Själv tycker Lennart Johannesson att han varit lite ”offside” de senaste två åren – åtminstone i interna frågor – och tänker börja med att sätta sig in i aktuella, allmänna jaktfrågor.

– Jag behöver också lära mig arbetsformerna på den här nivån. Det är en ny roll, även om jag är väl bekant med förbundet. Jag måste tänka på hela landet nu, inte bara Värmland.

Han ser stora inre utmaningar för Jägareförbundet:

– En stor del av styrelsen är ny och det är inte alls bra att en ordförande och generalsekreterare går samtidigt. Det är en utmaning i sig och en stor belastning på övriga som jobbar. Det är otroligt viktigt att man kommer på banan med en ny generalsekreterare, men vill du ha den bästa går det kanske inte jättefort att hitta den personen.

Alla måste bidra

Lennart anser också att alla måste vara med och förstå sin roll i att läka och ena förbundet efter en tid av inre slitningar.

– Det ligger inte bara på en part. Jag vill också lägga till: ena jägarkåren, inte bara Jägareförbundet. Att ha strider internt och mellan jägare betyder en stor risk att vi försvagas som organisation och kår.

”Att ha strider internt och mellan jägare betyder en stor risk att vi försvagas som organisation och kår.”

Han har själv två decennier av engagemang inom jägarrörelsen bakom sig, dessförinnan var han ”bara” jätteintresserad jägare efter att ha kommit in jakten redan som barn tack vare sin pappa.

Jakten skedde främst med älghundar och drever och Lennart kom tidigt på 2000-talet att bli engagerad i Värmlands dreverklubb, 2004–2007 som dess ordförande. På så vis kom han in i föreningsverksamheten.

Rovdjursrådet

Engagemanget fortsatte i Karlstad-Hammarö jaktvårdskrets och i projektet I2-skogens vilt- och jaktövningsområde, med jakt på tätortsnära marker, ungdomsjakter med mera.

Det arbetet ledde till en fråga om att sitta med i Jägareförbundet Värmlands styrelse, där Lennart började som suppleant.

Ordförandeposten höll han från mars 2006 till april 2015. Parallellt med det satt han 2010–2018 i länets viltförvaltningsdelegation.

– Då hade jag fortfarande bra koll på vad som hände inom Jägareförbundet rent allmänt, och i älg- och rovdjurspolitiken.

Lennart var även 2008–2018 med i Jägareförbundets rovdjursråd.

Eftersök

För tillfället är han samordnare för Nationella viltolycksrådets eftersöksjägare i Karlstad och Hammarö kommuner och adjungerad till jaktvårdskretsen tack vare det.

– Jag är också engagerad i Eftersöksassistans, EA, sedan januari 2019 som länsansvarig. Vi ska försöka etablera EA i lite större omfattning än i dag. Efterfrågan är inte så stor men organisationen är bra för jägare som inte har egna eftersökshundar eller kontakter.

I yrkeslivet är Lennart Johannesson byggingenjör i grunden och jobbade i tio år som platschef på byggen inom NCC-koncernen. Så blev han utlånad till ett it-projekt inom företaget, där han efter tre år blev övertalad att stanna kvar.

– Jag har hållit på i 22 år nu med it inom NCC. Det är nog därför jag har fått de frågorna inom förbundsstyrelsen, och kan vara ett stöd i hur man upphandlar och kommunicerar med it-företag, säger han.

Synliggöra verksamheten

Han poängterar också vikten av kommunikation:

– Den är viktig oavsett vilken roll du har i förbundet, för att göra arbetet mer synligt, en slags löpande verksamhetsberättelse. Det skapar också inspiration för andra och visar medlemmarna att det händer saker.

”Jakten har en så stor roll och betydelse att den har en egen lagstiftning.”

Lennart vill också att det tydligare ska kommuniceras utåt att jakt inte enbart är en hobby:

– Jägare är nyttjanderättshavare, som markägare eller arrendatorer. Det behöver förklaras för att få en annan förståelse för och attityd till jägare. Jakten har en så stor roll och betydelse att den har en egen lagstiftning. Det finns ingen golflagstiftning eller fotbollslagstiftning!

