Karl-Mikael Bremer.

Kultur, allmoge, naturromantik.
Den svenska löshundsjakten är unik på många sätt.
Ett klingade stövardrev som buktar i en skog är, för den som har hört det, ljuv musik. En beagle, drever, tax eller basset som driver hare eller rådjur genom landskapet är inte mycket sämre det.
Det tar tid att få fram en duktig, spårnoga drivande hund – oavsett vilken av de etablerade raserna det gäller. Tid som investeras i hund och hundförare ger glädje till många jaktlag i vårt avlånga land. Det ger härliga jaktupplevelser och spännande möjligheter för tusentals människor som delar jaktglädjen.

Hot inifrån och utifrån

Men löshundsjakten är hotad, och hoten kommer inifrån likväl som utifrån. Det inre hotet består i alla dessa kombinationshundar som ska jaga allt vilt oavsett hastighet och drevsätt.

Det finns självklart mycket duktiga blandrashundar som gör sitt jobb utmärkt. Men utvecklingen av drivande, ställande och apporterande hundar som pågått i över hundra år i Sverige, har gjort så av en anledning. Nämligen att få fram hundar som är specialister inom sina områden. Där man som jägare tar hänsyn till viltet, hänsyn till livet helt enkelt.

Vi har fått fler jaktbara viltarter i Sverige, bland annat med utbredningen av dov- och kronhjort samt det numera så omdebatterade vildsvinet. Det ställs nya krav på både jägare och jakthundar.

Ska gå fort numera

Vidare är jag personligen förfärad av att jakten nu är en del av det digitaliserade sättet att tänka. Med det menar jag att det ska gå fort.

Upplevelsen ska vara direkt och ge omedelbar belöning. I kölvattnet kommer allt fler stötande hundar som får vara generalister på allt jaktbart vilt. En stötande hund har sin plats bland jakthundar, på lämpliga marker. Stötande hundar som i stället driver rådjur långa sträckor i hög hastighet är förkastligt.

De yttre hoten för löshundsjakten känner vi alla till. Vi har frihet under ansvar. Att få jaga med sin fyrbenta jaktkamrat lös i skogen är en ynnest. Tillsammans måste vi försvara vår unika löshundsjakt med ansvar och förnuft.

Karl-Mikael Bremer

Vice ordförande Lidköpings jaktvårdskrets