Jaktsäsongen på varg är kort och löper från den 2 januari till 15 februari. Jägarna har tydligt markerat att koncentrationen av varg i Värmland är ett stort hinder för att kunna bedriva löshundsjakt. Reviren täcker i stora drag hela Värmland.

Sverigedemokraterna anser att en myndighet som länsstyrelsen (som är regeringens förlängda arm), ska förhålla sig till det riksdagsbeslut som togs av riksdagen 2013 om en hållbar rovdjurspolitik.

I beslutet klargjordes tydligt målsättningen om en regionaliserad förvaltning där viltförvaltningsdelegationer inrättades.

Inga diskussionsklubbar

I dessa finns representanter från politiken, sakkunskap om trafiksäkerhet och illegal jakt utsedd av polisen, jakt- och viltvården, naturvårdsintresset, friluftsintresset, markägare, näringsliv och turism, skogsnäringen samt natur- och ekoturismföretagen.

Delegationerna kan inte bara agera som diskussionsklubbar, utan måste ha stor betydelse och påverkan inför beslutsfattande av länsstyrelsen. Beslut därifrån borde vara vägledande för länsstyrelsens tjänstemän i deras beslut, remisshantering, med mera.

Löser inte problemet

Att Naturvårdsverket utan vidare frångick riksdagsbeslutet om ett intervall om 170–270 vargar som nedre gräns för gynnsam bevarandestatus för vargstammen är beklagligt i sig.

Här räckte det med att beställa en ny forskarrapport som angav siffran 300 som nytt referensvärde för gynnsam bevarandestatus. Detta löser inte problemet med överkoncentration av varg i vissa regioner.

Störst population

Den senaste vinterns inventering av vargstammen visade att det fanns 365 individer och med det måste stammen regleras utifrån var de största koncentrationerna finns.

I dag är det förutom Värmland även Gävleborgs län som hyser störst population av varg. Därför är det just där avskjutningarna måste bli störst.

Detta torde vara en självklarhet.

Med tanke på hur verkligheten ser ut bör tilldelningen i Värmland bli minst 20 vargar.

Runar Filper (SD)

Riksdagsledamot, Värmlandsbänken