Svensk Jakt träffar Björn Örtenblad i hans hem utanför Norberg i Västmanland.

Det timrade huset han bor i är från början ett gammalt magasin som Björn Örtenblad plockat ner, stock för stock, och fraktat till platsen där det nu står: Vackert på en liten höjd, intill en sjö.

Innerväggar i timmer, friliggande bjälkar i taket och en murstock i tegel ger huset en vacker, rustik interiör.

 

”Jag känner mig inte längre trygg i mitt eget hem efter polisens tillslag här.”
– Björn Örtenblad

 

Och att det bor en jägare här vittnar inte minst en rad troféer om, både från Sverige och andra länder.

Men trots många goda jaktminnen från resor och trots den oerhört vackra miljön som Björn Örtenblad dagligen lever i är det något som knyter sig, som gör att han inte längre är tillfreds.

– Jag känner mig inte längre trygg i mitt eget hem efter polisens tillslag här, säger han.

 

”Åkte med av bara farten”

Det var i samband med det så kallade Västmanlandsfallet då Noa-polisen var ute efter företagsledaren Karl Hedin som Björn Örtenblad ”åkte med av bara farten”.

– Jag åkte med i svepet för att jag är kompis med det ”trovärdiga vittnets” man, samtidigt som jag arbetar åt AB Karl Hedin, säger han och suckar.

Det var alltså fredagen den 26 oktober 2018 som polisen slog till mot fyra män som av Noa-polisen misstänktes för att ha dödat kungsörn, lo och varg. En av dessa var Björn Örtenblad.

– Vi skulle ha en representationsjakt följande dag så jag höll på och förberedde mig inför morgondagen.

Han hade öppnat skåpet där han förvarade ammunition och höll på att plocka ut patroner.

– Eftersom vi skulle jaga änder efter den stora jakten hade jag tagit ut några hagelpatroner och stoppat ner i en väst som jag skulle ha nästa dag, säger han.

 

Fler män knackade på

När han höll på med sina förberedelser svängde en bil upp på gården och två män klev ur och knackade på.

Männen sa att de var poliser och Björn Örtenblad fick veta att han var misstänkt för jaktbrott. Inget mer.

Sedan rullade det in polisbil på polisbil och huset fylldes så småningom av poliser som rotade runt i fastigheten.

Samtidigt fick han en ”skugga”, en polis som aldrig vek längre ifrån honom än en halvmeter.

– Till och med när jag var tvungen att gå på toaletten och skita stod han en halvmeter ifrån mig hela tiden. Jag fick inte ens tvätta händerna, berättar Björn Örtenblad.

 

Medan poliserna rotade runt i huset tvingades han sitta stilla på en stol i köket, under de 3,5 timmar som husrannsakan pågick. Efter en lång väntan kom så en av Kriminalvårdens bilar och hämtade honom för transport till Kronobergshäktet i Stockholm.

 

”De försökte knäcka mig”

Vem som skulle ta hand om de tre hundarna som stod i hundgården visste Björn Örtenblad inte, då han var förbjuden att ringa något samtal.

– Jag fick skriva ner några nummer på ett papper till folk som kanske kunde ge hundarna mat och så bar det i väg till Kronobergshäktet.

Väl framme blev han avklädd alla sina kläder och fick i stället dra på sig gröna fångkläder. Sedan placerades han i en fyllecell utan att ha en aning om vad han var misstänkt för.

Björn Örtenblad var chockad, förtvivlad och mådde oerhört illa.

– Varje timme öppnades en lucka och någon tittade in, så den natten sov jag inte en blund. Det var uppenbart att de försökte knäcka mig genom att hålla mig vaken.

Två dagar senare fick han kontakt med sin advokat och fick då för första gången information om vad det hela handlade om.

 

Kördes i fångkläder

Ytterligare två dagar senare, alltså på tisdagen, var det häktningsförhandling i Västerås tingsrätt. En förhandling som var över på några sekunder.

– Jag kördes dit i fångkläder med handfängsel som var kopplat till ett midjefängsel. Trots det blev det naken kroppsvisitation när jag kom tillbaka till Kronobergshäktet. Allt för att kränka och förnedra så mycket som möjligt, säger Björn Örtenblad.

– Vad skulle jag ha kunnat göra för farligt när jag både var bevakad och inte ens kunde röra armarna?

