De svenska skytteframgångarna har medfört att ett stort antal personer sökt sig till skyttesporten, i genomsnitt har de idrottsförbund som har någon skyttegren på programmet ökat medlemsantalet med 40 procent de senaste tio åren.

Tyvärr har detta inte bara positiva sidor. Skytteidrottens framgångar både på tävlingsbanorna och när det gäller intresset att börja har sammanfallit med att en rad skjutbanor stängts och andra belagts med restriktioner.

Besiktningar ställer till det

Polisens besiktningar av skjutbanor har också ställt till det för många föreningar. Banor som varit godkända i årtionden har plötsligt efter Polismyndighetens inspektioner underkänts – i flera fall har klubbarna behövt lägga miljonbelopp på ombyggnader för att åter få dem godkända.

Detta trots att ingen seriöst kan mena att en bana som funnits och befunnits säker sedan den byggdes säg 1961 helt plötsligt skulle innebära en säkerhetsrisk. Här handlar det snarast om att det inom Polismyndigheten saknas kompetens.

Tvingas tacka nej

Allt detta har resulterat i att klubbar i dag på många håll tvingas till att ha långa väntelistor för nybörjare, eller helt enkelt tacka nej till dem som sett exempelvis Pia Clerté skjuta hem medaljer och själva drömmer om att göra samma sak.

Skjutbanebristen ställer också till det när det gäller möjligheten att arrangera stora tävlingar. Det finns kommuner – exempelvis Karlskoga där VM i dynamiskt gevär hölls 2019 eller Uppsala – som klarar detta. Dock är det i dag exempelvis omöjligt att hålla en internationell mästerskapstävling i någon skyttegren i Stockholms stad, möjligen med undantag för luftskytte.

Orimliga klagomål

Det är också orimligt att en skjutbana som funnits på en plats sedan kanske 1920-talet tvingas upphöra med verksamheten för att personer som flyttat in senare klagat på att det bullrar – något de visste när de flyttade in.

Detta är inte annorlunda än att flytta till närheten av ett ridhus, en spårvagnshållplats, en flygplats eller en fotbollsplan – och sedan vilja stoppa verksamheten för att man känner sig störd.

Kommunerna måste planera

Den ökande bristen är en utveckling som måste vändas. I stället för att lägga ner skjutbanor behöver kommunerna planera för idrottens behov och rita in nya skjutbanor i översiktsplanerna.

Nya skjutbanor bör även planeras så att de kan användas för alla skyttegrenar.

Det finns inget som tyder på att intresset för skytteidrott kommer att minska. Skytte är nämligen en idrott som går att utöva långt upp i åldrarna, vilket innebär att de som börjar skjuta nu i många fall kommer att göra det också om 30 eller 40 år.

Det innebär att behovet av skjutbanor snarast kommer att bli ännu större i framtiden.

Anpassa till verkligheten

Politikerna behöver också verklighetsanpassa reglerna kring miljötillstånd så att inte personer som flyttat in i närheten av befintliga idrottsanläggningar kan få dessa stängda eller öppettiderna begränsade.

Slutligen behöver riksdagsbeslutet från 2020 om att flytta ansvaret för att besikta skjutbanor från Polisen genomföras. Detta bör utföras av kommunerna i samarbete med idrottsförbunden.

Förbunden är de som har bäst kompetens när det gäller hur idrotten bedrivs på ett säkert sätt. Polisens resurser ska inte behöva läggas på sådant som inte är polisiär verksamhet – som att mäta vinklar på idrottsanläggningar – eller för all del tillverka pass.

Roland Dahlman

Ordförande Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet