Många myndigheter är inblandade i förvaltningen av säl, skarv och andra sjöfåglar. För att ytterligare försvåra det hela återfinns flera av dessa myndigheter under olika departement. Något som kan medföra att även om man på myndighetsnivå kommer överens i en fråga, kan det på departementsnivå finnas personer som sätter käppar i hjulen.

Halvdussin myndigheter

Om man tittar på toppredatorn gråsälen har Jordbruksverket bevarandeuppdraget, Havs- och vattenmyndigheten, HAV, har förvaltningsuppdraget och Naturvårdsverket tar beslut om jakt.

Som om det inte vore nog har Naturhistoriska riksmuseet ansvaret för att analysera prover från fällda sälar och om jakten ska ske på någon kronoholme är det antingen Statens fastighetsverk eller Fortifikationsverket som utfärdar jakttillstånd.

Skulle man hitta en säl som dött på annat sätt än genom jakt så ligger ansvaret för analys av denna på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Flera departement

Jordbruksverket, Naturvårdsverket och SVA lyder under landsbygds- och infrastrukturdepartementet, HAV sorterar under klimat- och näringslivsdepartementet, Naturhistoriska riksmuseet svarar inför kulturdepartementet och Statens fastighetsverk samt Fortifikationsverket hittar vi hos finansdepartementet.

Obesvarad fråga

Riksdagsledamoten Tomas Kronståhl (S) ställde en berättigad fråga under kustjaktseminariet som hölls på Öster Malma i mitten på maj.

Han undrade om det skulle finnas några vinster med att minska antalet inblandade myndigheter i förvaltningen. Frågan blev obesvarad då ingen av de närvarande satt i en sådan position att det är deras uppdrag att kommentera en sådan sak, samtidigt som man naturligtvis är rädd om sitt arbete då den sortens förändringar också brukar medföra omfördelning av såväl ekonomiska medel som personalresurser.

En blöt filt

Ovanpå allt detta lägger sig sedan Helcom och Helsingforskonventionen som en stor blöt och tung filt, som i praktiken innebär att man från Tysklands sida kan tycka att det är trevligt och mysigt att ibland se någon säl som irrat sig över till deras kust.

Utifrån detta ska vi i Sverige hålla en sälpopulation som vida överstiger tillgången på föda vilket resulterar i att djuren svälter.

I rätt ände

Många argumenterar mot en effektivare förvaltning av sälen med att det är vi människor som fiskat sönder Östersjön. Det stämmer förvisso, men ska vi på något sätt komma till rätta med obalansen i havet, måste det till åtgärder.

Rätt ände att börja i är nog att minska byråkratin inom viltförvaltningen. Inte minst när det gäller våra marina däggdjur och fåglar. Det behöver göras nu och inte om fem eller tio år. 

Per-Arne Olsson
Jägareförbundet Mitt Norrland