Torbjörn Lövbom.

Söndag den 1 mars startar lodjursjakten i Västerbotten med jakt på 14 djur fördelade på tre delområden baserat på inventeringsresultat. Licensjakten genomförs framför allt för att minska de problem som lodjur kan orsaka för rennäringen, vilket kompletteras av skyddsjakt när så behövs.

Förvaltningen har under en lång period fungerat mycket bra i Västerbotten och lodjursstammen har i stort hållits på nivåer som man har tagit beslut om i Viltförvaltningsdelegationen till nytta både för rennäringen och länets rådjursstam.

Inventering i samarbete

Underlaget till förvaltning och tilldelning under jakten har tagits fram genom ett samarbete i inventeringar mellan länsstyrelsen, samebyarna och Jägarförbundet Västerbotten. Nu senast som en större inventering i början på februari av jaktvårdskretsarna utförd i huvudsak med hjälp av skoter.

När nu årets jakt inleds har länsstyrelsen tagit bort möjligheten att nyttja skoter för att söka efter lodjur, vilket har varit en viktig del i en effektiv jakt. Man inför också en ”bör-regel” som innebär att man inte ska köra skoter närmare än 300 meter innan djuret besiktigas på skottplatsen.

Gråzoner och merarbete

Beslutet är olyckligt på flera sätt. Det misstänkliggör jägarkåren i stort, den jägarkår som nyss hjälpt till med inventeringen. Den skapar också gråzoner då man fortfarande kan färdas med vapen på oplogade vägar i samband med jakt om man har markägarens tillåtelse. Samma regelverk som gäller vid färd med bil under älgjakt.

Om en passkytt fäller en lo på ett skoterspår på ett pass dit han/hon tagit sig med skoter så riskerar han att bli misstänkt för grovt jaktbrott. Det innebär också ett merarbete för naturbevakarna och en bedömningssituation som är svår.

Beslutet innebär också att stora delar av länet, där avstånden är långa och det inte finns plogade vägar att utgå från, inte kommer att bli jagade – vilket i förlängningen innebär ökad skyddsjakt och då med hjälp av skoter för ringning och passande. En svårbegriplig paradox för vanliga jägare och markägare då även skyddsjakten får utföras av samebyarna på privata marker.

Bör omprövas

De eventuella missförhållanden som länsstyrelsen beslut vilar på är få och inte redovisade av länsstyrelsen. De har också kunnat rättas till med information runt jaktens villkor i samarbete med jägarorganisationerna. Jakten på våra stora rovdjur omgärdas med en rad lagar och bestämmelser som riskerar att göra den vanlige jägaren till en misstänkt brottsling.

När det gäller jakten på lodjur krävs registring för varje jägare, ansvarig jaktledare som ska kontrollera tilldelningen varje timme och en rad andra bestämmelser. Det är därför viktigt att förändringar och beslut verkar åt det hållet att minska risken för att hamna i klammeri med rättsväsendet.

Med sitt beslut har länsstyrelsen lämnat sin progressiva hållning som skapat förtroende mellan myndigheten, rennäringen, jägarna och deras organisationer.
Inför nästa år bör länsstyrelsen ompröva sitt beslut och återställa den fungerande förvaltningsjakt som bedrivits under en lång period.

Torbjörn Lövbom
med lång erfarenhet av inventeringsverksamhet, praktisk jakt och förvaltningsarbete