Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa är inte förvånad över tingsrättens utslag mot jaktarrangören som placerat ut jägarna och gett dem instruktioner.
– I det fallet hade man åtalat fel person. Han kan inte hållas ansvarig för att jägaren som skadsköt gåsen inte ringde efter honom. Dessutom är det under en sådan jakt den enskilde jägaren som ska se till att eftersök genomförs, säger Ola Wälimaa.
Trots att tingsrätten konstaterar samma sak, tar man ändå upp frågan om vad jaktförordningens krav på att medföra en hund innebär. I det fallet menar domstolen att det räcker att en hund finns på plats inom tio minuter från det att skadskjutningen inträffar.
– Detaljerna i jaktförordningen gör att det alltid finns utrymme för tolkningar. Vad innebär medföra? Enligt min mening kan det bedömas olika från fall till fall. Medan det är nödvändigt att ha med hunden under en skymningsjakt på änder i ett vassbälte, kan det inte ställas lika hårda krav på att hunden sitter med i gömslet när man jagar gäss på en kilometerbred stubbåker, säger Ola Wälimaa.

Reglerar detaljer

Enligt jaktförordningen är det krav på apporterande eller markerande hund under fågeljakt. Men inte alltid. På den inledande skrivningen finns flera varianter.
• Vid jakt efter ringduva, gäss eller änder ska en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras.
• Vid jakt efter övrig fågel ska en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras under tiden mellan solens nedgång och en timma före solens uppgång.
• Skyldigheten att medföra hund gäller inte om jakten sker på snötäckt mark eller från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar.
– Den här detaljregleringen ställer bara till det. Att du har en hund i gömslet är ingen garanti för att eftersöket utförs på bästa möjliga sätt. Detsamma gäller för övrigt klövviltsjakten. Regeln att en hund ska finnas på plats inom två timmar efter en skadskjutning ger också utrymme för tolkningar, säger Ola Wälimaa.

En klar lagstiftning

Han menar att det tittas för mycket på detaljer i förordningen och för lite på lagtexten.
– I jaktlagens paragraf 27 står att jakt ska bedrivas så att djuret inte tillfogas onödigt lidande. I paragraf 28 sägs att om vilt har skadats vid jakt ska jägaren vidta de åtgärder som behövs för att spåra och avliva djuret. De båda paragraferna som är hårt skrivna innehåller allt vi behöver veta. Jägaren får inte tillfoga onödigt lidande, och jägaren ska göra allt som krävs för att spåra och avliva ett skadat villebråd. Där finns inte utrymme för tolkningar, säger Ola Wälimaa.

Och i det ligger att också ha tillgång till hund?

– Vi måste självklart använda hundar för att klara av eftersöken. Du kan inte hitta en vingad and i en vassrugge en augustimörk kväll utan en duktig apportör. Men du har heller ingen nytta av en hund om du skjuter ett dåligt skott på en gås som flyger vidare kilometervis trots ett hagel i kroppen. I det fallet måste det till andra metoder.

– Det jag vill säga är att detaljerna i jaktförordningen egentligen inte har någon betydelse. Vi skulle klara oss med paragraf 27 i jaktlagen, den som säger att jakt ska bedrivas så att inte viltet orsakas onödigt lidande. Tillämpas den tillsammans med sunt förnuft och jaktetik är det verklig frihet under ansvar. Jag älskar den paragrafen, den täcker allt, säger Ola Wälimaa.