Det är i en artikel i Fakta skog, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som frågan ställs vad vi kan lära oss av de goda exemplen i älgförvaltningen.

Camilla Sandström, professor vid statsvetenskapliga institutionen Umeå universitet, Göran Ericsson, professor vid institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU och Sabrina Dressel, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU, har tittat på vad som kännetecknar de älgförvaltningsområden där samverkan fungerar bra och där måluppfyllelsen är hög.

Totalt hittades 15 goda exempel i tio län, från Småland i söder till Norrbotten i norr.

Faktorer bakom framgång

Författarna till artikeln har identifierat flera framgångsfaktorer.

Utmärkande för de älgförvaltningsgrupper som når målen är att de har lång erfarenhet av älg- och klövviltförvaltning, erfarna ledamöter som även har erfarenhet från andra förtroendeuppdrag, man håller sig uppdaterad löpande och deltar i utbildningar som erbjuds.

”Ofta anordnar de egna utbildningar i samband med samrådsmöten för att höja kunskapsnivån för alla i förvaltningen. Vissa grupper har ett mentorsystem där varje ledamot i ÄFG (älgförvaltningsgruppen, reds. anm.) är ansvarig för att sköta kontakter och kommunikation med ett eller flera ÄSO (älgskötselområde, reds. anm.)”

Inventeringar

Andra älgförvaltningsgrupper har enligt artikeln i Fakta skog skapat rutiner så att det alltid finns en jägar- och markägarrepresentant med vid möten och utbildningar för älgskötselområden.

”Ett annat utmärkande drag är att åtminstone någon i älgförvaltningsgruppen behärskar grundläggande statistik och kan ta fram bra beslutsunderlag.”

Dessutom skriver författarna till artikeln att i samtliga goda exempel lägger jägarna ner mycket tid på inventeringar för att få fram ett bra planeringsunderlag. Samtidigt påpekas att det är viktigt att alla parter är överens om inventeringsmetodiken.

Jaktlag tillfrågas

Flera älgförvaltningsgrupper som studerats frågar också jaktlagen för att få deras åsikter och uppfattningar om tillståndet lokalt för viltet och skogen.

”Gemensamt för de goda exemplen är också att de fokuserar på trender över tid, i stället för enskilda år, för att se om de rör sig i rätt riktning i förhållande till målen.”

I slutklämmen av sin analys konstaterar författarna bakom artikeln att jägarna och markägarna i de grupper som fungerar bra har en ömsesidig förståelse för varandras mandat och intressen, vilket ökar förutsättningarna att nå samsyn.