Vid midnatt natten till onsdag får hundar som ställer grävling åter komma lösa under körsbärsträd, i havrefält och på betesvallar. Där är bra platser att låta hunden söka efter grävling, och om den får upp ge jägaren en händelserik jakt.

Hanna Ståhl.

Jakten på grävling med ställande hund är spännande, som när man i pannlampans sken ska tätt in på ståndet, där en ofta fräsande grävling har frontat en ivrigt skällande hund.

Många jägare tycker att jakten på grävling även är ett bra sätt att få igång hundarna inför hösten. Promenader och cykelturer är ju oftast inte tillräckligt för att de ska nå den rätta jaktkonditionen.

– Men det gäller att hunden bara jagar grävling, och möjligtvis vildsvin då. Jagar hunden också älg får man vackert vänta tills den 21 augusti, säger Hanna Ståhl, jaktvårdskonsulent i Västra Götaland med stor erfarenhet av jaktformen.

Social jaktform

Grävlingjakten är lik övrig jakt med ställande hund. Hunden söker ut och kommer via spår eller luftvittring i kontakt med grävlingen. Vid upptaget gör grävlingen ofta en kort rusning till en plats där den tycker sig ha ryggen fri, inte sällan i ett stenskravel eller mot en större trädstam eller kanske i en vägtrumma. Men ståndskallet kan också bli mitt i ett spannmålsfält.

Ett hetsigt ståndskall ekar i natten. Hunden är riktigt nära grävlingen som ligger trygg under ett av Smålands många flyttblock. Foto: Jan Henricson

Ibland når grävlingen in i grytets trygghet eller in under stora stenar innan hunden skällt fast den. Då får jägaren gå vidare och hoppas på nytt upptag.

– Det är en avkopplande och faktiskt social jaktform. Grävlingen är inte särskilt störningskänslig och det går utmärkt att vara två eller tre jaktkamrater som till och med kan gå och småprata utan att det gör något, säger Hanna Ståhl.

Ansmygningen, eller vad man ska kalla det, till ståndskallet är också annorlunda jämfört med till exempel på en älg.

– Ja, man kan i regel gå rätt på utan att behöva tänka på vind, eller att man gör något buller. Jakten avslutas vanligtvis med ett skott med en småviltstudsare eller en grytrevolver i pannan på grävlingen, berättar Hanna Ståhl.

Och så lite värme

Denna sommar kommer vi förstås inte ifrån att också prata om värmen, och hur den påverkar både hundar och villebråd. Om temperaturen nattetid inte understiger 20 grader, ska man verkligen släppa då?

Grävlingjägaren får räkna med att bli både varm och smutsig under den nattliga sommarjakten. Emellanåt är grävlingen omöjlig att komma åt. Men man måste ju försöka. Foto: Jan Henricson

– Som sommaren och värmen är just nu skulle jag inte göra det. Det är dessutom så torrt att hunden har svårt att hitta vatten och risken är att den blir uttorkad, säger Hanna Ståhl.

I några län i Sydsverige har länsstyrelserna förbjudit jakt på vildsvin med hund (däremot har man inget sagt om jakten på grävling). Beslut som kan komma att omprövas om och när vädret förändras.

Jägareförbundet har uttalat att myndigheterna i dessa fall är övernitiska. Förbundets policy är att det är upp till de enskilda jägarna att bedöma förutsättningarna att släppa hund, och man har fullt förtroende för att de tar rätt beslut.

Andra jaktsätt

Och för den som inte vill eller har möjlighet att jaga med hund finns det andra, av väder oberoende, sätt att komma åt grävling på.

Grävlingen besöker gärna vildsvinsåteln, där det kan vara lämpligt för jägaren att vänta. Eller kan man ta ett pass vid upptrampade stigar, till exempel där djuren går in i spannmålen för nattens födosök. Under körsbärsträd är ett annat bra ställe att vakta på.

Fullt lika rolig är inte grävlingen när jakten är över, men lite intressant är den allt. Foto: Jan Henricson

Mycket spännande kan vara att sitta tyst och stilla rätt i vind vid något av traktens grävlinggryt. När skymningen faller kan man få se den svartvita bläsen i grytöppningen. Grävlingen nosar och försöker fånga upp vittring efter hotande fara innan den lämnar den underjordiska säkerheten.

Då gäller det att ha is i magen och släppa ut grävlingen ordentligt innan hagelskottet går, för att minimera risken att grävlingen med sina sista krafter kravlar ner i grytet igen.