torsdag 28 mars

Opinion

Krönika: Regeringen kan förstås göra precis som den vill

Det är lätt att vara frikostig med andras pengar. Jägarnas pengar i Viltvårdsfonden utgör därvidlag inget undantag. Tvärt om.

300 kronor är inte särskilt mycket. För det får man en halv tank bensin eller en matkasse, ungefär. Men multiplicerat med 300 000 blir det en rasande stor summa. 90 miljoner kronor för att vara exakt.
De flesta av oss betalar den statliga viltvårdsavgiften utan att tänka särskilt mycket på saken. Det går av gammal vana innan jaktåret börjar, självklart ska man göra rätt för sig.
För att jaga måste man lösa jaktkort, och det gav i alla fall förr dåligt anseende att fuska med den saken.

Men vad händer med betalningsviljan när pengarna i fonden används på ett sätt som finansiärerna tycker är felaktigt? Hur påverkas jägarnas vilja att betala sitt jaktkort när Naturskyddsföreningen kan hämta nästan en halv miljon kronor ur fonden för förra årets arbete med vitryggig hackspett och pilgrimsfalk?
När Svensk Jakt ville ställa frågor till landsbygdsminister Bucht med anledning av regeringens frikostighet med andras pengar hade han inte tid att svara.
I ett mejl meddelade pressekreteraren kortfattat att beslutet grundar sig på skrivningar i propositionen Jaktens villkor från 1999. I den slås det minsann fast att Naturskyddsföreningen ska få pengar från Viltvårdsfonden.

Jag undrar hur djupt tjänstemännen på regeringskansliet tvingades gräva för att hitta den skrivningen. Passande, utan tvekan, för det låter nästan som att regeringen är nödd och tvungen att kasta jägarpengar efter naturskyddarna.
Så är det naturligtvis inte. Regeringen kan i det fallet göra som regeringar brukar göra, nämligen precis som den själv vill.
Om man inte anser sig behöva följa tillkännagivanden från riksdagen som gäller skatter och arbetsgivaravgifter, kan man förstås förhålla sig efter egen smak till skrivningar som grundar sig på en snart 20 år gammal jaktutredning.

Och om regeringen ändå måste gå till arkiven för att motivera sina beslut, varför stanna vid 1999, när det går lika bra att förflytta sig ytterligare sisådär 60 år tillbaka i tiden.
Till tiden för när Viltvårdsfonden, eller Jaktvårdsfonden som den då hette, bildades.
Pengarna i fonden skulle användas till att bygga upp en rikstäckande konsulentverksamhet för upplysning och rådgivning i allt som rörde jakt- och viltvård.
Där stod minsann inte ett ord om att jägarna ska stå för notan när Naturskyddsföreningen vill skydda pilgrimsfalkar. Eller för den delen vitryggiga hackspettar, som i Sverige lever på den yttersta gränsen till sitt utbredningsområde och som aldrig kommer att bli någon etablerad häckfågel i landet.
Och detta oavsett hur generös regeringen är med jägarnas pengar.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.