EU-toppkandidaten: ”Vargen är ett växande problem i flera länder”
En av de hetaste kandidaterna att efterträda Jean-Claude Juncker som EU-kommissionens ordförande är Manfred Weber, som företräder EU-parlamentets största partigrupp EPP. Vad vill Weber åstadkomma i jaktfrågor om han blir kommissionsordförande?
– Det blir mer och mer uppenbart att vargen är ett växande problem i flera länder. Vi måste hjälpa medlemsländerna att förvalta vargar och andra stora rovdjur med större flexibilitet, säger Manfred Weber i en intervju med Svensk Jakt.
År 2004 valdes den nu 46-årige bayraren Manfred Weber in i Europaparlamentet, som representant för tyska partiet CSU (Christlich-Soziale Union in Bayern). Under den gångna mandatperioden, sedan 2014, har han varit ledare för partigruppen EPP (European People’s Party), som under denna period i EU-parlamentet bestått av 219 ledamöter från samtliga 28 medlemsstater. Däribland de svenska partierna Kristdemokraterna och Moderaterna.
Efter EU-valet 2014 blev EPP-gruppen den största partigruppen i Europaparlamentet.
Komplicerad process
Processen att utse EU-kommissionens ordförande är ganska komplicerad (se faktaruta), men om det går till som efter de senaste valen finns det mycket som talar för att Manfred Weber senare i år efterträder Jean-Claude Juncker på den posten.
Rollen är viktig, inte minst vad gäller rovdjursfrågan – framför allt vargen – där EU-kommissionen har en central roll gentemot medlemsländerna. Mot denna bakgrund har Svensk Jakt via mejl intervjuat Manfred Weber.
Röstade för
EPP-gruppen ställde sig bakom resolutionen om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet som antogs av en majoritet av Europaparlamentets ledamöter i november 2017. I resolutionen uppmanar EU-parlamentet kommissionen att så snart som möjligt ändra skyddsstatusen under EU:s art- och habitatdirektiv på arter som uppnått gynnsam bevarandestatus – vargen nämndes specifikt. EPP röstade för denna uppmaning.
Som EPP:s toppkandidat, hur kommer du att hedra denna uppmaning under mandatperioden 2019–2024?
– I min EU-kommission kommer vi att sträva efter att hjälpa medlemsstaterna i deras viltförvaltning. Jag kommer att säkerställa att de möjligheter som finns i art- och habitatdirektivet att ändra arters skyddsstatus också utnyttjas, säger Manfred Weber till Svensk Jakt.
– Om ett medlemsland kan visa att önskad bevarandestatus har uppnåtts för en art ska kommissionen sträva efter att ändra artens skyddsstatus. Jag vill dock understryka att detta kräver att medlemslandet ifråga är aktivt och hjälper kommissionen i dess arbete.
Negativa effekter
Resolutionen från 2017 understryker att ”samexistensen mellan människor och stora rovdjur, särskilt vargar, i vissa regioner kan få negativa effekter på ekosystemens och de befolkade landsbygdsområdenas hållbara utveckling, särskilt vad gäller traditionellt jordbruk och hållbar turism, och på annan socioekonomisk verksamhet”.
EU-parlamentet riktar sig därför direkt till kommissionen och medlemsstaterna med en uppmaning om att ”vidta konkreta åtgärder för att ta itu med dessa frågor, så att inte den hållbara utvecklingen i landsbygdsområden äventyras och samtidigt nyttja tillgänglig flexibilitet inom art- och habitatdirektivet”.
Om du får leda EU-kommissionen 2019–2024, hur tänker du agera i den här frågan?
– Jag tror att vi behöver en bättre dialog med medlemsländerna. Kommissionen kan inte, och bör inte, agera utan att lyssna på medlemsländerna. Det blir mer och mer uppenbart att vargen är ett växande problem i flera länder. Vi måste överväga det som går att ändra i existerande lagstiftning och i styrdokument för att hjälpa medlemsländerna att förvalta vargar och andra stora rovdjur med större flexibilitet.
Håller du med om påståendet att regleringen av jakt och viltförvaltning ska ske så nära EU-medborgarna som möjligt, alltså på en nationell-regional nivå snarare än på EU-nivå?
