”För närvarande brister tilltron till det dataunderlag som älgobsen och spillningsinventeringen genererar.” Foto: Olle Olsson

Debatt: ”Realistiskt intervall bättre för älgförvaltningen”

Är måluppfyllnad av avskjutning ett bättre styrmedel än spillningsinventeringen inom den adaptiva älgförvaltningen? Det verkar som om Naturvårdsverket anser det, givet vad som sägs i deras utredning om älgförvaltningen.

Det finns en allmän förhoppning inom den adaptiva älgförvaltningen att mer exakt kunna bestämma älgstammens storlek och förbättra förvaltningens precision.

För närvarande brister tilltron till det dataunderlag som älgobsen och spillningsinventeringen genererar. Flera som arbetar med älgförvaltning anser att det finns behov av ytterligare inventeringsmetoder för att i tid och på rätt sätt kunna reglera älgstammen storlek.

Spillningsinventeringen korrekt utförd är inte bara kostnadseffektiv utan till och med den bästa metoden för älginventering som vi för närvarande förfogar över i södra Sverige.

Emellertid bör man känna till att spillningsinventeringens resultaten är behäftat med stora felmarginaler (+/-20 till 25 procent) vilket obeaktat kan få stora konsekvenser inom älgförvaltningen.

 

Slumpens inverkan

Konsekvensen av slumpens inverkan på spillningsinventeringens resultat kan, trots att den faktiska älgtätheten är oförändrad, bli att medelvärdet under några på varandra följande år varierar +/- 2 till 3 älgar per 1.000 hektar.

En konsekvens av inventeringsmetodens låga känslighet är att det krävs en förändring på 2–3 älgar per 1.000 hektar innan man kan påvisa en förändring med hjälp av spillningsinventeringen.

Detta förklarar varför berörda personer inom älgförvaltningen oftast kommer in för sent med sina åtgärder när de försöker bedriva en adaptiv älgförvaltning och detta oavsett om älgstammen är på väg uppåt eller nedåt.

 

Metoder saknas

Spillningsinventeringens stora felmarginaler gör också att det är ologiskt att ha en specifik siffra som målbeskrivning på en önskad älgtäthet i älgförvaltning- eller älgskötselplanen. Därtill kommer att vi för närvarande saknar inventeringsmetoder som är tillräckligt precisa för att kunna bekräfta om vi uppnått det uppsatta målet eller inte.

Målbeskrivning borde i stället utgöras av ett realistiskt intervall, till exempel 5 till 9 älgar per 1.000 hektar. Därmed skulle man också undvika den motstridiga diskussionen med älgförvaltningsgrupperna och länsstyrelsen om vi som målsättning i våra älgskötselplaner måste ha 6, 7 eller 8 älgar per 1.000 hektar registrerad jaktmark.

 

Alternativa förklaringar

Är måluppfyllelsen för avskjutning då ett bättre styrmedel än spillningsinventeringen inom den adaptiva älgförvaltningen?

Själv saknar jag svar på den frågan men det verkar som Naturvårdsverket i sin nyligen utkomna utredning om älgförvaltning (Ärendenr: NV-08872-17) förespråkar användning av måluppfyllelsen för avskjutning som ytterligare ett användbart styrmedel inom förvaltningen.

Naturvårdsverket menar att orsaken till en generellt låg måluppfyllnad är att jägarna skjuter för få älgar vilket måste åtgärdas.

Emellertid finns ett flertal alternativa förklaringar. Den mest troliga förklaringen till att måluppfyllelse i genomsnitt understiger 100 procent är att avskjutningsmålet från början satts för högt på grund av att älgstammens storlek har överskattats och vice versa.

 

Carl Dahlöf

Hovås

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.