Den lite ovanliga situationen i Blekinge har fått många att höja på ögonbrynen. Naturskyddsföreningen kräver nämligen en ökad älgavskjutning i Blekinge. Att Naturskyddsföreningen i Blekinge har synpunkter på jaktfrågor är dock inget nytt. Föreningen anmälde nämligen bristen på offentlig upphandling av allmänna uppdraget till Konkurrensverket. Föreningen ansåg ni sin anmälan att man själv är lämplig att ta över det allmänna uppdraget från Jägareförbundet.
Nu ger man sig alltså in i älgförvaltningsfrågorna.

Gran istället för tall
Åke Lindquist berättar att det finns hårt betade områden i Blekinge där tallplantorna inte blir särskilt långlivade. I stället har många markägare valt att plantera gran, som nu också älgarna börjat beta av.
Naturskyddsföreningen säger sig backa upp markägarna som vill ha både skyddsjakt och ökad avskjutning för att komma till rätta med problematiken.
– Naturskyddföreningen värnar naturens mångfald och den är nu starkt hotad på vissa områden i Blekinge. Det ovanliga är väl att vi så tydligt talar om att älgarna är en fara, säger Åke Lindquist.

Jaktintresset
Naturskyddsföreningen har även skrivit till Naturvårdsverket och yrkat att länsstyrelsens beslut att godkänna älgförvaltningsplanen för ett område i Blekinge undanröjs. Naturskyddsföreningen anser nämligen att jaktintresset haft alltför stor betydelse när planen togs fram.
Christer Kalén, viltspecialist på Skogsstyrelsen, ger också bilden av att älgarna går hårt åt tall- och granplanteringar.
– I Blekinge är en väldigt hög andel gran betat och granen brukar betraktas som ett nödfoder för älgen. Det talar för att fodersituationen inte är i balans med älgstammen, säger Christer Kalén.

Förbryllar experterna
Han berättar samtidigt att favoritfodret rönn, sälg och asp i hyfsad utsträckning klarar att växa igenom det höjdintervall där de utsätts för skottbete. Något som förbryllar skogsexeprtisen.
Christer Kalén efterlyser nu en bred överenskommelse mellan markägare i området och jägarna.
– Som det är nu är betesskadorna en stor kostnad för många markägare. Vi har länge efterlyst en bättre balanserad hjortstam i förhållande till det foder som finns, säger Christer Kalén.
Fredrik Widemo, Forskningsansvarig vid Svenska Jägareförbundet och viltforskare vid SLU, menar att man måste jobba både med foder- och avskjutningsfrågan parallellt.
– Betestrycket är det intressanta i sammanhanget och det bestäms av hur mycket foder det finns per klövvilt. Man kan antingen få ner problemen genom att skjuta fler djur eller genom att skapa mer foder. Eller, som vi förordar för att få acceptans i förvaltningen, göra både och. Det är det som är en ekosystembaserad förvaltning.

Ny förvaltning
Fredrik Widemo berättar att sedan älgexplosionens dagar på 1970-talet har vi skjutit ner älgstammen beroende på hur mycket skador det varit på skogen.
– Sedan 2012 ska vi däremot ha en ekosystembaserad förvaltning där vi ska ha en balans mellan klövvilt och foder. Det innebär att vi ska förvalta både älgen och fodret. Det är också enda sättet att få acceptans från jägarkåren för förvaltningen. Då tar vi ett gemensamt ansvar där både markägaren och jägaren är ansvarig för att reglera älgstammen, men båda är också ansvariga för att stödja viltet genom särskilda åtgärder.
Fredrik Widemo håller med om att det är ett problem när markägare känner sig tvingade att plantera gran istället för tall.

”Svarte-Petter”
– Det är markägarna som väljer att föryngra med något annat än det trädslag som är bäst lämpad för boniteten, och det är fullt förståeligt att en markägare inte vill sitta med ”Svarte-Petter” och vara den enda som föryngrat med tall i ett område, säger Fredrik Widemo och fortsätter:
– I projektet mera tall som pågår i sydöstra Sverige samarbetar Skogsstyrelsen, Jägareförbundet, LRF och Södra Skogsägarna för att gemensamt jobba för att ingen ska behöva vara först med en tallföryngring. Om alla hade föryngringar med tall på tallboniteter hade älgarna spridits ut. Nu vill ingen ta risken och vara först, man sitter fast i ett moment 22.