– Ja, jag anser att medborgare som påverkas av vilda däggdjur bör ha mer att säga till om i förvaltningen av dessa arter. Det finns olika intressen som måste balanseras. Å ena sidan ska vi bevara natur och djurliv, men samtidigt måste vi skydda landsbygdsbefolkningens intressen. Ur min synvinkel har vi tidigare lagt störst vikt vid det förra – bevarandet – på bekostnad av människor på landsbygden. Med det sagt tror jag att vi bör ha ett gemensamt ramverk i EU, men att detta ramverk är mer flexibelt än i dag. Det är uppenbart att det behövs, säger Manfred Weber.
Så utses EU-kommissionens ordförande
EU-kommissionen är att betrakta som ”EU:s regering”, där varje medlemsland företräds av en representant (kommissionär) i kommissionen. Sedan 2010 har Cecilia Malmström varit Sveriges EU-kommissionär. 2010–2014 var hon i EU-kommissionen ansvarig för inrikes frågor, under perioden 2014–2019 handelskommissionär.
EU-kommissionen leds av en ordförande, en post som sedan 2014 innehafts av Jean-Claude Juncker. Processen att välja ordförande i EU-kommissionen är en ganska rörig historia.
Redan nu, inför EU-valet som hålls 23–26 maj, har partigrupperna i EU-parlamentet utsett sina toppkandidater till posten som EU-kommissionens ordförande (se nedan).
Efter EU-valet kommer parlamentets talmän överens om vilken av de olika partigruppernas kandidater man vill ha. Talmännens förslag lämnas till Europeiska rådet. Utifrån detta föreslår Europeiska rådet en kandidat. Enligt EU:s Lissabonfördrag ska rådet ”ta hänsyn” till resultatet i EU-parlamentsvalet – men de är inte bundna till det.
Därefter röstar EU-parlamentet om Europeiska rådets förslag. För att bli vald måste kandidaten få en majoritet av parlamentets röster. Om parlamentet röstar ned förslaget ska Europeiska rådet ta fram en ny kandidat.
Utöver posten som EU-kommissionens ordförande ska en rad andra ”EU-toppjobb” tillsättas: ordförande för Europeiska rådet, ordförande för Europeiska Centralbanken, EU:s utrikesminister. Dessa tunga jobb, samt rollen som EU-parlamentets talman, kan betraktas som ett slags pussel där det ska finnas en balans avseende nationaliteter, politisk tillhörighet, en blandning av ”nya” och ”gamla” medlemsländer.
Mot ovanstående bakgrund är det alltså inte så enkelt att den kandidat som valts ut av den partigrupp som i stundande val blir EU-parlamentets största per automatik väljs – men efter de senaste valen har just detta skett: Efter val där partigruppen EPP blivit största grupp i parlamentet har deras kandidater (José Manuel Barroso 2004, omvald 2010, respektive Jean-Claude Juncker 2014) blivit valda till ordförande i EU-kommissionen.
Om den traditionen fortsätter efter valet 2019 återstår att se, men om så sker talar mycket för att EU-kommissionens näste ordförande heter Manfred Weber.
Toppkandidaterna till jobbet som kommissionens ordförande
Manfred Weber, 46, Tyskland
Kandidat för Europaparlamentets största partigrupp, konservativa och kristdemokratiska EPP. Stöttas av svenska (M) och (KD).
Frans Timmermans, 58, Nederländerna
De Europeiska Socialdemokraternas kandidat, inklusive svenska (S).
Margrethe Vestager, 51, Danmark
Toppkandidat för partigruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, ALDE. Stöds av svenska (L) och (C).
Jan Zahradil, 56, Tjeckien
Kandidat för partigruppen Alliansen konservativa och reformister i Europa, ECR. Stöttas av svenska (SD).
Ska Keller, 37, Tyskland
Toppkandidat för De gröna/Europeiska fria alliansen. Stöttas av svenska (MP).
Nico Cué, 63, Belgien
Den europeiska vänsterns kandidat till posten som ordförande för EU-kommissionen. Stöttas av svenska (V).