Under den tredje rättegångsdagen i Hovrätten i den så kallade jakthärvan låg fokus på den 64-årige man som varit involverad i ett björnforskningsprojekt. När polisen den 31 augusti 2016 grep 64-åringen hittades ett nedfryst, relativt färskt, björnhuvud i en frysbox i en container som stod på mannens gård. Björnhuvudet visade sig senare, efter ett utlåtande av Statens veterinärmedicinska anstalt, tillhöra en björn som använts i forskningssammanhang, och som där hade fått namnet Kanti.

Djupt involverad

Mannen, som har en framträdande position i en sameby, var djupt involverad i forskningsprojektet tillsammans med forskare från Skandinaviska björnprojektet, SLU och Viltskadecenter.

Forskarna hade ett regeringsuppdrag att bland annat undersöka hur mycket ren björnen tar och om predationen på ren kan minska om vajorna föder sina kalvar i hägn. Enligt uppdraget skulle forskningen ske i nära samarbete med två samebyar.

64-åringen berättade i tingsrätten i höstas att han var med om att märka björnhonan bara 1,5 kilometer från hans bostad.

Enligt 64-åringen var det en sen kväll på sommaren 2016 som han hittade björnskallen nära en slaktgrop vid en renhage. Han berättade i tingsrätten att det var en stressig period för honom på många sätt och att han prövade ringa en polis, som han i arbetet var bekant med. Men han uppger att han inte fick tag på polisen och därefter glömde bort björnskallen, som han hade lagt i frysen vid hemkomsten på kvällen.

Lisa Länta, 64-årings advokat, menar att björnforskarens vittnesmål är mycket viktigt och styrker 64-åringens påståenden att han trodde björnhuvudet kom från en björndödad björn och inte från en illegalt dödad björn. Foto: Lars-Henrik Andersson

Päls på platsen

Lisa Länta menar att björnen vars skalle 64-åringen hittade kan ha dödats illegalt.

– Det är inget vi förnekar men vad rätten har att avgöra är ju vad min klient vet eller ha skälig anledning att anta i det ögonblick han gör fyndet. När han anträffar björnhuvudet ligger det mycket päls på platsen, ett tydligt tecken på björnkamp och att björnen kan ha blivit dödad av en annan björn, säger Lisa Länta

Hon menar att det har stor betydelse för vad hennes klient antagit när han påträffade huvudet.

Björnforskare vittne

Lisa Länta bygger försvaret på att det rör sig mycket björn i det område där 64-åringen bor och bedriver renskötsel, att det förekommer att björnar dödar varandra, att 64-åringen är färgblind och inte hade på sig sina rätta glasögon den aktuella kvällen och därför inte såg det rep som var knutet runt nosen på björnen.

– Min klient bor i ett av Sveriges björntätaste områden, och han rör sig mycket i naturen och då händer det rätt ofta att han hittar döda djur. Han lägger dessutom björnhuvudet i en frysbox som inte är hans egen utan som används av björnprojektet. Hade han trott att björnen var dödad genom jaktbrott så lägger man väl inte huvudet på ett sånt ställe, säger Lisa Länta.

Ole-Gunnar Stöen.

Och som stöd har försvaret använt sig av ett vittne, björnforskaren Ole-Gunnar Stöen.

– Hans vittnesmål är mycket viktigt. Han styrker att björndödade björnar kan se ut precis som det här huvudet som min klient hittat och att det här är ett av Sveriges absolut björntätaste områden. Det har betydelse för hur vanligt det är att man hittar ett sånt här djur och vad man skulle kunna anta.

Du ser björnforskaren som ett nyckelvittne?

– Ja, det tror jag. Han har också berättat hur björnarna är märkta, med chip som inte går att avlägsna. Den här björnen hade spårats i det här projektet, och det visste min klient för han var med när den märktes. Det bekräftar den här björnforskaren och det talar också för att min klient inte har känt till att den är dödad illegalt.

Lisa Länta menar också att eftersom huvudet kom från en tidigare forskningsbjörn med märkning så är det svårt att tro att den dödats genom jaktbrott.

Hon berättar att 64-åringen påverkats av rättsprocessen och skriverierna om jakthärvan.

– Han har inte längre kvar sina myndighetsuppdrag. Han har varit utan vapen i två års tid. Vapen som är nödvändigt för att han ska kunna bedriva sitt arbete som renskötare. Även om det blir en friande dom så har han fått utstå väldigt mycket. Utredningen har dragit ut på tiden och han har varit väldigt hårt uthängd i media.

Kommer ni begära skadestånd vid en friande dom?

– Ja, det kommer vi göra.

Lisa Länta yrkade i hovrätten att åtalet för jakthäleri ogillas och i andra hand att den av tingsrätten utdömda påföljden mildras.

I tingsrätten dömdes 64-åringen för jakthäleri och i domen skriver tingsrätten att hans dåliga syn inte räcker som förklaring till att han inte såg repet runt björnens nos. Åklagare Åse Schoultz hoppas dock att Hovrätten dömer 64-åringen för grovt jakthäleri.

Skyddsstatus

Åklagaren menar att brottet ska anses som grovt då det avsett särskilt skyddsvärt vilt.

I tingsrätten fördes ett resonemang rörande björnens skyddsstatus kopplat till hur allvarligt man bör se på brotten och i domen skriver rätten följande: ”Det råder sammantaget för vår del inget tvivel om att björn, lo och järv är att anse som särskilt skyddsvärt vilt i straffbestämmelsens mening.”

Frågan är nu hur Hovrätten i sin dom resonerar runt björnens skyddsstatus kopplat till de eventuella straff som ska utdömas.

Sista dagen

I dag, torsdag, avslutas förhandlingarna i Hovrätten, bland annat med slutpläderingar. Svensk Jakt återkommer med rapportering  från rättegången under dagen.