Jan ”Dylta-Janne” Gustafsson var jaktledare under den aktuella lodjursjakten. Han har lång erfarenhet av jakt på både lo och varg, och var inför lojakten i mars extremt noggrann med att allt skulle följa regelverket.

– Jag har gjort allt enligt skolboken. Jag tycker det här är otroligt larvigt och småaktigt, säger Jan Gustafsson.

Under jakten spårades tre lodjur till ett litet skogsområde i byn Tålbo på gränsen till Örebro län. Ringen var inte större än drygt 30 hektar, och Jan som bandade med sina hundar fick snart upp lodjuren. Den 82-årige mannen som också äger marken fick efter en kort stund skjuta sitt första lodjur någonsin.

Alla intyg klara

Glädjen var förstås stor, och jaktkamraterna i det lilla jaktlaget gratulerade skytten.

Länsstyrelsens fältpersonal kontaktades och kom ut till jaktområdet för att besiktiga lodjuret och skottplatsen.

– Allt gick jättebra och jag hade hela tiden SMS-kontakt med länsstyrelsen för att undvika överskjutning. Jag trodde själv att det räckte med att jag som jaktledare var anmäld, men det var tydligen ändrat i år, säger Jan Gustafsson.

Det var heller inget som länsstyrelsens personal informerade om under besiktningen.

82-åringen fick visa upp skottplatsen och med alla intyg klara var det bara att lämna djuret till konservatorn. Där har skinnet legat nerfryst fram tills det idag hämtades av en polispatrull.

Grovt jaktbrott

– Under vargjakten räckte det att jaktledaren var anmäld, och så har det också varit tidigare under lojakten. Men i år har Naturvårdsverket ändrat reglerna för lojakt så att alla jägare som deltar måste vara anmälda och det missade jag, och även 82-åringen, säger Jan Gustafsson.

Han anser att informationen om förändringen varit obefintlig, och att konsekvenserna skytten blir därför orimliga.

– Det finns ingen logik i att kalla det här för ett grovt jaktbrott. Och varför fick vi i så fall inte den informationen direkt? Det är jätteviktigt att myndigheter informerar om förändringar och här måste man läsa rätt grundligt i beslutet för att förstå att alla lojägare måste anmäla sig till verket, säger Jan Gustafsson.

Som jaktledare kan även han hamna under luppen. Hur långt jaktledarens ansvar sträcker sig kan bli en intressant fråga för åklagaren.

Det är att gå för långt

– Så kan det vara, men är det så här man vill få upp statistiken över uppklarade jaktbrott så tycker jag det är rent ut sagt för jävligt. Att begära att en 82-åring som varken har dator eller smartphone och bor ute skogen ska känna till alla förändringar är att gå för långt. Jag hoppas att vi kan stoppa det här och att skytten får tillbaka sitt skinn, säger Jan Gustafsson.

”Råder förundersökningssekretess”

Tobias Hjortstråle, vilthandläggare vid länsstyrelsen i Västmanland, vill inte och kan inte kommentera polisens pågående utredning.

– Det råder förundersökningssekretess, men det stämmer att vi har anmält mannen för misstänkt brottslighet i samband med lodjursjakten. Om det sen är ett brott begånget är upp till polisen att avgöra, säger Tobias Hjortstråle.

Tobias Hjortstråle var själv på plats som besiktningsman under lojakten i Tålbo, och i övrigt har allt gått rätt till.

– Inga konstigheter alls, men några dagar efter jakten upptäckte vi att mannen inte anmält sig till registret. Det strider mot beslutet och 49 paragrafen i jaktförordningen, säger Tobias Hjortstråle.

Han vill heller inte spekulera i om mannens ålder eller tekniska kunskaper kan ses som förmildrande.

– Man behöver varken smartphone eller dator för att anmäla sig. Det går bra att ringa till Naturvårdsverkets telefonsvararfunktion. Men som sagt, det är upp till polis och åklagare att avgöra brottsrubricering om det handlar om olaga eller grovt olaga brott, och om det ska leda till åtal. I vårt beslut inför lojakten är reglerna väldigt tydligt skrivna, säger Tobias Hjortstråle.