Viltbete på jordbruksgrödor kan medföra stora kostnader för lantbruket. Enligt SLU är skördeförluster på upp till 25 procent inte ovanliga. Men trots detta kan stora viltstammar vara positiva för vissa gårdars ekonomi, visar en ny fallstudie från SLU.

I Sveriges mellanbygder samsas inte bara skogsbruk och jordbruk utan på senare tid också allt oftare viltbruk med jakt, gårdsbutik och turism. Men ett sådant mångbruk kan skapa konflikter, konstaterar SLU.

Ger intäkter

Dovhjorten kan dock på vissa gårdar ge intäkter från kommersiell jakt. Stora vilda växtätare är dessutom positiva för den biologiska mångfalden via deras olika aktiviteter och den påverkan som följer av såväl bete, tramp och gödsling.

Dovhjorten blir allt vanligare i Sverige – 2018 sköts det mer än 40 000 djur i landet. Foto: Martin Källberg

Ekologerna Lorenzo Menichetti, Laura Touzot, Riitta Hyvönen, Thomas Kätterer och Petter Kjellander har tillsammans med ekonomen Katarina Elofsson utvärderat den ekonomiska hållbarheten i mångbruk genom att uppskatta kostnader för skador på grödor och intäkter från dovhjort. Forskarna mätte skadornas storlek med hjälp av 86 uthägnader (där djuren inte kommer åt att beta) i höstvete och havre på en gård i sydvästra Sverige. Skördeförlusten på grund av betet var cirka 20–25 procent.

Ökar snabbt

– Vi såg också att djuren undviker att beta på platser på fälten där de är väl synliga, oavsett avstånd från bebyggelse, säger Petter Kjellander. En kunskap som möjligen kan användas i arbetet med att förebygga skador.

Petter Kjellander, SLU. Foto: Jan Henricson

Han fortsätter:
– Dovhjort och vildsvin är de arter som ökar snabbast. Vi tror att den gård vi gjort fallstudien på är generell och representativ för större gårdar. Det är klart att det är en enorm skillnad för den lantbrukare som arrenderar marken och som inte styr över jakten själv. Dessa lantbrukare kan förstås drabbas hårt av kostnader för betesskador.

Kostnader

På den gård som ingick i studien uppgick betesskadornas kostnader till 3.910 kronor per hektar för vete och 1.585 kronor per hektar för havre, vilket motsvarade en total kostnad på 865 kronor per dovhjort. Samtidigt hade varje dovhjort ett beräknat värde på cirka 1.000 kronor som jaktbart vilt.
Dovhjortens jaktvärde kompenserade därför för betesskadorna, uppger SLU i ett pressmeddelande.
– Vinsten skulle kunna förbättras ytterligare i detta exempel om grödorna skyddas mot bete med stängsel, liksom man förr stängslade in åkrarna för att skydda dem mot tamdjuren, säger Katarina Elofsson.