P.S Krøyer och Michael Ancher är kanske de mest namnkunniga av alla de konstnärer som i slutet av 1800-talet sökte sig till Skagen, inte minst för det speciella ljuset som bildas på landtungan mellan de två haven Skagerack och Kattegatt.

Deras målningar av den kärva fiskarbefolkningen tillsammans med de ljuva bilderna av strandflanerande kvinnor i pastellfärgade långklänningar väckte uppmärksamhet då – och nu.

På Skagens museum kan man vid sidan av den fasta utställningen följa hur företrädesvis Krøyer utvecklade sitt konstnärskap till det ljusa skandinaviska friluftsmåleriet.

Efter sista såten, av Michael Ancher. 1905. Foto: Jan Henricson

Jaktens betydelse

I den fasta utställningen finns också en särskild liten avdelning vikt åt jakten, som utövades av Skagens välbeställda borgare. Museet omtalar att klappjakterna som arrangerades hade förebild i herrgårdsjakterna på andra håll i Danmark, och jakterna spred därmed en aristokratisk glans över konstnärernas umgänge.

Jaktsäsongens inträde kom att bli en festlig avslutning på sommarens målande, för några av konstnärerna närmast som en rituell avskedsceremoni.

Klapparna, Hem från jakten (figurstudie av Helga Ancher, 1898) samt Efter sista såten (förarbete). Samtliga av Michael Ancher. Foto: Jan Henricson

En avkoppling

För vissa konstnärer var jakten också ett tillfälle till rekreation mellan beställningsarbeten och målande inför utställningar. Det, menar museet i sin information, visar ett brev som P.S Krøyer skickade från Köpenhamn till Michael Ancher i Skagen, år 1897:

”Du lykkelige Kantøffel der kan gaa og skyde Snepper hver Morgen før du tager fat och hver aften når du er færdig.”

Obeskuren bild av Hemvändande Skagenjägare, av Lauritz Tuxen. 1905. Foto: Jan Henricson