På Svenskjakt.se finns ingående beskrivet om att ett nytt vargrevir har bildats av ett syskonpar i Sydsverige. Hela släkthistorien för de båda vargarna är utredd. Två länsstyrelser följer nu noga utvecklingen.

– Om paret kommer att få valpar är för tidigt att uttala sig om, men vi kommer att följa utvecklingen i reviret, säger vilthandläggare på Länsstyrelsen i Jönköpings län, i ett pressmeddelande.

Enormt arbete

Samma dag kan läsas om det enorma arbetet med att analysera dna från vargarna som skjutits under vargjakten. Alla väntar på provsvar.

Viltskadecenter förklarar varför det inte kommer några svar på de akuta dna-analyserna från de skjutna vargarna:

– Rutinen med de skjutna vargarna är att de först ska köras till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, där de obduceras och provtas. Därefter skickas vävnadsprov till labbet för analys.

Under tiden står världen stilla.

Kostar pengar

Allt detta kostar pengar. Säkert torde 1.000 personer vara engagerade på något sätt på Naturvårdsverket, Viltskadecenter, SVA, länsstyrelser, rättsväsende, Polisen, forskare och många fler.

Kostnaderna för att följa vargen torde överskrida en miljard kronor per år.

Hur kan det ha blivit så tokigt att i Sverige måste ett vilt djur som inte på något sätt är utrotningshotat i sitt utbredningsområde, följas, helst i realtid, vägas, mätas, dna-analyseras och varje individ prickas in på ett släktträd?

Är då vargprojektet samhällsviktigt och viktigt för miljön? Knappast! Det är ett stolleprov.

Göran Pettersson