En fjärde älg som rapporterats död hade inte mjältbrand. Ytterligare en, i södra delen av kommunen, har ännu inte undersökts. Men den påträffades inom det 60.000 hektar stora område som jägarna nu ska samla in blodprov från under jakten. Sammantaget räknar man med att få in blodprov från cirka 100 älgar.
– Gissningsvis finns det 500 älgar inom området. I en population av den storleken är den normala dödligheten runt 20 älgar över hela året, så vi räknar med att hitta fem till tio döda älgar under hösten i detta område. Om dödligheten blir högre kan det vara oroande och kanske kopplas till mjälbrandsutbrottet. Det är den saken vi vill undersöka, förklarade Torsten Mörner och tillade att en del döda älgar aldrig hittas.

Fara för hunden?

Detta gav å andra sidan upphov till en del följdfrågor från jägarna.
– Hur stor är risken att våra löshundar smittas av mjältbrand om de kommer i kontakt med en död älg, och kan vi föra sjukdomen vidare om hunden jagar på annan mark nästa dag?
– Om man ser hunden rulla sig vid ett kadaver är rådet att ha ett underlag i bilen under hemtransporten och sedan schamponera hunden hemma. Om den skulle äta av ett kadaver, vilket inte är troligt, behövs provtagning av älgen och eventuell behandling av hunden. Hittas ett dött vilt, håll hunden borta. Kontakta SVA för rådfrågning i dessa fall, svarade Torsten Mörner.
På frågan om smittorisk till annan jaktmark gav Maria Cedersmyg från Jordbruksverket ett lugnande svar.
– Det skulle inte komma med tillräckligt många bakterier från hunden för att smitta en annan mark Det behövs hundratusentals bakterier för ett insjuknande i mjältbrand. Då skulle älgen i princip behöva slicka på hunden.

Lugnande besked

Självklart dök också frågan upp om det kan vara farligt att äta älgkött om djuret är smittat.
– Enbart i teorin. En älg som uppträder normalt är frisk och inte farligt att äta. Det är enbart i slutet av det snabba sjukdomsförloppet som själva köttet är smittat, en sådan älg uppträder inte friskt. Och vi steker ju dessutom köttet så att bakterierna dör, lugnade Torsten Mörner.
SVA vill nu provta så många älgar som möjligt för att se i vilken grad det finns antikroppar för att få bättre kunskap om mjältbrand och spridningen avseende vilt.
Fem rådjur som hittats döda på Omberg hade inte mjältbrand i något fall. Varför rådjur skulle klara sig bättre vet man inte, men Torsten Mörner påvisade en teori.
– Från en studie på vilt i Afrika vet man att spyflugor och bromsar förde med sig smittat blod upp på löv i beteshöjd som sedan betades av andra djur. Rådjur äter mera örter och växter på marken och undviker möjligen att smittas.

Älg i första hand

I ett inledningsskede kommer provtagningen att inriktas på älg. Men avsikten är att den senare ska utökas till de vildsvin som nyligen etablerat sig på Omberg och kan ha en bidragande inverkan på smittspridningen.
– Jägarna i området har ställt upp helhjärtat på den provtagningskampanj som vi nu dragit igång, berättar Stefan Lenér som är kontaktperson för SVA i området, och som åkt runt till alla älgskötselområden och delat ut färdiga provtagningskit.
Att Omberg drabbats av mjältbrandsutbrott kunde Torsten Mörner ge en möjlig förklaring till.
– Man vet att anthraxbakterierna som utvecklar mjältbrand trivs i kalkrik miljö i kombination med värme. Dessa förutsättningar har funnits i år på Omberg.
Det har även i gamla handlingar konstaterats att det förekom mjältbrand hos älg på Omberg 1927.

Elva kreatur

Sammantaget har elva kreatur dött i sjukdomen i år liksom en häst och ett får när det gäller tamdjur.
Avslutningsvis fick Torsten Mörner frågan om mjältbranden hos älg gjort att det inte är lämpligt att jägarna i år beskattar stammen ytterligare?
– Det är en fråga för älgskötselområdena, men nog är det meningsfullt att många jägare kommer ut i markerna och vi får en bra bild av sjukdomsläget.