Rolf Brittas.

Resultatet i år visar att föryngringen är bra – preliminärt 4,8 ungfåglar per två vuxna, vilket är nästan i nivå med fjolårets goda föryngring då motsvarande värde var 5,0.

Vi har inventerat vid samma tid i Lövhögen sen 2004 och under den nittonåriga perioden har det i genomsnitt varit 3,2 ungfåglar per två vuxna. Vid toppföryngringen 2014 var detta index på föryngringen 5,3. Ett år med riktigt dåligt föryngring – som 2012 – observerades knappt 1 ungfågel per två vuxna och under det senaste året med svag föryngring  (2019) var motsvarande värde 1,3. Vid årets inventering konstaterades att det fanns en hel del kullar med omkring 10 kycklingar men det fanns förstås också mindre kullar och par som mist sin kull.

Rovdjuren påverkar

Den främsta förklaringen till variationer i föryngringsframgång hos svenska dalripor anses vara att predationstrycket varierar mellan olika år. Rovdjurstrycket brukar vara lågt vid stor tillgång på den alternativa rovdjursfödan smågnagare, och efter att smågnagarstammarna kraschat brukar predationen på ripor och annat småvilt bli extra stor. I år är det en ovanligt god tillgång på smågnagare i området.

Genom att sätta ut smågnagarfällor under inventeringsveckan, har vi kunnat konstatera att det finns riklig tillgång på sork. Förutom sork har vi även sett en del fjällämmel längs våra inventeringslinjer. Tätheten av lämlar är inte hög, men det är första gången sen 2016 som vi observerar arten i området. Jämte sorkarna bidrar lämlarna till kosthållet för såväl områdets rödrävar som för specialiserade gnagarjägare som de jordugglor som vistas i området bara under år när det är gott om smågnagare. Den goda tillgången på smågnagare har med säkerhet  bidragit till att predationstrycket på ripkullarna varit ganska lågt.

Inventeringen visar goda förutsättningar för lyckad jakt i den södra delen av fjällkedjan . Foto: Lars-Henrik Andersson

Lämpligt väder

Under ripornas kläckningstid – andra halvan av juni – var det av allt att döma gynnsamt väder för riporna. Flertalet kycklingar var vid inventeringen väl utvuxna och det kan tilläggas att riporna denna eftersommar har en god födotillgång i form av bär av olika slag.

Riptillgången inför jakten – vuxna + kycklingar per km² – har sen 2004 varierat avsevärt i Lövhögsområdet. Inte minst under det senaste decenniet har skillnaden mellan åren varit stor. Enligt ripforskaren Maria Hörnell – Willebrands beräkningar fanns 2013 endast 4,8 ripor per km² vid inventeringen i månadsskiftet juli/augusti. Vid beståndstoppen 2018 var motsvarande värde ungefär sex gånger högre: 29,5 ripor per km². Förra året var det 18,4 ripor per km² inför jakten. Årets bedömning av riptätheten kommer om någon vecka när Maria Hörnell – Willebrand gjort statistiska analyser av materialet. Antalet ripor som observerats längs linjerna har emellertid varit högre än i fjol, varför det finns grund för att anta att tätheten är större än 2021.

Långt tids studie

Det finns anledning att tillägga att ripinventeringen i Lövhögen nu har genomförts 60 år i följd. Långa tidsserier är viktiga för att öka kunskapen om våra viltstammar och vad gäller skogshöns är den obrutna tidsserien från Lövhögen världens längsta. Svenska Jägareförbundet har under hela perioden varit huvudman för verksamheten, men sen några år stöds inventeringen ekonomiskt av Länsstyrelsen i Dalarna. Företaget Stora Enso stöder verksamheten genom att upplåta marker och boende och för genomförandet är det många engagerade jägare som tillsammans med sina stående fågelhundar har gjort stora insatser.

Rolf Brittas