Fem kända jägare i Jönköpings län har överklagat länsstyrelsens beslut. De anser att det som gällt tidigare år, att älgjakten avslutas 31 januari, ska gälla även fortsättningsvis.

I överklagans inledning konstateras att älgstammen har minskat och skadorna i skogen likaså. Hänvisning görs till avskjutning, spillningsinventering, Äbin-inventeringar och älgolyckor i trafiken. Något som också framgår i både viltförvaltningsdelegationens protokoll och i länsstyrelsens beslutsunderlag.

Sågar argument

Argumentet att man genom att förlänga jakttiden i länet med februari för att på det sättet förenkla och snabba på byråkratin i samband med skyddsjaktansökningar, då älg uppehåller sig i exempelvis tallplantering och där gör stor skada, ger de klagande inte mycket för.

Man skriver:

”Under senaste jaktåret har länsstyrelsen med jakttid till 31 januari endast haft att behandla två ansökningar om skyddsjakt vilket inte kan anses vara så betungande att det kan anföras som skäl för jakt under februari.”

Utvärdering kan göras

Den bristfälliga ståndortsanpassningen i skogsbruket är ett bekymmer ur skadesynpunkt, anför de klagande. Magra marker föryngras med tall utgör endast 40 procent, och mellanmarker endast 16 procent.

”Inom skogsbruket förefaller dessutom inriktningen att skapa för älgen tillgängligt foder och som utan olägenhet för skogsbruket kan utnyttjas av älgen vara en ickefråga.”

Landshövding körde över delegation – tog eget beslut om jakttid på älg

Enligt länsstyrelsen provar man i år jakt i februari för att sedan utvärdera den. Eftersom både längre och kortare jakttid redan har tillämpats i länet behövs inget försök för en utvärdering. En sådan kan göras på den information som redan finns, anser de klagande jägarna.

Sedan tar de till storsläggan och skriver:

”Det är anmärkningsvärt att det system för älgjakten som presenterades som ekosystembaserad lokal älgförvaltning baserat på aktuell kunskap har blivit föremål för centrala enmansbeslut.”

En tuff tid

En lång del av överklagande ägnas avslutningsvis åt älgjakten med löshund i februari, ”den tid då älgen ställt om sin ämnesomsättning, energiförbrukning och aktivitetsmönster för att överleva den tid på året då födans kvalitet och mängd är låg”. Under samma tid minskar älgen i vikt, och fosterutvecklingen hos dräktiga kor pågår.

Och så skriver man:

”Av biologiska, humanitära och jaktetiska skäl kan man förvänta sig att en Viltförvaltningsdelegation med de kunskaper och erfarenheter som nu finns från vinterjakt efter älg inte förespråkar jakt under februari månad vilket Viltförvaltningsdelegationen heller inte gjort men som en demoraliserande Länsmyndighet däremot ansett sig kunna göra. Även om Viltförvaltningsdelegationen endast är rådgivande till Länsstyrelsen är ett sådant beteende anmärkningsvärt och urholkar förtroendet för den administrativa hanteringen av älgjakten och förvaltningssystemet för älgjakten.”

”Den svenska jakten vill kännetecknas av frihet under ansvar. Det kräver att grundförutsättningarna för jakten är anpassad till viltets behov och förutsättningar.”

Överklagan som alltså är ställd till Naturvårdsverket är undertecknad av Leif Karlsson, Tranås, Hans Wangström, Habo, Stig Johansson, Eksjö, Stellan Eriksson, Hook, samt Rolf Svensson, Bottnaryd.