Rune Andersson, bosatt i fjällbyn Saxnäs i Vilhelmina kommun, går inom kort i pension. Han har under många år arbetat som naturbevakare i fjällen runt Saxnäs och Klimpfjäll. Dalgången är populär bland ripjägare. Framför allt italienska jägare kommer år efter år till dessa fjäll.

Nyligen fick Rune Andersson tips från en person som hade träffat på flera italienska jägare med hundar och i fågelsäckarna som de hade på ryggen låg döda ripkycklingar.

– Källan är tillförlitlig, säger Rune Andersson när vi sitter inne på hans kontor i Saxnäsgården. Jag har svårt att se att hundar i koppel hade kunnat döda de där riporna.

Han visar på kartan som hänger på väggen var personen hade mött de italienska jägarna, som enligt uppgift inte hade vapen med sig.

– Det var på Virisfjället som det här hade inträffat, säger Rune Andersson som menar att tjuvsläppen är omfattande.

Stor italiensk närvaro

När Svensk Jakt besöker Saxnäs finns redan ett drygt femtiotal italienska jägare på plats i Saxnäs och Kittelfjäll.
De hyr stugor eller så bor de i egna stugor i området. Hundarna har de antingen i små portabla hundburar intill stugan eller i hundgårdar. Nära Klimpfjäll åker vi ner till en av dessa hundgårdar där man tidigare hade draghundar. Nu står där stående fågelhundar i rad i rastgårdarna. Det rör sig om ett tjugotal hundar.
– När man tittar i hundpassen som de här jägarna har med sig ser man att de har stämplar från många länder, men inte från Sverige. Det är de italienska jägarna förvånade över, att de inte får en stämpel i passet i Sverige. Några av de här hundarna kommer direkt från Vitryssland, en del jägare åker världen runt och jagar, berättar Rune Andersson när vi stannar till hos kollegan Jan-Erik Jonsson som bor i Klimpfjäll.
Han är också naturbevakare, men inte fast anställd – utan rycker in när det behövs. Han gör ett antal timmar med riktad kontroll, men dessa timmar har minskat.
Jan-Erik Jonsson berättar att det inte är ovanligt att de hittar utmärglade hundar en bra bit in på hösten. Hundar som de utländska jägarna inte fått tag på innan de åkt hem. I vissa fall har lokalbefolkningen lyckats få fast hundarna och kunnat skicka tillbaka dem till ägaren.
Jan-Erik Jonsson påpekar att de italienska jägarna är duktiga, och att det inte handlar om någon rovdrift på fjället. De är också måna om att få tillbaka sina hundar.

Hundsläpp före premiären

Både Rune Andersson och Jan-Erik Jonsson berättar att det förekommer att utländska jägare släpper hundarna långt innan jaktstarten. På statens mark får du släppa fågelhunden först i samband med premiären den 25 augusti.
De poängterar dock flera gånger att även svenska jägare och andra utländska jägare genar i kurvorna och tränar hundarna innan det är lagligt.
– Tidigare kom de italienska jägarna i egna bilar. Nu hyr de bilar. Det är jättesvårt att komma åt det här. Vi måste ta dem på bar gärning och vi är beroende av tips från allmänheten, säger Rune Andersson.
Han har kommit på jägare som varit på väg att släppa hundarna och han har vid några tillfällen även ertappat italienska jägare med hundarna lösa på olovlig tid.
– De blev bötfällda, men vi får rapporter om det här hela tiden.
Enligt Rune Andersson kommer en del italienska jaktarrangörer tidigt till fjällen för att skapa sig en uppfattning om riptillgången innan säsongen drar igång.
– Det började med att en svensk jaktarrangör tog hit italienska jägare, och sedan har det fortsatt. De har lärt sig området och trivs här.

Förespråkar guidekrav

Rune Andersson förespråkar en modell med guide för utländska jägare. Han tycker också att den så kallade Ammarnäsmodellen med en lokal förvaltning av fjälljakten är ett bra system.
Rune Andersson berättar också att kvoteringen är bra och att antalet jägare begränsas i de olika rutorna.

