Sista rättegångsdagen i det som betecknas som den största jakthärvan i Sverige ägnades åt slutpläderingar.

I åtalet mot huvudmannen i jakthärvan, 47-åringen, lutar sig åklagaren mot den tömning av bilder som gjorts av mannens mobiltelefon. Försvaret anser dock att åtalet är tunt och bör ogillas.

Åklagare Åse Schoultz hade inför hovrättsförhandlingarna justerat åtalet, och utvidgat gärningsbeskrivningarna, främst vad gäller de brott hon menar 47-åringen gjort sig skyldig till. I tingsrätten friades han från sex åtalspunkter.

Åtalet i dessa fall byggde på bilder och filmer på döda björnar och lodjur.

Enligt tingsrätten höll inte den bevisningen, och frågan är nu vilken värdering Hovrätten kommer att göra.

Ska en sådan här bild räcka för att bli fälld för grovt jaktbrott? Foto: Ur polisens förundersökning

Järv, björn och lo

Åse Schoultz betonade i sin slutplädering att flera av brotten är att anse som grova eftersom det rör sig om skyddsvärt vilt; björn och lodjur, samt att några av brotten varit särskilt plågsamma för djuren.

37-åringen är åtalad för att ha skjutit en järv en sommarmorgon 2016. Det handlar om grovt jaktbrott, enligt åklagaren. 47-åringen är misstänkt för anstiftan eller medhjälp till det brottet genom att ha ringt och berättat för 37-åringen att det fanns en järv på åteln. Brottet ska anses som grovt, menar åklagaren.

40-åringen blev samma dag uppringd av 37-åringen och åkte till en plats där denne väntade med järven. 40-åringens hund nosade på och slet i järven och därmed har 40-åringen gjort sig skyldig till grovt jakthäleri, menar åklagaren eftersom det handlar om ett särskilt skyddsvärt vilt.

Björn i snara

37-åringen är även åtalad för att ha snarat en björn den 5 augusti 2016 och fått hjälp med bland annat material till fällan av 47-åringen och dennes pappa, 74-åringen.

Brotten ska anses som grova, menade åklagaren i sin slutplädering. Som bevis anförde hon det björnskinn som hittades i 37-åringens frys, telefonavlyssning och beslagtagna vajrar.

När Åse Schoultz kom till åtalspunkterna som berör 47-åringen erkände hon att gärningsbeskrivningen varit för snäv och att hon nu utvidgat den.

Bevisningen handlar om bilder som hittats i 47-åringens mobiltelefon och i några av fallen även spårrutter från en Garmin GPS handenhet.

– Det är originalfoton och tidsangivelserna är korrekta. Jag är övertygad om att 47-åringen jagat en björn tillsammans med sin pappa, menade Åse Schoultz.

En tumme upp

Samma slags bevisning användes av åklagaren i fallet med lodjuren. En film i 47-åringens telefon visar hur ett lodjur stryps av vajrar i ett träd. Lodjur har även fångats i fälla.

Åklagaren försöker också knyta hundar som syns på bilder till 47-åringen.

Åse Schoultz anser också att det är klarlagt att 64-åringen, som varit knuten till ett forskningsprojekt på björn, var medveten om att den björnskalle han hittade i skogen kom från en illegalt dödad björn och att han borde anmält detta.

64-åringen hade även telefonkontakt med 47-åringen och 37-åringen samma dag järven dödades. Bland annat skickade 64-åringen en tumme upp på mobilen till 37-åringen.

Åklagaren vill även att några av vapenbrotten ska anses som grova. 37-åringen, 47-åringen och 74-åringen hade illegala vapen förvarade i hemmet och i fordon.

64-åringen uppger att han inte sett repet runt käken på björnskallen som han hittade, och därmed kunde han inte anta att den var illegalt dödad. Foto: Ur polisens förundersökning

Långa straff yrkades

Åse Schoultz ville att hovrätten skulle beakta att den typ av jaktbrott som hon åtalat männen för är att anse som grov organiserad brottslighet och att straffvärdet ska sättas därefter. Hon refererade till en dom 2012 med en järv som dödades illegalt med hjälp av skoter och där straffet blev två års fängelse.

Följande straff tyckte åklagaren ska utdömas:

• 37-åringen ska dömas för grovt jaktbrott på järven och björnen och grovt vapenbrott och brott mot vapenlagen. Den samlade brottslighetens straffvärde är flera års fängelse. Det är otroligt viktigt få avgörande i hovrätten: För att få använda hemliga tvångsmedel ska det aktuella brottet ge två års fängelse eller mer, så därför är det viktigt att domstolen är medveten att det är en viktig prövning.

