”Personer med en agenda som mer vill att studierna ska bevisa vad de vill tro på brukar välja ut enskilda studier de tycker passar och ignorera alla andra. De är helt enkelt oärliga och försöker inte vara rättvisa mot forskningen som finns eller mot den som lyssnar på vad de säger”.

Vem som skrivit ovanstående citat vet jag inte men tycker det är tillräckligt klokt för att ha lagt det på minnet.

Svart och vitt

Det är lätt att hitta uppgifter om att vargen historiskt enbart har beskrivits som det onda. Något som sägs vara anledningen till den negativa syn på vargen som finns i dag. Det där är inte sant.

Rödluvan och vargen är nog det mest kända exemplet som används som nedvärdering av andras åsikter. Ser vi mer objektivt blir bilden en annan.

”Visst finns det goda exempel.”

Romulus och Remus föddes upp av en vargtik enligt sägnen. Den indiska djungelpojkens skapare, Rudyard Kipling, valde vargen som fosterföräldrar åt sin fiktiva grabb.

Fantomen hade sin Devil, en bengalisk bergsvarg som ständig följeslagare, så visst finns det goda exempel som symboliseras i vargens gestalt.

Vargen har också åskådliggjorts som det mörka och onda av förmodat goda skäl. Fenrisulven som slukade Oden är ett sånt exempel, men inte heller i Eddan är vargen enbart ond. Oden hade två vargar vid sin sida, Gere och Freke, vilket få tycks känna till idag.

Förskönande artiklar

Går vi längre fram i tiden måste vi förstå den tidens människors problem. När torparens enda ko blir dödad av varg i det småländska, karga landskapet återstår svält och umbäranden. Uppgivenheten är förmodligen total också för en idogt arbetande smålänning.

Jag är långt ifrån någon ekvilibrist på Google, men även med mina mediokra kunskaper i ämnet upptäcker jag att det är oändligt mycket lättare att hitta förskönande och inte sällan direkt felaktiga debattartiklar i ämnet varg än de motsatta eller mer faktabaserade.

Hur ska då ”nya” debattörer kunna bilda sig en uppfattning om vargen och sin plats i historien när den egna erfarenheten och kunskapen saknas?

Avståndet avgör

Den kände debattören Göran Greider drar, enligt mig, en helt felaktig slutsats när han påstår att utbildningsnivån visar på vilken sida om vargens vara eller icke vara man står. Jag förlitar mig hellre på Ulf Nyrén från Göteborgs universitet när han ser avståndet till problemet som avgörande.

”Staten Sverige har övergivit dessa områden sedan länge.”

Det behöver inte nödvändigtvis handla om det geografiska avståndet, enligt min mening. Det känns helt enkelt mer logiskt och trovärdigt. Folk i gles- och på landsbygden är inga dumhuvuden. Snarare tvärtom, eftersom de tycks klara de flesta problem av egen kraft eller med hjälp av närstående. Staten Sverige har övergivit dessa områden sedan länge.

Handlar om närhet

Personligen är jag dåligt insatt i de påstådda hälsoproblem den lattedrickande stockholmaren drar på sig när han går med sin attachéväska i handen längs Hornsgatan.

Jag ställer mig snarare frågan om varför just den gatan skulle vara värre drabbad än den intilliggande Ringvägen.

På liknande sätt kan inte damen med de höga stilettklackarna klickande mot betongen i tunnelbanan förstå hur det känns att stå mitt bland sina sönderslitna får på en lerig åker och se sitt levebröd ligga sönderslitet av vassa tänder, medan doften av blod blandat med vominnehåll sticker i näsan.

Det har inget med utbildningsnivån att göra. Det handlar om närheten till problemet.

Vänner blir ovänner

Vargen har en märklig effekt att dra fram de absolut sämsta sidorna hos människor. Vänner blir ovänner och stadsbor ställs mot landsbygd. Där kan jag ge de präster och sagoberättare som historiskt likställde vargen med Lucifer rätt.

Hur kan det då ha gått så långt att man sitter på sociala medier med felaktiga argument och hotar andra människor till livet över ett djur som faktiskt är så långt ifrån utrotning det kan komma?

Troligen beror det på att man som människa vill tillhöra en grupp och väljer en grupp som man tycker passar sin egen åsikt.

Kanske beror det på det jag nämnde tidigare. Man läser det man vill läsa och ignorerar andras kunskap och erfarenheter av det enkla skälet att de strider mot det man själv tror på och letar upp passande artiklar på internet som argument. Vi ser samma förfarande inom veganrörelsen.

En ny Nils Dacke

Överhögheten stod en gång för länge sedan på samma sida som allmogen i rovdjursfrågan. Allmogen för sitt levebröds skull och makten av andra skäl. Den springande punkten tror jag är att man drog åt samma håll.

På senare år har maktens beslut gått stick i stäv med allmogens vilja och där tror jag en stor del av problemet ligger.

”Folk börjar få nog.”

Det finns uppgifter som säger att i 85 procent av jaktbrotten dömdes vederbörande till fängelse och i endast 30 procent av fallen om misshandel.

Här har makten och rättsväsendet tydligt tagit ställning vilket historiskt aldrig har varit bra.

Om inte det här synsättet på frustrerade landsbygdsbor förändras är jag rädd att det kommer en ny Nils Dacke i en annan form. Folk börjar få nog.

Lg Kastell