Vi backar bandet till början av 2000-talet. Då skötte vi jägare inventering av första hand lodjur.

Vi inventerade samma helg över hela Värmland och intresset var riktigt stort bland jägarna. Vi hade både en bra jakt och en stor frisk lodjursstam i Värmland.

Sedan tog Naturvårdsverket och länsstyrelsen fram en inventeringsform som gjorde det omöjligt att få lodjuren kvalitetssäkrade. Det var väldigt många jaktlag som satt och väntade på en spårare från länsstyrelsen, men de hade inte möjlighet att besöka alla när spårförhållande var bra.

Därmed försvann möjligheten till jakt på grund av dåliga inventeringar, men inte för att lodjursstammen minskade. Effekten blev trots allt en minskad lodjurtstam, men det berodde på att lodjuren dog på grund av svält.

Hade vi fått ansvar för inventering och möjligheten till jakt hade lodjuren inte behövt svälta ihjäl.

Misstroendet grodde

Här och då börjar misstroendet mot länsstyrelsen i Värmland. Det har varit många konstiga turer efter detta, men vi har alltid ställt upp i tron att få till en fungerande förvaltning av alla rovdjur.

I år har länsstyrelsen tagit många konstiga beslut. Först det helt obegripliga björnjaktbeslutet i norra Värmland, men även avslagna skyddsjakter i Hagfors, Sunne och Eda kommuner och till råga på allt brevsvaret om spridningszoner för varg till Aspebergets viltvårdsområde.

Även om nu länsstyrelsen formulerar om texten är målet detsamma, och jakt nu och i närtid inte tänkbar i norra Värmland, som tydligen börjar i höjd med Munkfors.

Hur ska vi få till en fungerande vargförvaltning i Värmland när länsstyrelsens tjänstemän hänvisar till påhittade argument som att jakt inte är aktuell i gränsrevir mot Norge, i spridningszoner mot Dalarna och förmodligen även Dalsland och Västergötland, och givetvis heller inte i revir med genetiskt viktiga vargar? Där räknas ibland även så kallade F2:or in, alltså andra generationen efter genetiskt viktiga vargar.

När spridningszonerna även gäller revir som gränsar till marker utan revir blir utrymmet för jakt i Värmland väldigt begränsat.

Målet är varg i hela Värmland

Målet för länsstyrelsen är tydligen att hela Vämland ska täckas av vargrevir. Vem har bestämt det? Finns det beslut i viltförvaltningsdelegationen eller på regeringsnivå som stödjer det?

Så vitt vi vet kom viltförvaltningsdelegationen och länsstyrelsen fram till att det skulle finnas max fem revir i Värmland, men Naturvårdsverket höjde den nivån till elva revir.

Det skulle vara tillfälligt men nu ser vi att den nivån har blivit norm och länsstyrelsen jobbar inte för att sänka tätheten i Värmland. Istället har våra myndigheter gjort Värmland till ett föryngringsområde för hela Sverige.

Värmland har blivit en barnkammare för rovdjur, med vargen i spetsen, men där även björn, lo, järv och kungsörn blir allt vanligare. När vargstammen ska öka i Sverige, trots att den nått gynnsam bevarandestatus, så är det i Värmland som valparna ska födas.

Varför, undrar vi.

Domstol säger ja till jakt

Vi har grönt ljus för vargjakt från Högsta förvaltningsdomstolen, vi har ett riksdagsbeslut om hur många vargar vi ska ha i landet. Men vare sig Naturvårdsverket eller länsstyrelsen i Värmland verkar ha förstått det, vilket är märkligt.

Det var ändå länsstyrelsen i Värmland som drev frågan upp till Högsta förvaltningsdomstolen och fick rätt där, i högsta instans.

Det finns hur många argument som helst för att få till en riktig vargjakt i Värmland, och vår länsstyrelse borde ha agerat för att minska tätheten i länet.

Sittande politiker måste bevaka riksdagsbeslutet och läxa upp myndigheter som gör sin en egen tolkning av mininivåer, politiska beslut och prejudicerande domar i högsta rättsinstans.

Ordentlig vargjakt krävs

Därför går vi i Hagfors och Munkfors jaktvårdskretsar även emot Svenska Jägareförbundets avtal att vara en del i kommande rovdjursinventeringar.

Våra medlemmar ställer inte upp på detta som läget är nu. Vi är även medvetna om att det är ett moment 22. Inventeringarna behövs för att få rätt underlag för jakt, men det är bättre att inte inventera än att genomföra en dålig inventering.

Nu är det upp till länsstyrelsen att försöka få vårt förtroende tillbaka.

Då krävs det bland annat en ordentlig vargjakt i vinter.

En jakt som faktiskt sänker vargstammen i Värmland.

Krister Pettersson 

Ordförande i Hagfors jaktvårdskrets   

Benny Lindroth 

Ordförande i Munkfors jaktvårdskrets