Naturskyddsföreningen har tillsammans med Rovdjursföreningen och Sveriges ornitologiska förening skrivit ett debattinlägg om att de vill ha större makt över jakten. Men de vänder på det förstås och använder underdog-perspektivet. De känner sig överkörda i viltförvaltningsdelegationerna där de för övrigt anser att jägarintresset är kraftigt överrepresenterat.
Så långt inget överraskande. Det intressanta är följande formuleringar i inlägget:
”Vi vill göra klart att vi har en konstruktiv inställning till att som organisationer fortsatt delta vid genomförandet av rovdjurs- och viltförvaltningspolitiken.”
Här ljuger Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen. En konstruktiv inställning är inte att gå till domstol och med alla medel verka för att den beslutade vargjakten inte blir av. De har inte nämnt en siffra över hur många vargar som bör licensjagas. Det här vet de två föreningarna. Varför ornitologerna skrivit under inlägget är en gåta. 

Ännu en lögn
Vidare skriver de att de vill delta och genomföra rovdjurspolitiken och de säger sig och vilja delta i viltförvaltningen. Här ljugs det igen.
När det gäller rovdjurspolitiken har riksdagen, regeringen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna sagt att vi ska ha jakt på varg. Det säger sig Naturskyddsföreningen vilja genomföra? Eller hur ska vi tolka formuleringen: ”…delta vid genomförandet av rovdjurs- och viltförvaltningspolitiken.”
Sedan vill jag avrunda med den här formuleringen: ” I Sverige har vi goda förutsättningar för rovdjursstammar med gynnsam bevarandestatus, samtidigt som vi har livskraftiga ren- och landsbygdsnäringar, och ett tydligt ansvarstagande gentemot ursprungs- och glesbygdsbefolkning. ”
Vad menar Naturskyddsföreningen med ett tydligt ansvar gentemot ursprungs- och glesbygdsbefolkningen?
Är det att konsekvent stoppa alla jaktbeslut på varg? Är det ansvarstagande gentemot de boende i Värmlands byar och skogar?
Åk dit och fråga dem, tycker jag.