypotesen.

 

”Det blir en jättecirkus”

Han tycker också att det som utmärker utredningar av jaktbrott är att det inledningsvis satsas stora polisiära resurser.

– Det är 30–40 poliser som är inblandade med massiva tillslag och husrannsakningar. Man frihetsberövar, tar vapen. Det blir en jättecirkus inledningsvis och det slås upp stort i pressen och åklagaren pratar mycket, men sedan dör det och ingenting händer och så skyller man på Nationellt forensiskt center. Men det finns ju ett skyndsamhetskrav i rättegångsbalken, säger Sven Severin.

 

Kan det skada tilltron till rättssäkerheten?

– Ja, det är uppenbart att så är fallet. Om människor inte blir juste behandlade och att på mycket lösa boliner blir frihetsberövad och därefter gå och vänta år ut och år in. Det är klart det påverkar tilltron. Det är ofta folk på landsbygden som råkar ut för detta, och det sprider sig och blir en allmän misstro mot de rättsvårdande myndigheterna, säger Sven Severin.

Han menar att det handlar om straff före dom, att gå omkring och vara misstänkt för ett brott under så lång tid.