Fredag 15 december kom länsstyrelsernas beslut för den kommande licensjakten på lodjur. Totalt får 13 lodjur fällas i området Gävleborg i norr till Västra Götaland i söder. Lodjursjakt tillåts i tre län: Gävleborg, Dalarna och Västmanland.

Kommit överens

I sina jaktbeslut skriver länsstyrelserna i Gävleborg, Dalarna och Västmanland: ”Länen i Mellersta rovdjursförvaltningsområdet har kommit överens om att det gemensamma jaktuttaget 2018 inte ska vara större än att lodjurspopulationen förväntas ligga i nivå med förvaltningsmålet för Mellersta rovdjursförvaltningsområdet, 84 familjegrupper.”

Skärmavbild från ett av länsstyrelsebesluten om licensjakt på lodjur.

Beskattningsmodell

Lodjursforskaren Henrik Andrén har därefter tagit fram en beskattningsmodell för hur många lodjur som ska fällas om det fortsatt ska finnas i nivån om 84 familjegrupper i Mellansverige. Enligt beräkningen ska 15 lodjur fällas. Två stycken sätter länsstyrelserna av för skyddsjakt och beviljar sedan licensjakt på 13 lodjur.

Beslutade golv

Men problemet är att det inte finns något gemensamt förvaltningsmål för lodjur för det mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Länsstyrelsernas tjänstemän har heller inget mandat att besluta om något sådant.

Enligt riksdagsbeslutet En hållbar rovdjurspolitik från den 10 december 2013 ska länsstyrelsernas personal förhålla sig till om det finns fler lodjur än de beslutade miniminivåerna, golven. Därefter ska de fatta beslut om tilldelningar som syftar till att nå de länsvisa förvaltningsmålen för lodjur som länens viltförvaltningsdelegationer beslutat om.

Inget golv

Viktigt att notera är också att ett förvaltningsmål alltså inte är ett golv. Förvaltningsmål är en inriktning för hur många lodjur som ska finnas i ett län.

Men i stället för att följa förordningstexten visar de nyligen fattade lojaktsbesluten att länsstyrelsernas tjänstemän räknat ihop varje läns förvaltningsmål för lodjur och sedan använt det som ett golv för lodjursstammen. Och då det i vissa län finns ett stort intervall i förvaltningsmålen för lodjur har tjänstemännen dessutom valt att lägga sig på den övre halvan av intervallet.

Ingen lokal förvaltning

Det här får till följd att lodjursstammen inte längre kan sägas förvaltas lokalt. För även om ett län har en högre lodjursstam än beslutat förvaltningsmål kan länet inte skjuta ned stammen eftersom det saknas lodjur för att nå upp till förvaltningsmålet i ett annat län. Den här gången är det Gävleborg, Dalarna och Västmanland som beslutat om licensjakt och tilldelningarna skulle kunna vara högre i samtliga tre län om länsstyrelserna hade följt förordningstexten.

Beslutade miniminivåer för Mellansveriges lodjursstam. Källa: Naturvårdsverket

Delegat rasar

Per Mellström är delegat för jakt- och viltvårdsintresset i Gävleborgs läns viltförvaltningsdelegation och styrelseledamot i Jägareförbundets länsförening. Han är mycket upprörd över hur länsstyrelserna kommit fram till sina lojaktbeslut.

– Det här är det grövsta övertrampet jag stött på under de år jag arbetat med frågan om de stora rovdjuren. Så här får det helt enkelt inte gå till.

– Länsstyrelsernas tjänstemän ska följa förordningarna. De ska inte runda den demokratiska processen och hitta på egna argument för det ena eller det andra, fortsätter Per Mellström.

”Det här är det grövsta övertrampet jag stött på under de år jag arbetat med frågan om de stora rovdjuren. Så här får det helt enkelt inte gå till.”

Skriftlig fråga

Svensk Jakt har ställt en skriftlig fråga till både länsstyrelsen i Gävleborgs län och länsstyrelsen i Västmanland om hur och när länsstyrelsernas tjänstemän kom överens om antalsmålet om 84 årliga loföryngringar i Mellansverige?

Joel Isensköld, chef för viltförvaltningsenheten vid länsstyrelsen i Gävleborgs län svarade först inte på vår fråga men det gjorde däremot Sara Sollenberg, handläggare vid länsstyrelsen i Västmanland.

”Alla län har regional lodjursförvaltning. Inför årets jakt har de län som ansett sig ha förutsättningar att jaga beslutat om jakt. Hade fler län haft förutsättningar (utifrån sina förvaltningsmål och miniminivåer) hade tilldelningen sett annorlunda ut”, skriver Sara Sollenberg i ett mejlsvar.

Sara Sollenberg fortsätter:

”Skrivningen speglar endast uttaget utifrån hur det är formulerat i beskattningsmodellen framtagen av Viltskadecenter. Det finns ingen annan generell överenskommelse än att 15 djur var lämpligt och hållbart totalt sett, utifrån de förutsättningar som rådde i år. Kanske blev det otydligt i texten, men det finns alltså ingen gemensam överenskommelse om att vi ska stanna på 84 föryngringar i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet framöver”, fortsätter Sara Sollenberg.

”Kanske blev det otydligt i texten”

”Samma svar som Västmanland”

Några timmar efter Sara Sollenbergs svar återkommer även länsstyrelsen i Gävleborg genom handläggaren Sara Sundin. I ett mejlsvar skriver Sara Sundin: ”Vi har samma svar som Västmanland på frågan som du ställde till Joel.”

Tabellen visar miniminivå, förvaltningsnivå samt resultat från den senaste lodjursinventeringen. Varje familjegrupp motsvarar ungefär 5,5 lodjur.

Snöbrist

Förra vinterns lodjursinventeringar var mycket svåra att genomföra på ett bra sätt. Detta eftersom det saknades snö i den södra halvan av landet under hela stora delar av inventeringsperioden. Men trots detta hittades 205,5 familjegrupper av lodjur i Sverige. Det är väsentligt högre än det golv på 147 årliga lodjursföryngringar om beslutats av Naturvårdsverket.

72 familjegrupper av lodjur hittades, trots snöbristen, i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet.

I det mellersta rovdjursförvaltningsområdet har Naturvårdsverket beslutat om ett golv på 62 årliga föryngringar.

Så ska lodjursjakten beslutas

Naturvårdsverket har beslutat om miniminivåer, alltså golv, för lodjursstammen i såväl landet, i de olika rovdjursförvaltningsområdena samt för varje enskilt län.

• I landet ska det enligt Naturvårdsverkets beslut finnas minst 147 årliga föryngringar av lodjur.

• I det mellersta rovdjursförvaltningsområdet ska det totalt finnas minst 62 årliga föryngringar av lodjur.

• Varje län har dessutom ett golv för ”sin lodjursstam”.

• Finns det fler lodjur än de beslutade golven får länsstyrelserna fatta beslut om licensjakt på lodjur

• Som ett stöd i länsstyrelsernas beslut har varje läns viltförvaltningsdelegation dessutom beslutat om länsvisa förvaltningsmål för lodjuren. Förvaltningsmålen ska sätta en inriktning för hur många lodjur som ska finnas i ett län.

• Om lodjursstammen är högre än de olika miniminivåerna, alltså golven, får länsstyrelserna besluta om licensjakt. De beslutade förvaltningsmålen för länet ska sedan påverka tilldelningens storlek. Men det gör i praktiken ingenting om lodjuren är färre än förvaltningsmålen, bara lodjuren fortfarande är fler än den beslutade miniminivån får länsstyrelsen besluta om licensjakt även nästa år.