 

”Jag kördes dit i fångkläder med handfängsel som var kopplat till ett midjefängsel. Trots det blev det naken kroppsvisitation när jag kom tillbaka till Kronobergshäktet. Allt för att kränka och förnedra så mycket som möjligt.”
– Björn Örtenblad

 

Efter ytterligare en vecka på Kronobergshäktet var det dags för nästa häktningsförhandling i Västerås. Då bestämdes det plötsligt att Björn Örtenbad inte längre skulle vara häktad. Han var fri och kunde gå!

Där stod han frigiven i Västerås, men utan möjlighet att kunna ta sig hem till Norberg eftersom plånbok, kontokort, nycklar och telefon fanns kvar på Kronobergshäktet i Stockholm.

– Som tur var så var syrran där och kunde köra hem mig. Nästa dag fick jag ta mig till Kronobergshäktet i Stockholm för att få tillbaka plånbok och nycklar.

 

Häktad i elva dygn

Sammanlagt blev det elva dygn i häktet, varav nio i fyllecell. De två sista dygnen tillbringades i vanlig cell utan ”väckningsterror”.

Björn Örtenblad avfördes snart från alla misstankar, men behandlingen han utsattes för har satt djupa spår i honom – en person som aldrig tidigare varit i klammeri med rättsväsendet.

– Det jag varit utsatt för har tagit enormt hårt. Jag känner mig inte längre trygg i mitt eget hem. Kör det upp en bil på gården så reagerar jag kraftigt.

 

Litar inte på polisen

Eftersom Björn Örtenblad vanligtvis bor ensam i sitt hus var den första tiden jobbig. Han bodde ibland hos sin systers familj utanför Avesta och ibland övernattade hans syster hos honom, i huset i Norberg.

– För att kunna sova har jag ätit medicin och jag har fått annan hjälp för att ta mig igenom det här. Men jag kommer aldrig mer att lita på en polis! Och ska jag prata i telefon så talar jag aldrig om något personligt eftersom jag utgår från att någon lyssnar på vad jag säger.

 

”För att kunna sova har jag ätit medicin och jag har fått annan hjälp för att ta mig igenom det här. Men jag kommer aldrig mer att lita på en polis!”
– Björn Örtenblad

 

Misstankarna mot honom blev med tiden svagare och svagare fram till för ett år sedan, då han avfördes helt från utredningen.

Men när han inte längre var misstänkt för brott vände Noa-polisen på kuttingen och kallade nu honom som vittne mot de andra inblandade, något som dock var utsiktslöst då inget jaktbrott begåtts – vilket Västmanlands tingsrätt senare konstaterat.

 

Får inte tillbaka vapnen

När Björn Örtenblad inte längre var misstänkt för jaktbrott var nästa fråga om han skulle få tillbaka sina vapen som polisen omhändertagit.

– Jag och min advokat talade med Noa-polisen Anna Bergqvist, som ledde utredningen, och hon sa ”ring den här vapenhandläggaren”.

– När vi ringde nästa dag hörde vi direkt vad det handlade om. De hade bestämt sig för att jag inte skulle få tillbaka mina vapen.

 

Överklagade

Misstanken infinner sig naturligtvis att Noa-polisen, som misslyckats med att bevisa att något jaktbrott begåtts, i alla fall vill visa att man inte varit helt fel ute.

Genom att vägra återlämna de beslagtagna vapnen så kan man i alla fall visa att det var ”något lurt” med det hela och man kunde straffa honom ytterligare.

 

Björn Örtenblad och hans advokat överklagade naturligtvis polisens beslut att inte återlämna vapnen till förvaltningsrätten.

I sin inlaga till rätten skriver polisen: ”Det bör krävas starkare skäl för att återkalla ett vapentillstånd än för att avslå en vapenansökan.”

– Trots det så anser polisen att jag, som haft vapen i 35 år, som skött mig exemplariskt och som har ett yrke där jakt och vapen är en del av jobbet, är mindre lämplig att inneha vapen än någon som gått en snabbkurs en helg för att ta jägarexamen, säger Björn Örtenblad uppgivet.

 

Förberedde sig för nästa dag

För att återkalla licenserna stödjer sig polisen på två saker.

För det första anser polisen att han hade för mycket ammunition framplockad när han satt och förberedde jakten kvällen innan representationsjakten som skulle ske den 27 oktober 2018.

– Detta trots att jag var hemma i huset och hade uppsikt över det jag höll på med.

