Där jag jagar i Dalarna är det fruktansvärt att se hur eländig älgstammen är. Rödlistning betyder ju att populationen är låg. Men det är inte det största problemet, då det kan åtgärdas genom att minska tilldelningen samt att den grundas på solida fakta om numerären.

Drönarinventering samt att man kraftigt måste förbättra procedurerna för att inventera älgbetesskador, är nödvändiga redskap. Jag har också varit markägare med mycket tall men jag har aldrig upplevt de katastrofala skador som rapporteras.

Lägre vikter

Men, det stora problemet är att kvaliteten på älgstammen är mycket dålig. Från 1970-talet har slaktvikterna sjunkit betydligt. Älgkalvarna väger 20 kilo mindre i dag än vad de gjorde då. Att vikterna gått ner gäller även de vuxna djuren, uppskattningsvis med 40 kilo. Tjurarna är få och små.

Ändå tycker skogsbolagen att älgen äter upp tallskogen. Med minskad älgpopulation och lägre vikt går denna ekvation inte ihop.

Fruktansvärd rovdrift

Skogsbolagen förstör både markerna och älgstammen. Rovdriften inom skogsbruket är fruktansvärd. I stället för mångkulturell skog tillämpar bolagen kalhyggesproduktion.
Man kör sönder marken med tunga fordon, vilket gör det jättesvårt att gå på stora arealer. Sedan planteras monokulturer av gran och/eller tall. När ungskogen växer upp blir den näst intill ogenomtränglig.

Då skogsbolagen struntar i att anpassa skogen för alternativt älgbete så tar man till det lättaste alternativet: skjut – och skjut allt.

En bagatell

Lagen är sträng vad gäller privatpersoner som inte får köra terränghjuling i skogen för att marken förstörs. Men sådana skador är ju en bagatell jämfört de hundratusentals hektar som skogsbolagen ramponerar.

Sammanfattningsvis skapar detta egoistiska tankesätt en katastrof i naturen. Bolagens egoism visar ingen vilja att bedriva ett skogsbruk som är anpassat till andra intressesfärer.
Devisen verkar vara att man struntar i allt sunt förnuft om man kan tjäna ett öre. Ansvar för framtiden saknas fullständigt.

Bengt Andersson