Under tre höstar har Skandinaviska björnprojektet arbetat med att försöka ta reda på hur björnar som jagas av hundar egentligen mår. Bakgrunden är att i Norge får endast spetshundar användas vid björnjakt. Men på senare år har trycket varit högt för att även jakt med drivande hundar ska tillåtas i landet. För att en sådan ändring eventuellt ska ske måste man veta hur de jagade björnarna mår.

Före jakten

Projektet har genomförts den första delen av augusti, främst i skogarna runt Tacksåsen på gränsen mellan Gävleborg och Dalarna. Det forskarna vill ta reda på är om och i så fall hur jagade björnars hjärtfrekvens och kroppstemperatur förändras när de jagas med hund.

Nu har en slutrapport släppts. I materialet framgår att två hundar av stövarras stressar en jagad björn mer än om björnen jagas av en ensam spetshund.

Skillnaden mellan de olika försöken är att spetsarna i två tredjedelar av de lyckade försöken stått stilla och skällt ståndskall på en björn medan stövarna vid två tredjedelar drivit en undflyende björn.

Ingen skillnad

Men forskarna poängterar i rapporten att hundrastyperna i sig inte gav någon skillnad i björnens fysiologiska svar under jämförbara förhållanden, alltså vid samma hastighet på björnen, avstånd mellan hund och björn, och liknande, men att det verkar som två hundar ger mer stress än en hund under liknande omständigheter.

Forskarna skriven i sin sammanfattning: ”Även om jaktförsöken var stressiga och björnen vilade i genomsnitt omkring en timme extra dagen efter, så att det inte verkar som om hundtyp och antalet hundar ger skillnader i björnens vila eller björnens förflyttning dagen efter jaktexperiment. Jaktförsöken gav ofta höga kroppstemperaturer för björnarna, som kan karakteriseras som överhettning. Motsvarande belastningar som under jaktförsöken upplevs sällan för björnarna, men de var inte större än de mest stressiga fysiologiska erfarenheterna under andra delar av året.”

Fler släpp

Totalt baseras rapporten på ungefär ett hundratal lyckade hundsläpp och forskarna trycker på att fler hundsläpp krävs för att få till säkra forskningsresultat.

Björnforskningsprojektets fälttekniker David Ahlqvist försöker pejla in en björn som försöksjagas med hund. Foto: Olle Olsson

För litet underlag

Daniel Ligné. Foto: Madeleine Lewander

Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné menar att forskningen baseras på ett för litet underlag och att det krävs stora resurser för att fånga upp alla olika variationer kring hundsläpppen innan man kan få ett säkert beslutsunderlag kring hundjakt på björn.

– Det man till exempel inte fångar här är att det är skillnader på olika björnar och hundar, dagsform på hundar som jagar, temperatur när man jagar, annan störning som björnen utsatts för samma dag och så vidare. Det finns hur mycket som helst som måste fångas in för att vi säkert ska veta hur de olika faktorerna samvarierar, menar Daniel Ligné.

Hundar eller björnar?

Han poängterar att det är två helt olika hundtyper som har jämförts vid försöken och Ligné menar att resultaten som kommit fram kanske säger mer om björnarna som jagats än om hundarna som jagat dem.

– Jag vet att de har haft svårt att få jämförbara underlag. Stövaren jagar ett spår och struntar i vad som är i änden av spåret, den följer ett spår och skallar. Spetsen, däremot, jobbar med social kamplust och försöker ställa björnen. De har under försöken haft väldigt svårt att få spetsar att jaga små björnar, säger Daniel Ligné.

– Småbjörnarna bara springer undan och då lägger många spetsar av och slutar förfölja björnarna. Stövarna, däremot, jagar ju spåret och därmed även små björnar. Vi vet att små björnar springer mer, stressas mer och då kan det verka som att stövarna stressar björnarna mer, när det i själva verket handlar om att de i försöken jagar andra björnar än vad spetsarna har gjort. Det är något man måste tänka på när man ska dra slutsatser, fortsätter han.

Begränsningar

Det finns tidigare exempel på länsstyrelser som försökt begränsa hur olika hundar får användas vid björnjakt.

Kan vi få se fler exempel på det i kommande beslut efter att ha läst den här rapporten?

– Det kan säkert finnas någon länsstyrelse som anser att de med hjälp av den här rapporten kan förbjuda björnjakt på drivande hund. Jag tycker inte alls att underlaget håller för det, så då får vi i så fall ta den striden. Jag ser inget som helst behov eller möjlighet att ändra i föreskrifterna på grund av det här. Det blir jättekonstigt. Tycker man att det här är en viktig fråga och vill få till ett säkert och bra beslutsunderlag om man ska ändra reglerna i hundjakten på björn är det bara att ösa in pengar, säger Daniel Ligné.

Men är det inte ett problem att jagade björnar stressas och går upp i temperatur?

Foto: Olle Olsson

– Man kan dra slutsatsen att jagade björnar utsätts för stress och att deras kroppstemperatur går upp. Vi får enligt lag utsätta viltet för nödvändigt lidande och alla djur som satts i rörelse går upp en del i kroppstemperatur.

– Här lägger vi lätt mänskliga aspekter på det här, men frågan är om det spelar någon roll för djur som är byggda för leverne i skog och mark? Vi kan också konstatera att tre av björnindividerna i försöken nådde sin högsta årstemperatur vid jakt, vilket inte är förvånande. Men för de andra björnarna i försöken var det något annat som fick deras kroppstemperatur att gå upp ännu mer.

Varför björnjakt?

Till sist ställer Daniel Ligné sig lite frågande till varför det är just björnar som forskningen skjutit in sig på.

– Det unika för björnen är ju att den alltid kan sätta sig ner och det är ändå ingen överhängande fara. Den hund som ger sig på björnen kommer inte leva så länge till. En liten björn kan också välja att klättra upp i ett träd. Är vi jätteintresserade av djuretik vid hundjakt skulle vi nog titta närmare på vildsvinsjakten, konstaterar Daniel Ligné.

Läs även

Hur mår en jagad björn?