Länsstyrelsens egna tjänstemän, bland annat jakthandläggaren Urban Johansson, reagerade starkt över beslutet och tycker hela soppan är olycklig. Strax innan jaktstarten kunde Svensk Jakt avslöja sänkningen av dygnskvoten samt att protokollet inte var justerat, vilket innebar att beslutet inte var giltigt.
Byråkraterna fick eld i baken när Svensk Jakt började ringa runt och söka svar. Protokollet skulle justeras och en av byråkraterna tyckte till och med att vi skulle hjälpa till att sprida informationen.

Fem dagar senare
Jaktkortförsäljningen startade den 20 augusti. Men inte förrän samma dag som jaktpremiären fem dagar senare gick länsstyrelsen ut med informationen om sänkningen till fem ripor per dygn. Då hade de flesta redan löst jaktkort. Dessutom var kartorna redan tryckta och där står det åtta ripor per dygn.
Nu trodde vi på redaktionen att ripjägarna skulle resa sig samfällt och protestera både mot sänkningen och hur ärendet hanterats. Vi såg framför oss en massa arga kommentarer på sociala medier och att rennäringsdelegationen skulle få det hett om öronen. Men. Inte ett ljud.

Lika med samtycke
Fågelhundsfolket tiger. Och tigandet är för mig lika med att samtycka. Tydligen anser fågelhundsfolket som jagar i de jämtländska fjällen att beslutet var bra, att det dessutom var bra att det fattades utan någon som helst kommunikation med jägarna. Att beslutet om sänkning var bra trots att jakten inte har någon nämnbar påverkan på ripbeståndet.
För mig är det obegripligt att tystnad råder när uppenbart jaktfientliga beslut fattas på osakliga grunder. Det hör till ovanligheterna att en jägare skjuter åtta ripor på en och samma dag, men om läget skulle uppstå, det är flyt i jakten, hundarna gör ett bra jobb – ja, då ska det banne mig vara möjligt att gå hem från fjället med åtta ripor hängande bak på ryggsäcken.

Över en kam
Jag kan inte göra någon annan tolkning än att fågelhundsfolket inte tycker att jakten är det primära.
Jag är väl medveten om att jag generaliserar och drar alla med stående fågelhund över en kam. Orättvist? Kanske, men jag gör det därför att jag vill väcka debatt när hundsport verkar bli viktigare än jakt.
Jag går så långt som att påstå att om rennäringsdelegationen sänkte dygnskvoten till noll så skulle det fortfarande inte höras ett knyst från fågelhundsfolket. För det där med att skjuta ripa verkar ju inte så viktigt.
Och vad är nästa steg när rennäringsdelegationen kan fatta beslut på tvärs med expertis och fakta? En bag limit på tre ripor 2016? Året efter kanske vi är nere på 1,5 ripa – lika mycket som den svenska genomsnittsjägaren fäller på fjället en dag.