Lars-Gunnar Lundh var inte chef för Västmanlands tingsrätt när besluten togs om att avlyssna Karl Hedin och de övriga som är misstänkta för grovt jaktbrott i det så kallade Västmanlandfallet.

– Jag var inte heller här när Justitiekanslern gjorde sin granskning, så jag kan inte svara på vilka åtgärder som vidtogs när JK:s rapport kom. Men om jag varit lagman då hade jag sett över rutinerna, säger han.

Granskning i efterhand

Enligt Lars-Gunnar Lundh ska de uppgifter som Riksåklagaren saknar – vilka brott och hur dessa bedömts, och som ligger till grund för beslutet om hemliga tvångsmedel – finnas med i tingsrättens dokumentation.

– Det är viktigt att protokollet som förs återspeglar vad som legat till grund för beslutet. Om det tillkommer muntlig information måste den tillföras ärendet i form av anteckningar. Det ska kunna granskas i efterhand, säger Lars-Gunnar Lundh.

Jämför med häktning

Han jämför med vad som måste dokumenteras i samband med en häktning, som också kan vara hemlig i så måtto att den kan ske bakom stängda dörrar och att informationen som lämnas till allmänheten är knapphändig.

– Vanligtvis finns det ett underlag i form av promemorior från polis och åklagare, men i den mån det tillkommer information under förhandlingen måste naturligtvis den dokumenteras.

Samla domare

Det är endast några få domare vid Västmanlands tingsrätt som tar beslut om hemliga tvångsmedel. Utöver lagmannen är det två chefsrådmän samt ytterligare en rådman som hanterar sådana ärenden.

– Jag utgår från att det vidtogs åtgärder 2017, men jag får nu samla den här gruppen för att undersöka vad som gjordes efter JK:s rapport och utifrån det avgöra om vi måste göra mer, säger Lars-Gunnar Lundh.