Enligt Vapenlagen kapitel 5, paragraf 2, gäller att ”Ammunition skall förvaras under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt.”

Örtenblad förvarar sin ammunition inlåst i ett stabilt ekskåp och i en låsbar kista.

 

Förvaltningsrätten gick på polisens linje, och skriver i din dom:

”Enligt förvaltningsrättens mening uppfyller ett skrivbordsskåp och en kista normalt inte kraven på ett säkert lås då de är att jämföra med en garderob…”

Förvaltningsrätten skriver också gällande ammunitionsförvaringen i kistan att ”…vidare kan en kista inte anses ge ett gott stöldskydd då den enkelt kan bäras iväg.”

 

Bifogat bilder

Förvaltningsrätten ställer alltså krav på att förvaringsplatsen för ammunition på något vis inte ska gå att bära bort.

I sammanhanget kan även nämnas att polisen i sin inlaga till förvaltningsrätten har bifogat bilder från tillslaget den 26 oktober 2018, då man plockat ut Örtenblads vapen ur vapenskåpet och ställt dem mot väggarna runt om i huset där de sedan fotograferats.

– Antagligen för att det skulle se ut som om det stod vapen lite varstans i huset, säger Björn Örtenblad.

 

”Pyntat” utredningen

Här kan noteras att Noa-polisen gjorde något liknande i förundersökningen i Västmanlandsfallet där man ”pyntade” utredningen med bilder av döda och sövda vargar som man plockat på nätet eller från jakttidningar och som saknade all relevans för ärendet.

Det andra skälet till att polisen vägrar Björn Örtenblad att få tillbaka sina vapen är en film som man hittat i en kompis mobil, från 2 juni 2017.

På filmen syns när Björn avlossar ett antal skott med en pistol i kaliber .22 ner i vattnet i sjön som ligger nedanför hans hus.

– Vi hade tidigare på dagen varit på skjutbanan och skjutit, och då hade pistolen krånglat. När jag kom hem rengjorde jag pistolen. Vi var några kompisar här som gick ner till min flytbrygga där jag sköt flera skott ner i vattnet vilket kompisen filmade med sin mobil.

 

”Jag skulle köra bil tidigt nästa morgon för att hämta min dotter, därför drack jag ingenting.”
– Björn Örtenblad

 

Polisen hävdar nu, snart fyra år senare, att Björn Örtenblad var berusad när han avlossade skotten i vattnet. Något han själv förnekar.

– Jag skulle köra bil tidigt nästa morgon för att hämta min dotter, därför drack jag ingenting. Däremot hade några av de andra som var med på bryggan druckit alkohol.

Fyra vittnen som var med på bryggan stödjer också hans påstående att han inte var alkoholpåverkad.

Oaktat om Björn Örtenblad var berusad eller inte när han avlossade skotten i vattnet anser förvaltningsrätten att han uppträtt omdömeslöst när han sköt med pistolen samt att hans ammunitionsförvaring varit bristfällig. Därför går förvaltningsrätten på polisens linje.

 

Oenig förvaltningsrätt

Förvaltningsrätten var dock inte enig. Två nämndemän ville fria Björn och därmed stod det två–två i rätten.

Men då rättens ordförande, förvaltningsrättsfiskal Sofia Donner, hade utslagsröst så förlorade Björn Örtenblad efter 35 år som jägare, med cirka 100 jaktdagar per år, sina vapen.

Det är vapen som delvis är en förutsättning för att han ska kunna sköta sitt jobb som skogsförvaltare på AB Karl Hedin.

 

Har överklagats

Förvaltningsrättens dom överklagades till kammarrätten, men där fick man inte prövningstillstånd. Därför har Björn Örtenblad nu gått vidare till Högsta förvaltningsdomstolen och begärt prövningstillstånd.

Hans advokat, Petter Hagsköld, skriver i sin inlaga till Högsta förvaltningsdomstolen:

”Så vitt undertecknad har kännedom om har HFD (Högsta förvaltningsdomstolen, reds. anm.) ej avgjort något mål där underrätterna erhåller vägledning i frågorna vad som utgör ett säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt.”

– Vi måste få klarhet i vad som gäller. Om domen i förvaltningsrätten ska vara praxis så kan det innebära att hundratusentals jägare påverkas, säger Björn Örtenblad.

 

Läs även

• Förbundets jurist om förvaring av ammunition: ”Dagens skrivning öppnar för fri tolkning”

 

Leif Andersson