
Lodjur spåras och räknas av jägarna. Något som kan användas för att sätta press på myndigheterna, anser skribenten. Foto: Olle Olsson
När nu Jägareförbundet genom sina medlemmar samlar in uppgifter om rovdjuren med hjälp av spårinventeringar och björnobsar, med mera, kanske man ska vara mer restriktiv med att dela med sig av resultaten till myndigheterna.
Vi kanske bör se över möjligheten att stänga informationsflödet till naturvårdsverk, länsstyrelserna, med flera, och öppna dem mot att vi får större inflytande över avskjutningsmål och övrig förvaltning. För utan dessa inventeringar faller allt! Jägarnas arbete bör värdesättas av de instanser som drar nytta av deras insatser.
Sätt press
Tjänstemän på verk och myndigheter har så många egna åsikter, med fritolkning av lagar och regler, att de verkar tappa respekten för vad enskilda individer faktiskt bistår med.
Men vi jägare har möjligheter att sätta press på beslutsfattarna. Det gäller bara att visa vårt värde och sitta still i båten tills andra ändrar sig och accepterar att vi måste få vårt välförtjänta inflytande.
Tuffa förhandlingar
Som jägare med hund skulle det med tuffare förhandlingar och större inflytande kännas att det finns möjlighet för fortsatt löshundsjakt.
Att det kommer ett motkrav på att till exempel djurrättsorganisationer ska närvara vid diskussioner och beslut är givet. Och de kan vara med, förutsatt att de bistår i inventeringsarbetet.
Ja, det här var lite funderingar från en relativt nybliven jägare som har många år framför sig i skog och mark.
Sebastian