• 47-åringen ska dömas för medverkan till jaktbrottet på järven, grovt jaktbrott på björn och lodjur. Grovt vapenbrott. Det sammanlagda straffvärdet är i vart fall fem års fängelse om inte mer.

• 40-åringen ska dömas för grovt jakthäleri. Det krävs mycket för att frångå fängelsestraff.

• 74-åringen ska fällas för medhjälp till grovt jaktbrott. Medhjälp till grovt jakthäleri. Grovt vapenbrott till ett flerårigt fängelsestraff.

• 64-åringen ska dömas för grovt jakthäleri och någon annan påföljd än fängelsestraff är inte tänkbart.

Bevisningen sågades

Men försvaret sågade åklagarens bevisning.

– Resultatet av en så pass omfattande utredning är mycket klent. Det finns inte tillräckligt med bevis. Åtalet bör ogillas, sa Jens Arnhof, 37-åringens advokat, under sitt slutanförande.

Han menade också att åtalet mot hans klient vad gäller en snarad björn inte heller håller.

– De hårstrån som hittats i en tunna kom från hjortdjur, hundar och människor. Åklagarens personliga uppfattningar räcker inte. Hovrätten förväntar sig en ordentlig utredning. Bevis krävs, åtalet bör ogillas.

Advokat Jonas Westerlund, som här fotograferas tillsammans med åklagare Åse Schoultz, sågade bevisningen som lades fram under hovrättsförhandlingarna. Foto: Lars-Henrik Andersson

Kritisk advokat

Jonas Westerlund, 47-åringens advokat, dömde också ut åklagarens bevisning.

Han menade att det finns inga spår av någon snarad björn.

– Varför är gärningsbeskrivningen så opreciserad? Jo, därför att det saknas faktiska bevis om vad som hänt. Trots telefonavlyssning, helikoptrar och femtiotalet poliser, och otaliga förhör så presenterar inte åklagaren några konkreta bevis. Att hon sedan vill att domstolen ska höja mininivån på straffvärdet bara för att man inte ska riskera att inte få telefonavlyssna i andra liknande mål är en uppgift för lagstiftarna att se över, inte domstolen, dundrade Jonas Westerlund.

Han fortsatte:

– Bara för att jaktbrott är svåra att utreda så får man inte sänka beviskraven. Inga misstänkta djurkroppar eller skinn har hittats hos min klient eller spår från de påstått dödade djuren.  Inga platser har pekas ut. Det talas om Norrbotten, en fjärdedel av Sveriges yta. Det är fullt möjligt att någon annan tagit bilderna på djuren och skickat till min klients telefon. Fotografering kan aldrig anses vara att ta i befattning. Om min klient ska dömas för något så är det i så fall till villkorlig dom.

Vill ha friande dom

Lars Grönberg, 40-åringesn advokat, menar att bara för att hans klients hund nosar och sliter i järven så är det inte att ta i befattning med djuret.

– Om man kommer till en plats, släpper ut hunden som springer fram till en död järv, drar i den och nosar på den, varpå man lämnar platsen: måste man straffas för det? Oavsett uppsåt är det inte straffbart och min klient ska frias från ansvar.

Lennart Wiklund, 74-åringens advokat, hänvisade till Jonas Westerlund plädering vad gäller fotografierna.

– Det är inte brottsligt åka och titta på björn. Åtalspunkten ska ogillas, sa Lennart Wiklund.

Vad gäller åtalet rörande grovt vapenbrott menar Wiklund att det handlar om inte särskilt farliga vapen (bland annat hittades tre pistoler hos 74-åringen) och att det därför ska betraktas som vapenbrott av normalgraden.

Dom om två veckor

Lennart Wiklund menar också att hans klient ska frias från artskyddsbrottet (björnskinnet som saknade Citesintyg) och åtalet rörande grovt jaktbrott och medhjälp till grovt jaktbrott. Om ändå hovrätten anser 74-åringen skyldig så ska han få villkorlig dom med samhällstjänst.

Lisa Länta, 64-åringens advokat, menar att åtalet rörande grovt jakthäleri ska ogillas och om hovrätten dömer hennes klient för jakthäleri ska rätten ta i beaktande att ett fängelsestraff omöjliggör 64-åringens möjligheter att återuppta sin näringsverksamhet som renskötare efter fängelsestraffet.

– Renskötsel är även en kulturutövning och det finns ingen annan som kan sköta min klients renhjord under tiden han sitter i fängelse, argumenterade hon.

Dom meddelas den 15 juni klockan 11.00.