– Jag hade hoppats att bli klar till höstens älgjakt, men så fick jag en massa jobb så jag hann inte. Nu får det bli till nästa höst, säger Gustav Fridolin.

Vilken jaktform intresserar dig mest?

– Klövviltjakt. När jag var liten följde jag ofta med min far på jakt. Det var spännande att sitta i ett jakttorn och vänta på att det skulle komma något vilt, minns Gustav.

För bara några år sedan betraktades du av många som närapå djurrättsaktivist, motståndare till det mesta inom jakten. Nu är du alltså på väg mot jägarexamen. Har du bytt sida?

– Nej, egentligen inte alls. Alla de som känner mig från förr, de som var ordentliga djurrättsaktivister, har nog hela tiden vetat var jag stått.

Men du var väl med och skrev partiprogrammet runt 2003–2004?

– Jo, men jag kanske inte höll med om precis alla formuleringar.

I Miljöpartiets partiprogram står det exempelvis att partiet vill förbjuda jakt med fällor och likaså grytjakten. Är det några jaktformer som du prövat på?

– Nej det har jag inte. Men jag har personligen inga ideologiska invändningar mot sådan jakt. Det viktiga för mig är att inga djur utsätts för onödigt lidande. Är det några företeelser som är tveksamma, ja, då tycker jag man kan diskutera dem, säger Gustav. Men de flesta jägare jag mött har varit mycket seriösa.

Vad har du för förväntningar av jakten?

– Jag har upptäckt hur svårt det är att få tillgång till jaktmarker här uppe runt Stockholm. I Skåne var det mer av äkta allmogejakt. Samtidigt har jag svårt att se hur man ska kunna komma runt problemet. Här bor ju många och tillgången på mark är begränsad.

Bertil Lundvik

(Artikeln publicerad i Svensk Jakt nr 12/2007.)