I november kom tingsrättens dom i den uppmärksammade jakthärvan i Norrbotten. Då dömdes en 37-årig man för två fall av grovt jaktbrott, bestående i att han skjutit en järv och snarat en björn, samt för vapenbrott och brott mot vapenlagen, till fängelse i ett år och tre månader.

En 47-årig man dömdes för medhjälp till det grova jaktbrottet avseende björnen, samt för grovt vapenbrott och brott mot vapenlagen, till fängelse i ett år och fyra månader. Mannen har dock frikänts från sex åtal för grovt jaktbrott, varav en gärning påstods ha begåtts tillsammans med sin pappa, 74-åringen, samt från ett åtal för anstiftan till det grova jaktbrottet avseende järven.

Döms för medhjälp

En 74-årig man, dömdes för medhjälp till det grova jaktbrottet beträffande björnen, samt för grovt vapenbrott, vapenbrott och så kallat artskyddsbrott till fängelse i ett år. Tingsrätten frikände honom från ett åtal för grovt jaktbrott.

En 40-årig man dömdes för jakthäleri och vapenbrott, men frikändes från ett brott mot vapenlagen som bedömts vara ringa, till villkorlig dom och samhällstjänst och en 63-årig man dömdes för jakthäleri, till samma påföljd.

Orsaken till att 46-åringen och 74-åringen frikändes från åtalen för grovt jaktbrott är huvudsakligen att den enda egentliga bevisningen i dessa åtalspunkter var bilder och filmer på illegalt dödade djur som hittats främst i 46-åringens mobiltelefon.

Det räckte enligt tingsrätten inte för det ska kunna anses vara ställt utom rimligt tvivel att det är just dessa personer som faktiskt jagat och dödat djuren på det sätt som åklagaren gjort gällande.

Besviken åklagare

De misstänkta har förnekat brott och överklagat tingsrättens dom. För åklagaren Åse Schoultz blev de låga straffpåföljderna en stor besvikelse. Därför överklagade hon domen.

I morse inleddes förhandlingarna i Hovrätten för övre Norrland. Förmiddagen ägnades åt åtalspunkterna ett till tre, som handlade om den döda järven.

Förhör från tingsrätten och inspelningarna från telefonavlyssningarna spelades upp för Hovrätten.

Åklagarens teori är att 47-åringen tipsat 37-åringen om att det fanns en järv på en åtel. 37-åringen åkte dit med en unghund, något han själv medgav i tingsrätten, men att det bara handlade om hundträning och att han inte hade med sig något vapen.

37-åringen säger också att han spårade med hunden i band men att han släppte den senare, vilket han ångrat att han gjorde.

Åklagare Åse Schoultz hoppas på strängare straff för de män som misstänks för bland annat jaktbrott och jakthäleri i den så kallade jakthärvan i Norrbotten. Foto: Lars-Henrik Andersson

Ett telefonsamtal

Hur järven dog är dock höljt i dunkel. 37-åringens teori är att hunden dödade järven.

Att släppa en jakthund den 25 juli i syfte att den ska jaga järv är ett jaktbrott, och frågan är huruvida ägaren till hunden kan hållas ansvarig om det är så att järven dödades av hunden. Åklagaren misstänker dock att 37-åringen sköt järven i ett träd.

Så här lät det i samtal mellan 37-åringen och 47-åringen samma dag som järven dödades:

47-åringen: Gick det bra?

37-åringen: Jo, det gick bra. Den var uppe i gran, sen gå in och klart.

47-åringen: Fan vad kul. Är det nån större?

37-åringen: En bolla har den då.

47-åringern: Ja det var lyckat, dagen räddad.

37-åringen har inga förklaringar till varför han tog med sig den döda järven från skogen. Han åkte sedan till en fastighet i en närliggande by dit han ber en släkting komma med sin unghund. Det är 40-åringen, som för detta döms för jakthäleri.

Mycket står på spel

47-åringen åtalades för anstiftan till grovt jaktbrott genom att tipsa om järven vid åteln, men friades från dessa misstankar av tingsrätten.

Åklagare Åse Schoultz hoppas nu få honom fälld för det brottet samt en rad andra brott som hon anser att han gjort sig skyldig till. Hon hoppas också på rejäla straffskärpningar. Och det är mycket som står på spel.

– Jag tror att åklagaren är utsatt för påtryckningar. Skulle den här tingsrättsdomen stå sig kommer åklagarna få svårt att använda hemliga tvångsmedel i andra liknande mål och då vill man nog ha ett straffvärde på i vart fall två år. Min klient dömdes till ett år och tre månader av tingsrätten, säger Jens Arnhof som är 37-åringens försvarare.

Jens Arnhof, 37-åringens advokat, menar att åklagaren är utsatt för påtryckningar för att försöka få en kraftigare påföljd i hovrätten. Foto: Lars-Henrik Andersson

Vem tror du står för de påtryckningarna?

– Det är säkert de utredande myndigheterna. Det kan man förvänta sig, säger Jens Arnhof.

Åklagaren Åse Schoultz håller med om att rättegången i hovrätten är viktig med tanke på framtida utredningar av liknande brottslighet.

– Står sig domarna kan vi glömma att använda hemliga tvångsmedel vid liknande brott och då spretar påföljdspraxis i hovrätten, säger Åse Schoultz.

Hon blir förvånad över advokat Jens Arnhofs utspel.

– Är det feldömt i tingsrätten eller att jag gjort en fadäs utifrån gärningsbeskrivningarna så ska jag justera till det i en hovrättsprocess för att få det prövat. Jag är inte utsatt för påtryckningar, säger Åse Schoultz.