I min debattartikel Varför ska blandraserna alltid bära hundhuvudet framgår att jag inte är intresserad av att diskutera raser, utan individer.

Men när Yvonne Ekman i repliken Det finns en mening med renrasiga hundar plikttroget går till angrepp på blandraser i allmänhet och mig och min hund i synnerhet känner jag mig manad att bemöta hennes påståenden, trots att jag finner dem totalt irrelevanta.

Jag använde en av mina hundar, en blandras, som exempel på vad jag menade med individ. Just för att varje gång problem med hundanvändning diskuteras, används blandraserna som skräckexempel, och detta oavsett om de ligger till grund för problematiken eller inte.

Ingen uppmaning

Jag försvarar inte blandrasavel och min blandras är den första och sista i sin ätt. Men har inte alla varit blandraser i botten?

Jag uppmanar inte heller jägare att skaffa eller avla på olika blandningar, men jag skrev att min hund överträffade alla förväntningar och att jag hade en reservplan.

Yvonne Ekman påpekar också att det blir kaos i mentaliteten när hunden agerar på det sätt som jag beskrivit, och då undrar jag om hon även säger det om wachtelhunden?

Är det kaos i mentaliteten på wachtelhunden? Inte enligt mig, men det finns säkert ett och annat undantag, det är ju fortfarande individer det handlar om.

Ett problem enligt Ekman är hur man bedömer en sådan hund.

Det kan nog Wachtelhundklubben svara på bättre än mig, då de jobbar nästan identiskt på samma sätt som min hund.

Seriösa jaktledare

Yvonne Ekman säger även om min hund att ”den är bara för korta nöjen då det skjuts allt”. Men hon har lika bra koll på mig och vilka hundar jag använder och var och hur jag jagar som jag har på henne, det vill säga ingen alls.

Ändå kan hon påpeka hur fel det är, även om det är väldigt seriösa jaktledare som organiserar jakterna.

Yvonne Ekman skriver: ”Jag vänder mig framför allt mot att jaktformer där det släpps flera hundar eskalerar, för vilken kontakt har föraren med sin hund när den alltid bara används tillsammans med andra, ofta i små såtar?”

Men det jag skrev var att i större såtar används flera hundar samtidigt, inte att de jagar tillsammans. Å andra sidan har jag inte så mycket kontakt med älghunden just när han har fått upptag. De brukar jaga i nästan samma såter, men inte samtidigt och absolut inte tillsammans.

Dessutom, vid eftersök är man oftast jäkligt ensam med hunden.

Agera korrekt oavsett

Åter till grundfrågan: Om det diskuteras problem med hundar, varför måste alltid blandrashundarna nämnas? Enligt min erfarenhet är det inte alltid de som är bekymret och dessutom är majoriteten hundar som används vid jakt renrasiga.

Vad är sämre med en kortdrivande hund som inte hetsar viltet, jämfört med en rådjurshund som driver i betydligt längre både i tid och sträcka?

Jag anser att man ska se till att hundarna agerar korrekt i skogen, oavsett ras och arbetssätt.

Yvonne Ekman kan ha rätt i att det kan vara olämpligt att låta hunden lugga fällt vilt. Det finns ju hundar som vaktar sina tuggben, och sådana individer kanske man inte ska stimulera med att låta dem lugga.

En skytt som vill gå fram till fällt vilt bör alltid använda radion och med jaktledare och hundförare höra efter att det är okej att lämna passet.

Jimmy

Fotnot: Med den här repliken sätter redaktionen punkt för debatten om blandraser kontra renrasiga hundar för den här gången.