Malin Liljeholm och hennes kompis Sandra var på söndagskvällen ute och jagade vårbock utanför Kolsva i Västmanland.

– Det är en mark där vi ofta jagar vildsvin på åkrarna om nätterna, för att hjälpa lantbrukaren. Vi skulle jaga vildsvin igår också, men eftersom vårbockjakten nu är igång bestämde vi oss för att först passa på bockar – och sedan övergå till vildsvinsjakt på natten, berättar Malin Liljeholm.

Bock fälld tidigare

Tidigare under dagen hade en annan jägare i jaktlaget fällt en bock på marken. Det djuret hade dragits ut och passats i en åkerholme, där Malins kompis Sandra tog ett bockpass. Malin själv tog pass bara 200 meter därifrån, i ett jakttorn intill ett öppet fält.

– Vi hade suttit någon timme när jag plötsligt såg fyra vargar som kom ut ur skogen cirka 50 meter från mig. De kom i trav, det var en riktigt stor varg i täten och efter den följde tre vargar i normalstorlek.

Hittade släpspåret

När de fyra vargarna befann sig mitt emellan Malin och Sandra hittade de släpspåret efter den tidigare under dagen fällda råbocken.

– Vargarna tog spåret direkt och ökade farten markant. Spåret ledde till den dunge där Sandra satt och passade, och nu såg jag hur fyra vargar med alla sinnen på högspänn var på väg mot henne i ganska hög fart. Till saken hör att min kompis Sandra är relativt nybliven jägare och dessutom gravid, så det kändes inte alls bra, säger Malin Liljeholm.

Här kom de fyra vargarna. Bilden är tagen från det torn där Malin Liljeholm satt, men vid ett tidigare tillfälle. Foto: Privat

Rutinerad jägare

Hon berättar att hon själv är en relativt rutinerad jägare.

– Jag jagar en hel del, ofta ensam, och är aldrig rädd. Vi vet ju att det finns vargar i det här området, men jag har aldrig tidigare känt rädsla – i alla fall inte på det sätt som nu blev fallet, när instinkten slog till. Här kom fyra vargar som följer ett blodspår på väg mot en plats där det finns mat, i form av råbockens ränta, och på samma ställe sitter min gravida kompis. Vad hinner man tänka?

Sköt varningsskott

När vargflocken var 30–40 meter från jaktkamraten Sandra avlossade Malin ett skott i marken, för att försöka förhindra en potentiellt farlig situation.

– De stannade då till och tittade mot mig, men de drog sig inte undan direkt. Efter en stund började de mindre vargarna dra sig tillbaka mot skogen, men den stora vargen stod kvar ytterligare en stund innan den också vek av ut i skogen.

När vargarna lämnat platsen tog sig Malin Liljeholm ner från tornet och bort till sin jaktkompis Sandra.

– Vargar ska ju vara extremt skygga, men det var inte de här. Vi stannade inte kvar och jagade vildsvin, utan åkte hemåt. Det var mycket obehagligt, med många tankar om vad som kunde ha skett. En väldigt olustig känsla.

Det brukar ofta påpekas att frilevande varg inte har dödat någon människa i Sverige på nästan 200 år. Vad tänker du om detta faktum, i relation till det du nu fick uppleva?

– Så är det, men när du befinner dig i en situation av den här typen tar instinkten över. Du känner i hela kroppen att det är en potentiellt farlig situation. Hade det varit en ensam varg hade jag nog inte känt samma obehag, men när det nu kommer fyra vargar på ett blodspår som leder till en gravid kvinna, då säger min instinkt att man ska ha stor respekt för situationen, säger Malin Liljeholm.