Efter att ha fått ett tips om ett lodjursspår, så ringade jägarna in området och konstaterade snabbt att lodjuret befann sig inne i ringen. Då började Mikael Ivarsson, med sin finnstövartik, och Mattias Eriksson, med sin smålandsstövare, att banda hundarna i den skarpa snö. 

Efter ett tag konstaterade de att lodjuret hade smitit ur ringen och det blev dags att smida nya jaktplaner och posta om. 

Snöbrist försvårar jakten på lodjur ­– så många har fällts

Spårades till ett berg

När lodjuret spårats till berget Kattås började Mikaels finnstövartik att gny och gnälla i kopplet. Hundarna släpptes då lösa på spåret och snart kom upptaget. 

Lodjuret gick då rätt upp på berget och tog sig in i ett brant och besvärligt område med många skarpa klippor och branter.

Lodjuret trycker i grottan. Foto: Privat

Större öppning

När hundarna markerade vid några klippskrevor  tog Mattias Eriksson sin mobil och kröp ner mellan klippblocken för att lysa med telefonen. Han såg då att det blev en större öppning inne i berget.

När jägarna till slut fick en pannlampa med bättre ljus gick de båda hundförarna ner i skrevan igen.

Fräste till

– Vi kröp in i grottan och med bättre ljus såg vi lodjuret på ett ställe i grottan. Mattias frågade om jag ville skjuta och när jag kom på een bösslängds avstånd fräste katten och jag kunde skjuta mitt första lodjur, säger Mikael Ivarsson.

När jägarna såg sig om i grottan såg de att lodjur även hade huserat här tidigare, för de hittade lodjurpäls lite överallt i grottan.

Lodjuret som fälldes var en stor hona på 16 kilo. 

Per Andersson