Länsstyrelsen uppskattar att det finns mellan 1.000 och 2.000 åtelkameror uppsatta i Uppsala län. Samtliga saknar tillstånd. Oavsett förenklingar av regelverk kommer dessa att finnas kvar. Det är hög tid att tillståndskravet slopas.

Karl-Erik Nyberg är mycket kritisk till hur politiker och myndigheter hanterar vargfrågan, och han tycker inte att Jägareförbundet agerar tillräckligt kraftfullt för att få till en förändring. Nyberg får svar direkt av Torbjörn Lövbom i förbundets rovdjursråd.

Nyligen avslöjades att Naturvårdsverket gett tre miljoner kronor till Naturskyddsföreningen i ett projekt för att pröva lagligheten i riksdagsbeslutet om förvaltningsjakt på varg. Man kan tycka vad man vill om vargjakten, men att intresseorganisationer får betalt av staten för att lobba emot demokratiskt fattade beslut är anmärkningsvärt.

Per Stenquist skriver i debattartikeln ”Det finns ju ändå inte inget älgkött i butiken” att han kämpat en livslång kamp för att få tag i viltkött utan att lyckas. Han har uppenbarligen inte kollat speciellt noga i affärerna, för där finns vilt av alla möjliga slag.

Europaparlamentet har nyligen, otroligt nog, röstat nej till en modernisering av Art- och habitatdirektivet. I denna moderna dynamiska sammanslutning som EU är, är det märkligt att ett direktiv som så kraftigt inverkar på människornas vardag inte går eller får förändras för att möta dagens krav.

I debattartikeln ”Det finns ju ändå inget älgkött i butiken” beklagar sig Per Stenquist över att han inte får tag i viltkött. Tråkigt att du inte haft tillgång till viltkött under ditt liv. Själv äter jag nästan bara vilt när det kommer till rött kött. Och ja, jag jagar själv.

Nu har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) förstått att det kokar i glesbygden och därför vill han inte svara på frågor angående vargen och än mindre lösa problemen. Taktiken nu är att vänta med att svara i flera månader tills ilskan har lagt sig, och sedan händer inget förrän det sker samma sak nästa år.

Jag läser i debattartikeln ”Ett slöseri med det bästa köttet” på svenskjakt.se att vi bjuder bort älgkött till vargen när det efterfrågas i butiker. Vilket älgkött, undrar jag.

Ibland blir jag så trött att tårarna kommer. Jag är rädd att tappa fokus, känner sorg över djur som dödats. Men mest över att vi förlorat livet vi en gång hade. Det liv som vi nu för en förtvivlad kamp för att få tillbaka. Mot vargvärnarna, mot domstolarna, mot den förda politiken.

Gunnarskogs Socialdemokratiska förening har som många andra med stigande förundring tagit del av den byråkratiska karusellen runt årets vargjakt. Vi anser inte att beslut om vargjakt ska kunna överklagas till domstol.

Ingenting förvånar längre. Vargstammen tillåts öka med oförminskad styrka i den del av landet där överkoncentrationen är som starkast. De socioekonomiska effekterna anses inte kunna bevisas.

Tänk så idiotiskt det kan vara: Vi importerar från bland annat Europa kött av dålig kvalitet som är genmanipulerat, med mera, samtidigt som vi "bjuder" bort det bästa kött vi har till vargen.

Den urgamla uppfattningen ”Land skall med lag byggas” har sitt ursprung i våra äldsta landskapslagar. Karl XV gjorde detta till sitt valspråk. Idag har det mist sin innebörd.

Jag lider med er jägare, boskapsägare och alla andra som drabbas av vargen i Värmland, Örebro och andra vargtäta områden. Som bosatt i Norrbottens inland är jag själv inte utsatt. Jag kan bara ana hur ni känner er – uppgivna, besvikna, förbannade…

Den jägargrupp som ökat mest de senaste åren är yngre jägare, under 30 år. Trots detta utgör vi knappt tio procent av jägarkåren.

Jag har länge funderat på detta med den personliga integriteten och kameror, typ åtelkameror.

Jag har blivit övertygad om att vi inte ska ha förvaltningsjakt enligt nuvarande modell i vargbältet. De små luckor i vargbältet som uppstår vid den mycket begränsade jakt som varit på tapeten i några år, genast fylls av ungvargar som bildar nya familjegrupper.

Med förundran ser man återigen exempel på hur beslut, tagna av de folkvalda i regering och riksdag, kan saboteras av en liten grupp förvirrade storstadsbor som anse sig kunna stå över demokratiska beslut.

Jag blir ledsen då det åter igen visar sig att vi svenskar inte klarar av att hantera frågor som rör naturen och förvaltningen av den. När myndigheter, långt från dem som förstår hur saker och ting hänger samman, ska bestämma så blir det fel. Ta älgstammens explosion i början på 1980 som exempel, vad kostade det?