Erik Eriksson, ordförande i viltvårdsområdet vid 65-årsjubileet diskuterar med Lennart Andersson var älgen med medaljhornen var fälld. I bakgrunden Tomas Eriksson. Foto: privat

Jakt och fest för jubilerande viltvårdsområde

Premium

I 75 år har jägarna i Granstorp med flera byars viltvårdsområde utanför Skillingaryd jobbat på med viltvården. Vad passar bättre än att fira det med en gemensam småviltjakt med efterföljande fest på hotellet.

När 30-talet jägare samlades på morgonen hälsade viltvårdsområdets ordförande Lars-Åke Magnusson alla välkomna till dagens jakt. Åtta hundar, stövare, drever, basset, tysk jaktterrier och wachtel borgade för en fin jaktdag. Lovligt byte var hare, rådjur och räv.

Jakten var organiserad i förväg av jaktledarna i viltvårdsområdets sektioner.

Jägarna delades in i sex mindre grupper. Två jagade hare, övriga gick in för att jaga rådjur. Markerna som avjagades var Tranhult, Öjhult, Rannebo, Lindhult och Granstorp.

Mitt på dagen samlades samtliga jägare för gemensam korvgrillning i Granstorp, där Åke Andersson tänt upp elden och fixat korven som avnjöts med god aptit. Då fick varje grupp fick redogöra för sina jaktliga upplevelser.

En trevlig jakt för att fira 75 år. Stående fr vänster Anders Friborg, Anders Johansson, Kenneth Borg, Esa Strand, Lars Dittmer, Åke Nilsson, Erik Eriksson, Matti Kvarnvik, Anders Eriksson, Roland Larsson, Åke Andersson, Tomas Eriksson, David Kristoffersson, Daniel Johansson, Jesper Vinkås, Jan Sveningsson. På knä fr vänster Lars-Åke Magnusson, Louise Lindell, Emil Gof, Frank Hultman, Pär-Johan Andersson, Ola Simonsson, Anders Karlsson,
Kasper Karlsson. Foto: privat

 

Jakt och minnen

Alla hundar som släppes fick igång vilt och två rådjur fälldes. Harjägarna hade också lyckan med sig. Av de två harar som stövarna fick på benen fick de skjuta den ena.

När dag blev kväll samlades jägare med respektive på Skillingaryds Järnvägshotell där det efter middagen visades filmer och bilder från hela viltvårdsområdets historia, det vill säga 1943–2018.

Tal hölls av Erik Eriksson och Sven Nilsson som är lika gamla som vårt viltvårdsområde Sven bjöd till och med på en solosång som gick i jaktens tecken.

Traditionen med en årlig gemensam jakt med sektionerna började med en idé av Åke Andersson i samband med att området fyllde 65 år.

Vid den första samlingen hade jägarna med sig älgtroféer från sex taggar och uppåt som fällts i området under årens lopp. Uppmonterade på en vägg för beskådan väckte de många minnen och lockade fram många berättelser om tidigare jakter.

Kjell Andersson

 

En liten tillbakablick

 

Ett konstituerande möte för Granstorp med flera byars viltvårdsområde hölls 24 juli 1943 med deltagande av Jägareförbundets länsjaktvårdskonsulent. Beslut tog att söka licens för att jaga älg.

Första årsmötet hölls 21 augusti 1944 då Adolf Johansson, Granstorp, valdes till ordförande. Styrelsen i övrigt bestod av Gustav Andersson, Öjhult, Enok Andersson, Granstorp, Adolf Johansson, Rannebo, och Helge Johansson Tranhult. Området är på 3 800 hektar och ägs av sammanlagt 28 markägare.

Adolf fick i uppdrag att söka licens på tre älgar. Beslutades om att stövarjakt var förbjudet före älgjakten och under densamma. Beslutades att om en älg sköts vid spårning, skulle denna delas på alla markägare. Skytten skulle få en krona av varje markägare som fick kött. För övrigt var det gemensamhetsjakt på älg. Ordet jaktledare var inte uppfunnet på den tiden, men jägaren som stod för licensen var ansvarig.

Nöjda älgjägare 1942. Gunnar Johansson, Rannebo, Adolf Johansson, Granstorp, Johan Vilhemsson, Hestra, Adolf Johansson, Rannebo och Gustav Andersson, Öjhult. Foto: privat

 

Prövade sig fram

Den första valde jaktledaren var Helge i Tranhult. Han hade ett stort kunnande och ett brinnande intresse för jakt.

En ganska märklig regel infördes, på den mark där älgen sköts skulle markägaren få en extra köttdel. Med tanke på att det jagades med drevkedja då man drev från utkanterna av markerna gick den extra köttdelen oftast till markägare i mitten av området, som egentligen inte hade bidragit med mer än någon annan. Så regeln togs bort omgående och istället gick den extra köttdelen till den som ägde boden där älgen slaktades. Det var ju lite bestyr med taljor, bockar och någorlunda rena plankor att stycka på.

Efter en bussresa till ett gods i Skåne fick medlemmarna idén att sätta ut rapphöns. Något som inte blev så lyckat med tanke på biotopen i våra skogsbygder.

Det har gjorts något försök att inköpa svenskhare för utsättning. Hararna var öronmärkta och eftersom det inte blev ett enda återfynd upphörde försöket med motiveringen att det var ett dyrt sätt att mata räven.

Vi hade licens på kalvar men det var enligt de som styrde en dödssynd att skjuta kalv. Första kalven sköts 1972, sedan kon skjutits av misstag. Under årens lopp har det fällts cirka 600 älgar inom viltvårdsområdet.

Det första vildsvinet i området sköts 2017. Under hösten har vi sett att det har varit vildsvin på många ställen och bökat.

Före detta ordförande Anders Friborg pratar med grillmästare Åke Andersson. Foto: privat

 

Del av Jägareförbundet

Att området fungerat bra vittnar den låga omsättningen i styrelsen om. Adolf i Granstorp var ordförande i 19 år, Lennart i Rannebo i 21 år och Erik i Tranhult i 29 år. Magnus i Gunnilstorp har skrivit de flesta protokollen. Undertecknad har varit med på årsmöten och styrelsemöten sedan 1961. En mycket lärorik tid.

Området har under alla år varit anslutet till Svenska Jägareförbundet. Många av förbundets tjänstemän har besökt våra möten. I ett protokoll hittade jag att jaktvårdskonsulent Sven Lundmark när han var bjuden på älgjakt i början av 1950-talet uppenbarligen fick ett bra pass, då han fick skjuta en pinntjur.

Erik Eriksson

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev