Efter cirka 50 år som skoglig förvaltare inom skogsägarföreningar, Skogsstyrelsen och bolagsskogsbruket har jag ganska stor erfarenhet av svenskt skogsbruk. Har ni hört uttrycket ”följa John”, det är precis vad storskogsbruket har gjort.

En period var björken ogräs och skulle med alla medel utrotas, hur ser man på det idag? En period skulle en stor del av markerna hyggesplöjas på grund av att det var lite fuktigt, hur mycket plöjs idag?

En period var contortan det trädslag som skulle hjälpa oss från virkeskrisen i början av seklet. Tyvärr har det på många håll visat sig vara ett stort misslyckande. Fel provenienser, planterad på ståndorter med stora greminiellaskador som följd.

Icke optimalt bruk

Täckrotsplantan som paperpot kom som en revolutionerande lösning för att slippa barrotsplantan. Det blev en dyr erfarenhet för många skogsägare.

Detta är bara en del av galenskaperna som framför allt storskogsbruket har sysslat med. Och nu kommer budskapet om älgens våldsamma påverkan på skogsbruket.

Jag tycker att skogsstyrelsens rapport om det stora hotet om skogens framtida produktion istället borde handla om det icke optimala skogsbruket, som är betydligt större i värde än nämnda älgskador.

Kostnader för miljarder

Låt mig ta några exempel; Hur stort är röjningsberget i Sverige idag? På hur stora arealer krävs det nödvändig gallring, Hur många föryngringsytor är i stort behov av hjälpplanering. Tveksamma avsättningar av nyckelbiotoper och reservat.

Sammantaget, där har vi miljardkostnader.

Jag förringar inte att älg och annat vilt orsakar skador och att viltstammarna skall hållas på en acceptabel nivå, men det är inte viltet som är det största problemet för svenskt skogsbruk, det är det bristfälliga skogsbruket.

Tommy Sander