I år bestämde länsstyrelsen i Jämtland att 200 björnar skulle få skjutas under licensjakt och man delade in området i 8 jaktområden, med störst tilldelning i de västra delarna. Enligt Naturvårdsverket finns det inget skäl  att göra på detta sätt. I andra län där björnjakt bedrivs har hela länet förklarats som ett jaktområde.

Länsstyrelsen i Jämtland menar att björnjakten är för att lindra skadorna för rennäringen, en rennäring i Jämtland/Härjedalen som enligt sametingets siffror består av 396 renägare.

Stopp för fri björnjakt

Öppnade upp

När det nu gick trögt med jakten i de områdena där det är mycket ren bestämde länsstyrelsen sig den 23 september för att öppna björnjakten. Då sköts det 7 björnar den dag jakten var tillåten, innan den blev inhiberad av förvaltningsdomstolen i Luleå.

Tydligt direktiv

Naturvårdsverket har delegerat rätten att ta beslut om björnjakt till länsstyrelserna enligt nedan.

”Naturvårdsverket har delegerat rätten att besluta om licensjakt på björn till länsstyrelserna i norra och mellersta rovdjursförvaltningsområdena, de delar av landet där björnstammen är tät. Björn jagas från och med den 21 augusti till och med den 15 oktober eller tills beslutat antal björnar inrapporterats är fällda. I delar av Norrbotten får björn jagas till och med den 30 september. 

• Årliga beslut om björnjakt från länsstyrelserna med villkor för ditt område hittar du på länsstyrelsens webbplats. 
• Länsstyrelsernas beslut om licensjakt utgår från den inriktning som den regionala förvaltningen har beslutat sig för ska gälla i länet. 
• Licensjakt får aldrig ske så att antalet björnar i ett län eller ett förvaltningsområde understiger den miniminivån som Naturvårdsverket fastställt för länet och förvaltningsområdet. ”

Länsstyrelsens beslut om åtta jaktområden stoppade den fortsatta björnjakten i Jämtland. Foto: Boo Westlund

Agerade annorlunda

Svensk Jakt ställde därför frågor till länsstyrelsen i Jämtland om varför man tolkat Naturvårdsverkets beslut så annorlunda jämfört med andra län med björnjakt.

Frågorna riktades till Niklas Rumm, vilthandläggare på länsstyrelsen i Jämtland.

• Varför har ni delat in Jämtland i åtta jaktområden för björnjakt, enlig Naturvårdsverket finns inget krav på detta?

– Under de senaste åren så har antalet skyddsjakter efter björn i samebyarnas kalvningsområden ökat i antal. Jämtland har i tidigare licensjakter försökt att rikta jakten så att björnstammen ska minska totalt i länet och minska snabbast i de nämnda områdena. Inför årets björnjakt kunde Länsstyrelsen konstatera att den gamla områdesindelningen med fyra områden inte haft önskad effekt i norra delen av länet, men däremot haft effekt i södra delen. Med anledning av detta har Länsstyrelsen gjort om områdesindelningen så att jakten riktas hårdare mot de skadeutsatta områdena. Detta för att minska skadorna i dessa områden och på så sätt minska antalet skyddsjakter.

– Detta är första gången Jämtland har så många jaktområden under björnjakt och för att då säkra så att områdesindelningen inte skapar inlåsningseffekter skrev Länsstyrelsen in i sitt beslut att tilldelningen kan omfördelas. Detta ligger till grund för att erfarenheten har visat att avskjutningen går långsammare i fjällnära områden. Risken med att inte styra björnjakten med flera jaktområden i Jämtland är att majoriteten av björnarna skjuts i östliga delarna och att stammen fortsätter öka i västliga delarna vilket kan betyda att skyddsjakt efter björn återigen ökar vilket i sin tur påverkar licensjakten.

• Varför har ni ansett att rennäringen med sina 396 renägare i Jämtlands län ska prioriteras? Det står ingenstans hos Naturvårdsverket?

– Enligt art & habitatdirektivet är en grundläggande förutsättning för licensjakt att det ska finnas en tydligt syfte med jakten. Det vill säga ett giltigt skäl för att rovdjur ska få fällas. I det här fallet är huvudskälet skadepromblematiken för rennäringen. Men det även andra problem som tas upp i Länsstyrelsen beslut under syfte för björnjakten. Som till exempel tamdjur, socioekonomiska faktor för att nämna några exempel. Det räcker således inte att bara besluta om licensjakt för att uppnå ett förvaltningsmål. Ett sånt beslut skulle ha svårt att klara en prövning av högre instans. I Naturvårdsverkets delegeringsbeslut NV-01142-20 under rubriken ”Vägledning om syftet med jakten” framkommer tydligt att licensjakten bör riktas till områden med stora förluster av ren till björn.

• Varför vill länsstyrelsen ha ett förvaltningsmål på 650 björnar, när Naturvårdsverket anser att miniminivån är 370 björnar?

– Förvaltningsmålet för björn är 650 individer med ett förvaltningsintervall på 500-800 individer (spannet som stammen tillåts fluktuera inom). Detta mål är beslutad av viltförvaltningsdelegationen i Jämtland. Länsstyrelsen har inte ett eget intresse att stämma förvaltningsmål. Vad gäller miniminivån för björn i Jämtland så ligger det på 370 individer. Detta är alltså den minsta nivån för länets björnstam och är Jämtlands del av den nationella GYBS (gynnsam bevarandestatus, reds. anm.). Hamnar länets björnstam under denna nivå så får Jämtland inte fatta egna beslut om licensjakt för björn.

Två kärnområden 

Utifrån inventeringsresultatet framkommer också att länet även fortsättningsvis har två kärnområden för honor, ett mot länsgränsen i sydöstra delen av länet .

Under inventeringen inkom endast ett fåtal prover från fjällen varför det är till synes få individer redovisade i länets västra delar.

Beslut om stoppad björnjakt står fast

• Varför fick fjällområdena/västra delen av länet så många björnar i tilldelning?

– Licensjakt är, som tidigare nämnts, främst inriktad att minska skadeproblemen för rennäringen samtidigt som björnstammen totalt sett ska minska mot förvaltningsmålet på 650 individer. Länsstyrelsen gjorde då bedömningen att rikta jakten, enligt Naturvårdsverkets vägledning NV-01142, mot de västliga områdena inledningsvis men med förbehållet att omfördela/öppna upp jakten en bit in jakten. Detta för att försäkra oss om att björnar fälls i de västliga delarna innan jakten öppnades upp.

– Nu hamnade jakten i en olycklig situation där Länsstyrelsen inte hade mandat att ändra i sitt licensjaktbeslut. Detta tar vi givetvis lärdom av inför kommande licensjakter, säger Niklas Rumm.

Per Andersson