För några dagar sedan presenterade Naturvårdsverket litteraturstudien Utfodring av klövvilt: – direkta och indirekta effekter på viltet och den omgivande miljön.

I förordet sägs att studien är ett led i verkets arbete med att klargöra var, när och hur vilt får utfodras för att förebygga skador. Den är utförd av Fil dr Jens Andersson och har finansierats genom miljöforskningsanslaget.

Intresserade kan ladda hem studien som omfattar närmare 30 sidor genom att klicka här.

Samverkande faktorer

Sammanfattningsvis är mycket fortfarande oklart när det kommer till effekterna av utfodring. I studien konstateras av utfodring kan leda till både positiva och negativa effekter, som kan vara direkta eller indirekta.

Till de förstnämnda hör ökad vikt, större fettreserver och därmed ökad överlevnad. Samtidigt finns det undersökningar som inte kan påvisa några mätbara fysiologiska effekter av utfodring.

En indirekt effekt som påtalas är skador på den till utfodringsplatsen omgivande växtligheten. Beroende på en rad samverkande faktorer kan vegetationen på nära och längre avstånd betas mer eller mindre, också beroende på viltslag.

Reglering i tid

En slutsats som dras är att det är ytterst troligt att mängden foder har betydelse för hur mycket vilt det kan finnas på en mark; ju mer viltet fodras, desto större viltpopulationer kan miljön bära.

I sammanställningen beskrivs också vilka skäl det finns att utfodra vilt och metoder för utfodring. Ett resonemang om hur en reglering av utfodring skulle kunna gå till förs också.

I det sammanhanget konstaterar författaren att ett förbud mot att utfodra vilt under sommar och höst skulle leda till att det blir omöjligt att bedriva avledande utfodring för att skydda växande gröda under känsliga perioder.

Författaren efterlyser mer forskning. Särskilt svenska förhållanden är dåligt undersökta. Ett storskaligt experiment för att studera utfodringens effekter bör ha hög prioritet, menar han.