Vargfrågan ligger fortfarande högt på listan för Lennart Johannesson. Foto: Olle Olsson

Meningsfull jakt

Men det är en annan fråga han ser som allra viktigast för Svenska Jägareförbundet att arbeta med, nämligen meningsfull jakt för den vanliga jägaren och förutsägbarhet i de jaktliga besluten.

– Jag kommer från Värmland, där det höll på att gå helt överstyr, man kunde inte längre släppa hund. Men vi såg ingen förståelse för vargproblematiken på andra håll förrän man fick problem själv. Vi upplevde också att man hela tiden flyttade fram gränserna för hur mycket varg det skulle få finnas innan det blev jakt.

– Det gäller all förvaltning, man måste veta var gränsen går. Där måste jägarorganisationerna vara mycket tydliga. Har du din jaktmark i ett vargrevir då har du fått din jakt delvis förstörd. Den ”vanliga” jägaren kan inte åka runt och jaga någon annanstans, utan har bara sin jaktmark. Och om du inte själv vågar gå ut och släppa hunden, hur ska vi få med ungdomarna?

Kulturarv

Något Lennart Johannesson ser som positivt är att löshundsjakten har blivit klassad som ett kulturarv som ska värnas.

– Vi har under flera hundra år tagit fram jakthundsraser som fungerar utan att stressa viltet. Vi har en jaktkultur och hundhållning som är unik för de nordiska länderna. Löshundsjakten är otroligt viktig för mig – älgjakten och småviltjakten på räv, hare och rådjur. Det är den jakten jag lever för och anledningen till att jag från början engagerade mig i förbundet, jakten med drever och älghund. Jag jagar så mycket jag hinner, med andra ord nästan all ledig tid.

Lyssna på andra

Lennart ser en stor nytta med arbetet i länens viltförvaltningsdelegationer, nämligen den att folk måste lyssna på varandra över intressegränserna.

– Vi jägare är kunniga och pålästa och tar för givet att andra också är det, vilket de inte alltid är. Vi ökar kunskapen på motståndarsidan om vad viltförvaltning är. Men rovdjursfrågan är inte löst. Det har blivit något bättre men man naggar bara i kanten. Naturvårdsverket har svårt att gå från bevarandefas till förvaltningsfas och det spiller över på länsstyrelserna som alltid lägger sig på lägstanivå.

”Vår policy att säga ja till varg kommer alltid att vara som en kvarnsten för oss.”

Han vill också att Jägareförbundet ska vara tydligare var man står i vargfrågan:

– Vår policy att säga ja till varg kommer alltid att vara som en kvarnsten för oss, ingen vill ju ha varg på egen mark. Policyn max 150 vargar, eller så få som möjligt – vad betyder det egentligen?

Älg och vapen

Andra hjärtefrågor för Lennart Johannesson är älgen, ”det viktigaste viltet i landets norra halva”, polisens hantering av vapenfrågor och hur jägare behandlas av ordningsmakten, ”det finns en massa saker att se över där”.

– Även besiktningen av jaktskyttebanorna måste läggas på rätt nivå igen, även om jag har hört att det har blivit bättre. Banorna får ju inte bli färre om nya jägare ska rekryteras.

Och så var det diskussionen om partipolitik som kom upp i samband med valen till Jägareförbundet styrelse och även i frågan om allmänna uppdraget:

– Vi ska inte behöva fundera på hur vi ska kunna jaga utifrån vilka som väljs vart fjärde år. Jakten måste vara opolitisk. Jägarkåren utgör ett tvärsnitt av de olika riksdagspartierna.

Det finns alltså en del att ta i för en driven, engagerad och frispråkig styrelseledamot:

– Men älg- och rovdjursfrågorna släpper jag inte. Man säger ju att man ska ha fötterna på jorden. Jag kommer alltid ha fötterna på jaktmarken!