Ola Wälimaa.

Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa välkomnar förvaltningsrättens utslag som är både djuplodande och välskrivet.

– Jag har nog aldrig sett något av en förvaltningsrätt som varit i närheten av den här domen. Här har vi en domare som verkligen satt sig in i lagstiftningen och förarbetena till den. Utslaget borde få betydelse för när och hur vapen ska omhändertas, säger Ola Wälimaa.

Omvänd bevisbörda

Domen är som sagt lång, på tolv tättskrivna sidor, och resonemanget är för en lekman inte alldeles lätt att följa.

– Enkelt uttryckt kan man säga att domstolen i sitt utslag vänder på vem som har bevisbördan. Den förhärskande tolkningen är att det är vapenägaren som ska bevisa att det föreligger särskilda skäl som talar emot ett omhändertagande. Domstolen menar att lagstiftningen egentligen säger att det är tvärtom, att det är polisen som ska bevisa att särskilda skäl föreligger innan man gör ett omhändertagande, säger Ola Wälimaa.

Upprörda samtal

Han får inte sällan samtal från ledsna och upprörda människor som nästan i samma stund som deras anhöriga har drabbats av sjukdom fått besök av polisen som kommit för att hämta vapen.

– Omhändertagandet av vapen görs många gånger med automatik, och jag har förståelse för att människor i vissa fall tycker det är kränkande med uniformerad polis på trappen vid sjukdomsfall.

Givet med bra kontroll

Ola Wälimaa ser det som självklart att polisen har en bra kontroll av vapenägarna och det är inget han ifrågasätter.

– Men när man omhändertar vapen från personer som alltjämt befinner sig på sjukhus finns ju ingen risk för missbruk av vapen som är inlåsta i vapenskåp i hemmet. Ett sådant omhändertagande blir kränkande och närmast absurt, säger Ola Wälimaa.