En rovdjurspolitik som saknar bred acceptans ute bland de vilka bär konsekvenserna av denna, som saknar förutsägbarhet och tydlighet och där politiska beslut om nivåmål omtolkas på myndighetsnivå, är inte den bästa grunden att bygga tillit på, anser skribenten. Foto: Olle Olsson
I debattartikeln Stoppa den illegala jakten… framförs påståenden som behöver ges en bakgrund.
”Vi måste bryta den utbredda tystnadskulturen som råder kring brott mot stora rovdjur”, skriver Maria Gardfjell.
Om det kan vi nog alla vara överens oavsett synen på rådande ”rovdjursförvaltning”, eller avsaknaden av en fungerande sådan.
Om det nu råder en utbredd tystnadskultur kring brott mot stora rovdjur så finns all anledning att försöka hitta orsakerna bakom påståendet.
En brist
Grundorsaken till all tystnadskultur, oavsett vilken form av kriminalitet som skyddas, är bristen på tillit till det system som skall förebygga, bekämpa och lagföra.
Tillit, för att citera Camilla Sandström vid Umeå universitet, bygger på relationer mellan människor och förutsättningar om att andra kommer att uppfylla sina förpliktelser. Att de inte kommer att lura oss, att människor gör vad de kan utifrån sina positioner, kunskaper och erfarenheter. Vidare att andra inte försöker försvåra eller skada oss.
Ingen bra grund
En rovdjurspolitik som saknar bred acceptans ute bland de vilka bär konsekvenserna av denna, som saknar förutsägbarhet och tydlighet och där politiska beslut om nivåmål omtolkas på myndighetsnivå, är inte den bästa grunden att bygga tillit på.
Såväl mål som tillämpning i det som nu gäller i samlevnaden mellan rovdjur och landsbygdsbefolkning och areella näringar behöver i grunden omvärderas.
Först då lär det var möjligt att bryta en påstådd tystnadskultur!
Torsten Nilsson.
Torsten Nilsson
Ordförande Jägareförbundet Uppsala län