Debatt: ”Överskattar Grimsöforskarna antalet tjuvskjutna vargar?”
En analys av Grimsöforskarnas rapport över hur många vargar som dör genom illegal jakt visar att de i stället dött av naturliga orsaker eller i trafikolyckor.
Forskargruppen från Grimsö har länge hävdat att det tjuvskjuts väldigt många vargar. De har byggt sitt påstående kring antagandet att de vargar man inte kunnat återfinna skulle vara lika med tjuvskjutna vargar.
Nu har de äntligen fått två artiklar i tryck, vilket innebär att deras analyser och påståenden kan ifrågasättas.
Jag hävdar att vargforskarnas data tyder på att många av deras försvunna vargar inte tjuvskjutits, utan dött av naturliga orsaker eller trafikolyckor som inte rapporterats.
Grundantagandet som deras artiklar bygger på är alltså troligen fel.
Omärkta vargar missas
Forskningsmaterialet består av 343 vargar, varav 28 har varit märkta med sändare. Det är således 315 vargar som inte haft sändare och som man inte lika lätt har kunnat hitta när de har dött.
I artikeln i Fakta Skog visar de ett sektordiagram (Figur 1) som de anser stöder påståendet om tjuvjakt.
Jag menar att diagrammet i stället tyder på att de missat många omärkta vargar som dött en naturlig död eller blivit ihjälkörda.
Märkning med sändare
Av de 28 sändarmärkta vargarna dog 18 procent (5 av 28 individer) en naturlig död. 7 procent (2 individer) omkom i trafikolyckor.
Bland de 315 vargarna utan sändare dog 19 individer (6 procent) av naturliga orsaker och 7 individer (2 procent) i trafikolyckor.
Men det finns väl ingen rimlig anledning att anta att märkning med radiosändare skulle öka risken för sådana dödsorsaker? Är det inte snarare så att man missat att hitta omärkta vargar som dött av naturliga orsaker eller trafikolyckor?
Inte säkerställd
För att kunna styrka mitt påstående krävdes en statistisk analys. Jag använde en nätversion av Fischer’s exakta test.
Det är statistiskt säkerställt att Grimsöforskarna hittat naturlig död mera ofta hos sändarmärkta vargar (p = 0,0356).
Den flera gånger högre dödligheten genom trafikolyckor som sändarmärkta vargar verkar drabbas av blir däremot inte statistiskt säkerställd, men det beror bara på att det handlar om alltför få individer. Likväl är den procentuella skillnaden lika stor när det gäller de trafikdödade som hos dem som dött en naturlig död.
Den skillnaden stöder min uppfattning att man också missat trafikdödade omärkta vargar och felklassificerat dessa som tjuvskjutna.
En skev bild
Den statistiska analysen visar också att det är vanligare att omärkta vargar skjuts vid legal jakt, 100 av 315 (32 procent) jämfört med 3 av 28 (11 procent) sändarmärkta (p = 0,0182). Jag utgår från att det beror på att sändarmärkta vargar inte fått jagas.
Sammanfattningsvis anser jag alltså att studierna ger en skev bild av verkligheten och att forskargruppen på Grimsö har överskattat tjuvjaktens omfattning.
Det finns mer som man kan invända mot i deras artiklar, men låt oss börja här eftersom antagandet att försvunna är lika med tjuvskjutna, är själva grundbulten som arbetet vilar på. Det är det antagandet som verkar vara fel.
C G Gustavsson
Docent MD PhD
Delta i debatten
Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.