– Förr kunde det vara rena vilda västern i de vägnära områdena, som här till exempel, säger Rune Andersson när vi åker upp på Satsfjället. Här finns dåligt med ripa nu, fortsätter Rune och tar fram kikaren och spanar ut över nejderna.

Svensk Jakt har pratat med andra jägare i området som berättar att det förekommer att de utländska jägarna jagar på mark där det inte är tillåtet.
Nära byarna i fjälldalen är det privat mark och ibland kan man få gå några kilometer för att komma på statens mark.
Samtidigt som fjällen invaderas av jägare under ripjakten så har länsstyrelsen begränsade resurser, enligt Rune Andersson.
– Hur det blir när jag går i pension vet vi inte i dagsläget. Det blir troligen ingen heltidstjänst i framtiden. Vi får ju inga extra pengar av Naturvårdsverket för den här typen av bevakning. Det ska finansieras av jakt- och fiskekortsförsäljningen och en tredjedel av den inkomsten går till länsstyrelsen, det är små medel för den här typen av bevakning. Vi har för få timanställda bevakare.

Oklar framtid

Hur det blir med fjälljakten i framtiden är fortfarande ett frågetecken. Det finns även ett stort motstånd lokalt, bland företagen, att begränsa utländska jägares möjligheter att komma och jaga ripa.
Det handlar om pengar, pengar till orten.
Vi träffar Mattias Nilsson, som driver fiskecentrum i Saxnäs. När vi kommer på besök har länsstyrelsen precis öppnat bokningssystemet för årets jakt. Det relativt nya systemet Nature IT klarar dock inte belastningen, berättar Mattias.
– Nu har systemet legat nere flera timmar. Det här fungerar inte, säger han.
Långväga gäster som kommer för att lösa jaktkort blir drabbade.
– Jag bokar åt mina gäster på samma villkor som alla andra, säger Mattias.

”Visst omsätter de här jägarna mycket pengar”

Han tror inte på något guidetvång eftersom det skulle innebära många jaktguider, till stora kostnader.
På Fiskecentrum säljer man jaktkort för runt en halv miljon kronor per år. 30-40 procent är till utländska jägare, framför allt från Italien, Norge, Danmark och Finland.
– Visst omsätter de här jägarna mycket pengar.
Mattias Nilsson menar att ortsborna ska ha förtur till jakten men att därefter ska en jägare från exempelvis Umeå vara likställd med en jägare från Milano. Båda dessa ska ha lika stor rätt att lösa jaktkort på statens mark, menar Mattias.
När vi frågar honom vad de italienska jägarna gör i Saxnäs så långt innan jaktstarten så svarar han att de fiskar och bygger upp sina hundgårdar.

Språkförbistring – eller ovilja?

De lokala företagarna som har inkomst från framför allt utländska jägare vill alltså ha kvar nuvarande system. Naturbevakarna förespråkar dock guidekrav.
Men både naturbevakarna och företagarna är eniga om att jaktstarten, den 25 augusti är för tidig och att den borde flyttas fram en vecka.
Under vår vistelse i Saxnäs stöter vi på ett antal italienska jägare. De har svårt att förstå engelska, men en av dem, Giancarlo, kan prata lite engelska. Han var med om en skjutolycka i de svenska fjällen för ett antal år sedan. Han fick hagel i vänstra ögat. Han blev vådaskjuten av sin jaktkamrat. Giancarlo säger att de inte släpper sina hundar före jaktstarten. Hans kamrater Fausto och Antonio nickar instämmande, inga hundar släpps lösa på fjället.

Tystnad från regeringen

Vi åker sedan till stugbyn där de bor, ett stenkast från Saxnäsgården. Vi träffar fler italienska jägare. En av dem äger stugan de bor i och han berättar att de anlände i slutet av juli till Saxnäs. På frågan vad de gör i Saxnäs fram till ripjaktspremiären får vi inget riktigt svar. Antingen är det språkförbistringen det beror på, eller så vill de inte svara på vår fråga.
En annan fråga som vi försökt få svar på av regeringen är vad som ska hända med småviltjakten i framtiden.
Den frågan har vi trots upprepade påstötningar ännu inte fått svar på.